Hoppsan hejsan

Så det kan gå! Fika med brudarna i lördags ledde till utgång med några av brudarna, ledde till chips och glass igår och lite för mkt kalorier idag... Men trevligt har det varit! :) Nu ska jag åter styra upp mig själv på banan - inte börja om, bara fortsätta efter ett litet avsteg från planen. Känner mig ganska övermätt just nu, har ätit ett par lussebullar och så ett gäng skorpor + ett paket röda snören, ni vet de där med elefanten på. Magen står åt alla håll känns det som - efter några veckors måttlighet börjar jag faktiskt märka hur magsäcken har minskat något. Jag blir mätt fortare, och blir dessutom mätt på ett annat sätt än tidigare.

Förut kunde jag äta hur mkt som helst och bara känna någon slags diffus mättnad, inget påtagligt tillstånd utan bara en vag känsla av att magen är full. Det hindrade mig inte från att äta mer. Och mer. Jag kände det redan i lördags när vi fikade, det var bara hembakta godsaker på bordet och i vanlig ordning tog jag lite av allt + lite extra av det som var jättegott. Så plötsligt slog spy-mättnaden till - jag kunde inte få ner en bit till, hur gott det än var! Det var länge sedan jag kände den där spyfärdiga känslan och ärligt talat var den mer än välkommen. Även om jag fortfarande äter för mkt när tillfälle ges så säger åtminstone kroppen ifrån nu när den fått tillräckligt. Eller ja, för mycket då...

Så länge jag återtar kontrollen och inte fortsätter överäta så ska jag nog kunna lära kroppen att säga ifrån tidigare, det vore ju fantastiskt att kunna sluta äta när man är lagom mätt. Ofta kan jag det eftersom jag är singel och inte har någon avkomma som ska gödas. Jag lagar mat till mig, väger och mäter alltid och gör antingen bara en portion eller så har jag räknat ut innan hur många matlådor det ska räcka till. Lägger bara upp en portion på tallriken och ev rester åker direkt i matlådan. Det är inga problem att äta en lagom portion när jag bara har en lagom portion att äta, hehe. Det är de här andra tillfällena, när jag har alldeles för mycket framför mig, det är då det går åt helsike. Typ som om jag left på vatten och bröd hela livet och plötsligt får tillgång till ett smörgåsbord av läckerheter... Jaja, jag är ju medveten om problemet så jag antar att det är första steget. Får se om jag tar mig vidare till nästa steg någon gång det här decenniet. ;)

En positiv sak är iaf att vågen visade minus igår på vägdagen! -0,7 kg om jag inte minns fel, vilket känns riktigt bra. Ytterligare en bra sak är också att den här veckan är i stort sett utan frestelser. Möjligen att det blir en utelunch på torsdag, men annars kommer jag ha full kontroll. Det är mkt träning inplanerad, och imorgon ska jag ge mig på personbästa i bänkpressen. Ska bli spännande!

Annars har jag känt mig lite småvissen senaste... dagarna? veckorna? Typ. Jag jobbar ju 50% och pluggar 100% och nu börjar det faktiskt kännas av. Jag är inte riktigt lika pigg och alert som jag brukar och jag har inte samma energi och motivation varken till plugg eller jobb just nu. Det känns trögt och jobbigt, vilket det inte känts tidigare. Just att motivationen minskat är nog det som känns mest trist. Jag brukar vara ganska peppad på de flesta av mina måsten, men just nu känns de mest som en börda. Jag tror det var därför jag handlade saffransbullar, skorpor och jordgubbssnören idag - jag ville komma undan ansvaret en stund. Att sitta i soffan och kolla på serier samtidigt som jag moffar något att äta blir en flykt från alla måsten.

Egentligen, rent logiskt, borde jag ju kunna lägga mig i soffan och kolla på serier utan att äta något och få samma break, men min hjärna håller uppenbarligen inte med. Sockret är en flykt, vilket gör mig irriterad, för jag vill inte behöva någon flyktväg! Jag vill trivas med vardagslivet, må bra av det och känna motivationen. Men jag antar att jag gått på fullspeed lite för länge nu. Jag längtar efter juni nästa år - då är jag äntligen klar med skolan och kan börja jobba på 100% istället. Men det är ju ett tag kvar dit så jag längtar efter julen först, det blir åtminstone några dagars ledigt och lite lägre tempo ett tag. Jag ser så fram emot lite fritid, att få göra vad jag vill, inte behöva sitta 10-12 timmar framför en dator varje dag. Och ååh, att få helgerna lediga, det ska bli underbart.

Men ja, fram tills dess så måste jag försöka lära mig att slappna av, koppla ifrån och vara ledig utan att behöva ta till socker för att det ska kännas legitimt.

En annan grej. Insåg häromdagen att jag fyller trettio (30!!) i juni nästa år, lagom tills jag slutar plugga. Jag var ju nyss 23, vart fan tog tiden vägen? Nåja, jag vill iaf börja 30-something med att vara mitt bästa, smala, vältränade och mest hälsosamma jag. Och det arbetet kan inte vänta tills våren, nästa år eller ens nästa vecka - det måste jag jobba med idag. Jag kan inte planera för morgondagen som aldrig kommer, i så fall kommer jag sitta i exakt samma sits då som jag gör nu.

Nä, NU går jag och slänger de sista jordgubbssnörena! Banne mig, det här duger inte! Pepp på er!