FUCK YOU SÖNDAGSÅNGEST

Alltså ibland skäms jag över mig själv. Skäms över att jag mår så bra, trots allt. Tänker att jag måste dämpa mig. Inte vara så glad över småsaker. Ha lite söndagsångest. Känna lite höstdeppighet. Men för första gången i mitt liv (?) så är jag på topp! Som idag, en söndag. Har inte gjort ett dugg i helgen förutom ett restaurangbesök i fredags, och så den schemalagda träningen och en del plugg förstås. Imorgon har jag en fullspäckad dag som börjar med föreläsning om systemmetodteori - och det känns skitbra! Jag minns när jag jobbade inom äldrevården. Fem år av söndagsångest, nedräkning av dagar till helg och bitterhet när ledigheten var slut. Tidiga mornar, bussen gick klockan 06 och dagarna var långa. Även de korta var långa. Och de långa var oändliga. Missförstå mig inte - jobbet i sig var underbart bra. Att gå ifrån jobbet och känna att idag gjorde jag någons dag bra, jag hjälpte hen på ett proffsigt sätt och jag kände uppskattning, jag är bra på det jag gör och människovärmen jag känner mot de äldre jag träffar är oändlig. Första gången jag träffade en döende människa grät jag hela dagen. Hon sa: "nu är allt gjort. Nu kan jag bara ligga här och vara tacksam över allt jag fått i livet". Men, de där dagarna jag gick hem med en bra känsla kan räknas på kanske inte en hand, men med båda händerna och fötterna under ett år. Annars var det stress, iskalla kollegor, känslolös byråkrati och en ständig känsla av att kommunen sakta men säkert malde ner min arbetsmoral, arbetsglädje och min vilja att jobba inom vården. Jag kan fortfarande bli så arg när jag tänker på hur jävla stor skillnad jag kunde ha gjort någonstans om jag bara fått chansen! Men nej, istället är det omorganiseringar och sist in, ja då får man finna sig i att bli runtflyttad som en jävla siffra på ett papper. Jag kommer aldrig mer sätta min fot på ett kommunalt äldreboende igen. Skulle aldrig lyfta ett finger för att hjälpa kommunen. En av mina lärare tycker att jag ska börja forska inom IT i vården, eftersom jag har den bakgrunden jag har, och visst, hade kommunen behandlat mig bra så kanske jag hade gjort det. Men nu - aldrig. De har sumpat sina chanser med mig. Så därför säger jag fuck kommunen, och med det: fuck söndagsångest! Det är fan så mycket roligare att göra något som ger något tillbaka. Ja tänk att dataprogrammering kan ge mer än att jobba med människor, det är ta mej fan otroligt. Men så är det, jag känner mig sedd och erkänd som människa, positiva kvaliteter hyllas, det är okej att vara bra och man får ta plats - det lönar sig! Fan, nu har jag eldat upp mig så jag inte kommer kunna sova, det var ju inte meningen...

21 oktober 2013 10:50

Eminemma

Å vad jag känner igen mig, fast i statlig myndighet. Hu, trodde att jag kunde "downshifta" från den engagerade organisationsvärldens dygnetruntarbete som kommunikatör. Skaffade 8-17-jobb med sämre lön, med lika viktigt uppdrag. Men maken till dåliga arbetsförhållanden har jag inte haft sedan jag packade smink när jag var 20... Dags att fundera på vidare karriär... :)

LadyFats blogg

FUCK YOU SÖNDAGSÅNGEST

Kommentarer