I bounced back!

Jag är tillbaka! Eller rättare sagt, mitt positiva jag, som faktiskt vill få till en förändring. För några dagar sedan kändes det helt otänkbart att kasta ut kakorna och glassen till förmån för mina nytta rutiner - och nu känns det precis tvärtom! Inte ett dugg sugen på något sött, bara tanken på att sätta i mig ett helt kakpaket är otänkbar. Jag tränade igår och idag, och det dåliga humöret som kändes så fast rotat förra veckan, är totalt bortblåst. Nu har jag plötsligt förmågan att se framåt igen, att tänka positivt och göra rätt val. Det krävdes en dag med nyttig mat, och ytterligare en dag med bra mat och träning som kändes tung, men nu är jag tillbaks. Den här avstickaren har lärt mig en sak: jag får inte spåra ur sådär. Det tog mig fyra onyttiga frossardagar att komma tillbaks, och ytterligare två kämpiga dygn, innan jag hade vänt skutan igen. Det är verkligen som att vända en färja, det här med att tänka rätt. Fast det är klart, det går väldigt fort att vända den åt fel håll, det som tar tid är att få den på rätt köl igen... Förra veckan, när tankarna var som mörkast, hade jag inga förhoppningar om veckan som kommer. Jag har två "programmeringsevent", och vi vet ju alla vad det betyder - pizza och cola i mängder. Men när jag tänker på det nu så känns det ändå bra! På två dagar har jag gått från total pessimist till obotlig optimist: Jag ser vardagarna runtomkring dessa två som en möjlighet att fokusera fullt ut på kaloriunderskott, och programmeringskvällarna ska bli kul avbrott i min nyttiga rutin - för det är ju ingen som kommer tvinga mig att äta en hel pizza själv direkt! Jag är hela tiden fri att göra mina egna val, och jag behöver inte trycka i mig mat bara för att den finns där. Planen är att ställa mig frågan: "Vad skulle en normal människa göra?" och sedan göra så, utan att låta mina ätstörda tankar trassla till det för mig. Fattar inte vad det är med mig, men det känns så självklart helt plötsligt. Inte ens värt att orda om, och jag är inte orolig alls. Konstigt, men skönt för det är definitivt inte nyttigt att gå runt och obsessa över maten och rutiner hela tiden. För resultaten kommer inte direkt utan det tar veckor och månader, och då är det viktigaste att vara tålmodig och inte ge upp. Det känns som om jag skulle kunna klara det nu, det kommer gå bra tror jag. Känns riktigt bra i kroppen iaf. Jaja, fråga mig igen imorrn så har jag säkert en helt annan åsikt... :) Godnatt!

LadyFats blogg

I bounced back!

Kommentarer