Fröken dryg och ätstörningsenheten.

Joråsåatte. Jag kom ju fram till att jag eventuellt behöver lite hjälp med mina matproblem. Så jag kontaktade ätstörningsenheten här i stan, som ringde upp mig idag och vi hade ett litet samtal på eftermiddagen. Och jag vet inte, men någonstans på vägen så blev jag en besserwisser. Hon gav mig lite "råd" om hur man skulle äta - tre mål mat och två - tre mellanmål, hon tyckte jag åt för lite och hon skulle skicka lite material om tallriksmodellen som jag kunde läsa på. Som om JAG skulle behöva läsa på? Fan heller, jag vet precis hur jag ska äta, och jag mår toppen när jag håller mig till mitt vardagsschema, men problemet är ju att när jag börjar äta så kan jag liksom inte sluta. Det handlar inte om vad jag äter, utan varför. Och varför det ibland spårar ur. Det har inte med hunger att göra, 9 gånger av 10 är jag mätt när jag börjar hetsäta. Nåja, hon var trevlig och ställde lite frågor och en väldigt glädjande sak hon sa var att hon inte trodde jag hade en hetsätningsstörning! Det var jag helt säker på att jag hade så jag blev lite snopen, men samtidigt väldigt glad. Det betyder att jag kanske inte är så långt ner i matträsket som det känns. Det var främst två kriterier som det gällde: - Man äter stora mängder mat under en tidsrymd kortare än två timmar. - Självkontrollen förloras helt och man kan inte sluta. För mig är det snarare så att jag äter onyttligt en hel kväll och att jag kan bli spyfärdig på godis och då lägga ifrån mig det för en timme, men sedan ta några bitar igen osv. Tidsrymden blir ofta längre än två timmar. När det gäller kontrollen så tappar jag den till en viss del, men inte alltid helt och det händer att jag kan sluta mitt i. Jag har definitivt vissa problem med maten, men de är kanske inte så stora som jag trodde och det kanske inte är helt kört med självhjälp ändå. Jag har för övrigt inget val för naturligtvis är det väntetid innan man får besked från ätstörningsenheten om de hjälper en eller inte, de skulle göra en bedömning och höra av sig om ett par månader eller så. Och om ett par månader kommer jag väga tio kilo mer i den här takten så det är ingen idé att kasta in handduken och ge upp utan jag måste försöka själv. Hittade ett enkelt sex-stegsprogram (KBT) som jag ska försöka följa. Stegen är följande: 1. Självobservation och vägning varje vecka..............................................Check! 2. Regelbundet ätande och inga kräkningar eller liknande....................Check! 3. Skapa alternativa aktiviteter till ätande....................................................To do 4. Problemlösning och utvärdering..............................................................To do 5. Undvik bantning och att förbjuda vissa livsmedel.................................To do 6. Förebygga återfall........................................................................................To do De två första är jag redan igång med, men jag ska bli ännu bättre på självobservationen, alltså att skriva i vad jag äter. Ska även skriva i lite hur det känns och om det var planerat. Idag gick allting väldigt bra, fram tills kvällsmålet var uppätet och jag insåg att jag hade en chokladkaka i skafferiet. Det ena ledde till det andra, och ja, nu sitter jag här med grädde runt munnen som en skyldig katt. Eller nja, katter brukar iofs inte se skyldiga ut, snarare nöjda med sig själva. Jag sitter här som en skyldig människa då. Men med hopp om livet. Och jag måste avsluta med att skriva en sak som jag är alldeles för dålig på, som jag ofta tänker på men som aldrig blir av: TACK! För era peppande kommenterar, för att ni finns och för att någon läser det jag skriver. En kommentar på ett inlägg gör hela min dag och jag måste bli bättre på att visa hur mkt jag uppskattar dem! Så, en eloge till alla er som är aktiva och läser och kommenterar, det gör skillnad!

5 november 2013 23:20

safira

Hoppas du börjar må bättre!
6 november 2013 06:44

tiwesa

Haha, som en skyldog katt med grädde runt mynnen, jag tror jag dör av skratt - får en bild av att du sitter där med grädde runt munnen på riktigt, med munnen full av choklad och blir påkommen som i den gamla lösgodisreklamen och sitter upp skamset och mumlar "felåt" ;-) Men, skämt åsido: Intressant med KBT-programmet, var hittade du det? Och nu har du ju aktivt jobbat med en av punkterna, att inte förbjuda några livsmedel för dig själv! Uppiggande med hopp om livet - fortsätt så
6 november 2013 07:12

Namnnamn

Det är nog ingen dum lista det där. Sen upptäcker man ju vartefter vad som funkar för en själv, men det kan vara bra att försöka sätta ord på det, annars "hittar man det inte" när det behövs, tror jag. Sen är ju det där med skuld ett intressant kapitel. Skäms vi för att vi svikit oss själva? Det betyder i så fall att något inom oss blivit dåligt behandlat och att den delen av oss som just moffat vet om det.Och då grundar sig skulden på en liten gnutta självkänsla ju, i den delen av oss som inte vill moffa. Något att ta fasta på, kanske, för det är roligare att låta bli att äta av självrespekt än av skuld och självförakt.
6 november 2013 08:02

Pinglann

Så bra att du tog en kontakt med kliniken, även om du nu får vänta och se om de kommer hjälpa dig. Det viktigaste är att du gör någonting, och du är ju verkligen på gång, eller hur? Låter på dig som din motivation till förändring är stor, så fortsätt på den inslagna vägen. Och ta stöd där du kan få det. Och kom ihåg - förändring tar tid. Lycka till!
6 november 2013 11:44

Tjohanna

Vad bra att du tog en kontakt! Ett tips är boken "Att övervinna hetsätning" av Christopher Fairburn. Där tas de här stegen upp. Mycket läsvärd och hjälpsam! Lycka till!
6 november 2013 17:47

LadyFat

Tack för peppen och intressanta funderingar hörni! tiwesa - Haha, ja typ så. :D KBT-programmet hittade jag i boken som Tjohanna nämnde, "Att övervinna hetsätning" av Christopher Fairburn. :)

LadyFats blogg

Fröken dryg och ätstörningsenheten.

Kommentarer