Hjärtesorg 2.0
[Okej - jag tänker be om ursäkt här direkt. Jag lovade ju för flera veckor sedan att inte skriva mer om den där karln, men ändå bara fortsätter jag. Förlåt! Så vill du inte läsa ännu ett skitinlägg om hur dåligt helgen har gått för mig, och hur jobbigt det är att vara intresserad av någon som inte är det tillbaks: läs inte vidare!]
Alltså, lärde inte jag mig någonting av förra helgen och hur jag mådde på söndagen? Uppenbarligen inte, för igår mådde jag precis lika dåligt, om inte ännu sämre! Träffade den där Snubben igen och nej, han är tydligen inte ihop med den där tjejen och ville att jag skulle följa med hem till honom på efterfest. Som det viljelösa mähä jag INTE brukar vara följde jag snällt med. Vaknade dagen efter i hans säng och tänkte alla svordomar jag kunde komma på, smög upp och skulle samlade ihop mina saker för att dra hem utan ett ljud, men en knarrande sovrumsdörr satte effektivt stopp för min flykt då han vaknade och ville jag skulle stanna. Återigen, det viljelösa mähät som jag inte alls känner igen stannade ett par timmar och ägnade sig åt diverse mer eller värre barnförbjudna aktiviteter. Och ja - det var alldeles fantastiskt under den stunden vi umgicks.
Men när jag tillslut tog mig hemåt kände jag hur hjärtat började värka redan i hissen och när jag kom ut på gården hade det börjat blöda. Ögonen rann hela vägen till bussen och det enda jag kunde tänka på var att det aldrig kommer bli han och jag. Han tar med mig hem när han bråkat med tjejen som han "dejtat" eller vad de nu har gjort, och en vecka senare är de tillsammans igen. Visst, han sa att "den här gången är det annorlunda", och att "han skulle aldrig vara med henne igen", men jag litar ungefär lika mycket på honom som jag litar på väderprognoser för nästa sommar.
Jag tänker inte be om några sympatier eller ens goda råd. Jag vet vad jag borde göra - vara stark och bara bryta, inte bry mig och gå vidare i livet. Strunta i honom på krogen och inte följa med hem när det passar honom. Bita ihop, ignorera och gå vidare i livet. Komma ifrån den där känslan att jag skulle göra vad som helst för honom, att han kan behandla mig som en hund och att jag alltid kommer tillbaks så fort han kallar för att bli kliad bakom öronen, för att i nästa stund bli bortschasad som något katten har släpat in. Rent logiskt vet jag precis hur jag ska göra.
Och som jag skrivit tidigare: jag har klarat värre hjärtesorger än detta. Jag vet att jag överlever. Rent logiskt vet jag det. Rent logiskt känner jag en förtröstan i detta, men ärligt talat är känslorna inte med mig just nu. Jag vill bara ha honom. Ingen annan kommer få mig att känna såhär. Och BLA BLA BLA. Sa jag att tjockhet var mitt största problem? Mh, jag tar tillbaks det...
Nåja. Dagen är snart slut, det känns ändå bättre idag än igår, och imorgon kommer det kännas ännu bättre. Och såklart, en obligatorisk mening om vikt, mat och träning: morgonens vikt var över förväntan trevlig, ett par hekto minus, och maten har gått bra i helgen. Tack för mig.
Kommentarer
-
Tack lissalo! Det värmer!
-
Var rädd om dig. Du är värd nån som behandlar dig som den fina person du är.
-
Håller med lejonell du är säkert värd mycket mer så vänta då hellre tills du hittar den som verkligen vill ha dig och glöm honom som bara vill ha dig som ett substitat, sånt sårar mera än något annat. Hoppas det löser sig
-
Hej vännen! Vad sorgligt att du går igenom detta elände just nu. Hoppas du löser det på bästa sätt. Stor kram och kämpa på! Du är en stark kvinna 👩. Pepp
-
Du klarar det här också....för du är en stark kvinna och värd mycket, mycket mer än han!!!!! Han är inte värd dig!!
Kramisar
-
TACK hörni! Era gulliga kommentarer värmer verkligen!
-
Styrkekramar!
Logga in för att skriva en kommentar.