Inga löften = inget misslyckade

Sitter och taggar för fest! Dricker en av de där nya Ginger Joe från bolaget, satan vad goda de är! Älskar att vi ska gå ut och äta och att ingen behöver stå och kämpa framför spisen. Och med det menar jag mig, jag har en tendens att bjuda in till sånt där. Jag har haft en riktigt bra sista dag på året. Inledde med att plugga några timmar, vilket gick över förväntan, och tog sedan en snabbis på stan innan jag gick hem och åt lunch. Här failade jag lite - jag föll för alla små godsaker jag hade hemma sedan jul och sånt. Jag gjorde det där medvetna valet och jag tänkte att "nu väljer jag bort målbilden mot den här snabba tillfredsställelsen", men de där irriterande tankarna tog ändå överhanden, de som säger "Äääh, idag räknas inte, jag menar herregud, det nya året har inte börjat än." Jag sköt det återigen framför mig. Men jag är ändå rätt nöjd för det blev ingen regelrätt hetsätning - jag åt en viss mängd, sen kände jag mig mätt, även om hjärnan ville ha mer. Jag märkte att det fungerade att liksom säga åt både hjärnan och kroppen att "nu är du mätt. Du har ätit och det var gott men nu är du mätt och du vill inte ha mer". Liksom intala sig själv det. För det är ju egentligen sant, jag var mätt, jag ville bara äta mer för att jag kunde. Det funkade bra, tills jag kom ut i köket och såg resterna av cheesecaken. Jag var på väg att ta, men så sa jag åt mig själv: nej. Nu väljer jag bort den här. Jag är mätt och belåten. Fast ärligt talat mådde jag även lite illa, och var inte speciellt belåten med mig själv, snarare lite ångestfylld för att jag ätit mer än planerat. Men det är bara dumt, det hjälper inte att sitta och ha ångest över det, vilket jag också sa åt mig själv. Som vanligt när den värsta mättheten gått över så kom suget efter att vräka i sig tillbaks, men jag målade naglarna och efter en stund gick det över. Det kommer bli tufft detta. Jag är expert på att förebygga suget, men när det väl slår till blir jag chanslös, känns det som. Jag måste öva, men det blir alltid "jo alltså jag ska lära mig att säga nej, jag ska bara äta den här grejen idag, sen nästa gång jag blir sugen, då jävlar ska jag stå emot, stark som ett berg". Men den där nästa gången skjuts hela tiden framåt. Vad var det då som fick mig att äta mer idag? Jo, såklart - ikväll ska jag äta och dricka gott, då är det ju ingen mening med att vara nyttig på dagen? Så ologisk tanke, men så kraftfull. "Nu är det ändå kört, så ös på bara!" Och sedan var det förstås att jag hade det hemma. Hade det inte funnits något hade jag antagligen inte ätit något. Tillfället gör hetsätaren kanske? Nej, det där är en lögn. Hetsätaren skapar medvetet tillfället och använder det sedan som en ursäkt. Som jag, när jag köpte hem massor av kakor och godis på annandagen "bara för att ha då". Och liksom blundade för de kopiösa mängderna och att jag inte skulle hinna äta allt på en dag. Nåja. Det går framåt, det tror jag. Nytt år, nya tag. Som typ 99 % av Sveriges befolkning tänker tror jag :P Ska bli kul att se om det blir ökad aktivitet här och på gymmet efter nyår. Risken finns. Hoppas det inte blir alltför trångt när man ska träna bara, är så segt om det blir väntetid på maskinerna. Undrar om många planerar högtflygande nyårslöften nu? Jag vet att jag har gjort det många gånger. Och visst är det lockande att "från första januari, då jävlar ska jag inte äta godis på ett år". Problemet med sådana löften är att så fort du tar en enda godisbit, då är det brutet. Lovar man att träna varje dag, ja då bryts det så fort man inte gör det. Och jag vet bara hur jag reagerar på sånt: jahapp. Nu var det kört. Nu lägger jag ner. Därför består min plan för 2014 inte av några förbud eller måsten. Jag ska minska på alkoholen, men det gör jag lätt genom att tacka nej till ett par fester. Jag är inte den som vill dricka en öl eller ett glas vin till maten. Nej för fasen, jag tar hellre en cola och så ett gäng shots efter maten. Dricker jag så gör jag det för att bli full och gå ut och festa, annars känns det onödigt. Japp, jag är 28 år och beter mig som 14, jag vet. :) Jag väntar fortfarande på att bli vuxen, men det verkar aldrig hända. På julafton jagade jag min bror runt hela huset för att kittla honom och mamma sa "ja, jag trodde ni skulle växa ifrån det där, men det blir ju bara värre". Han är 23... Hur som helst, en minskning på alkoholen blir det, men inget godisförbud eller träningsmåsten. Bra val större delen av tiden, kanske göra träningen lite tyngre, kanske någon extra promenad, så får vi se om jag når målbilden till juni. Nu ska jag ta mig en grogg, banne mig! Skål på er! Hörs nästa år! :)

LadyFats blogg

Inga löften = inget misslyckade

Kommentarer