Jag är en besserwisser.

Japp, jag erkänner. Jag är en riktig besserwisser. Var till och med tvungen att googla på uttrycket nu då jag blev osäker på stavning. Jag stavar inte fel. Det är en allmän sanning. Det kan hända att slarvfel slinker igenom när jag har bråttom, men felstavning - never. Jag märker av den här besserwissergrejen mest av allt i skolan, på seminarierna, när jag ibland, bara för en sekund, hör mig själv utifrån och inser att fy satan vilken jobbig typ! Och det är inte min självömkan som pratar, det är fakta. Citat från senaste seminariet när vi pratat allmänt om saker jag tyckte var självklara lite för länge: "Menneeee, nu fokuserar vi på mig här, det här är jättetråkigt!" En stund senare försökte jag avsluta seminariet och återuppta det nästa vecka för jag ville gå till biblioteket. "Jag är grymt inspirerad just nu, jag vill gå och söka litteratur!" Stackars lärare, vad skulle han säga? Och de andra studenterna? Mitt enda försvar är att jag är medveten om det och jag försöker dämpa mig. Både i skolsammanhang och på andra forum... Typ här. Men det är så svårt! För i alla diskussioner och situationer så går jag in med inställningen: jag är fan bäst. I skolan blir jag lika chockad varje gång någon kritiserar mitt arbete för jag går alltid till seminarierna med inställningen att "det här är bara ännu en chans för mig att visa hur jävla grym jag är". Och min ambitionsnivå är hög - min C-uppsats kommer regera, målet är att det ska bli den bästa uppsatsen i mitt ämne helt enkelt. Vad annars skulle jag satsa på liksom? Så ja. Ni har säkert märkt av dessa tendenser här. Jag försöker tygla dem så gott det går men jag blir så känslomässigt engagerat i minsta detalj och kan ofta inte låta bli att lägga mig i. Och den största frustrationen är när jag gett nån ett råd och personen inte följer det! (En kul parentes på det: hade ett hemsläp för ett par helger sen som var kasst från början till slut. Någon vecka senare hörde killen, en väldigt osäker typ, av sig på facebook och muttrade något om att han inte mådde bra, nåt om infektion... jag lade ihop 1 + 1 = klamydia, och berättade lugnt att jag beställt ett test direkt efter vår natt, eftersom han kändes väldigt ofräsch. Eller ja, det där sista sa jag inte. Började sen fråga om symtom och berättade vilken huskur han skulle göra ifall det bara var urinvägsinfektion, berättade hur man enkelt beställer klamydiatest via nätet och sa att jag inte var arg för att han ev. gett mig en könssjukdom. När jag fått svar på mitt test, som var negativt, kontaktade jag honom på facebook igen och frågade om han gjort som jag sagt. Och han sa nej. DÅ blev jag förbannad. Ge mig en könssjukdom, visst det är lugnt, men gör som jag säger liksom. ....Och så undrar jag varför jag är singel? Haha.) Ja. Åter till det jag tänkte skriva: när det gäller kost och träning så har jag snöat in ordentligt på ämnet. Jag har tränat i snart 2 år på gym, och under den tiden har jag börjat läsa massor av träningsbloggar och forum. Som alltid är jag ute efter vetenskapliga källor, jag vill veta vad som är RÄTT och SANT och BÄST. Tyvärr finns det inga absoluta sanningar, vilket jag upptäckte under några bittra veckor då jag läste vetenskapsfilosofi. Då hade jag migrän kan jag lova. Men. Det finns bättre och sämre forskning, och det finns källor som jag litar på - vissa användare på kolozzeums forum till exempel, traningslara.se och tranastyrka.se är de absolut bästa. Vetenskaplighet, inget trams. Därför tänker jag ofta att jag vet bäst. Och ja. Rent faktamässigt har jag stenkoll. Jag vet vad jag behöver göra, exakt och in i minsta detalj. Så, med den här bakgrunden förstår ni kanske min irritation över att trots allt detta så är jag den som sköter maten sämst här på matdagboken? Läser om övertramp på 50, 100, 200, 500 kcal och i mitt inre suckar jag djupt. Det är ingenting. INGENTING. Och vissa av er skäller på er själva för detta, det här pyttelilla! Och jag tänker tillbaks på mina överätningar - här snackar vi 5000 - 7000 kcal enligt mina uppskattningar. Åhååå insikt - klart jag måste vara bäst på att hetsäta också! Hahaha, ja där har vi det, jag är bäst i världen på att äta också! Ingen kan äta så mycket som jag! Mooohahhahaha! Hursomhelst. Vad skulle jag säga? Jo, när många skriver om dagliga intag på typ 1500 kcal - hur klarar ni det? Jag lyckas aldrig komma under 2000 kcal - och då är det en BRA dag! Jag menar en toppendag! Fast visst, jag måste träna för att hamna på underskott. Nu.... tror jag inte jag hade nåt mer på hjärtat för stunden... Nej, det hade jag väl inte? Nej... Det var nog det. Godnatt.

Kommentarer

17 december 2013 22:37

LadyG

Du är en vinnarskalle låter det som. Resultatdriven, målmedveten och kunskapsorienterad. Det låter som att vilket företag som helst skulle vilja ha dig i sitt stall, på sin lönelista. Det du ser som negativa saker ser andra som positiva egenskaper. Allt beror på vinkeln. Ja, vad ska läraren säga? Kanske "Bra idé, så gör vi!" och slå ihop pärmarna för dagen, och önska att alla elever vore lika på hugget, lika engagerade som du? Om det är Jante som viskar att du måste dämpa dig tycker jag du ska slå dövörat till, för det har aldrig kommit gott ur Jante. Ett gott självförtroende däremot kan ta en människa långt.
17 december 2013 22:49

LadyFat

Tack LadyG! Det är precis det där som jag tycker är svårt - är jag jobbig på riktigt eller är det bara Jante som spökar? Jag vet inte! Men jag är väldigt glad över mitt självförtroende, det har tagit många år att utveckla och det är otroligt skönt att ha, för det mesta. Tycker ofta man ser tjejer förminska sig själva och sin förmåga, helt i onödan!
17 december 2013 23:01

LadyG

Umgås du med någon i klassen tillräckligt nära för att kunna fråga? Jag gjorde ju aldrig det, jag hade inget gemensamt med mina studiekamrater och hade mina vänner i andra klasser så jag hade inte haft förtroendet att fråga dem om det hade varit jag. Annars får du försöka vara observant på dig själv helt enkelt, observera utan att förändra först och se om beteendet är önskvärt eller ej. Det är sånt där som är så svårt och tar tid, att studera sina egna vanor och ovanor, men det är faktiskt ganska lärorikt.
17 december 2013 23:27

LadyFat

Alltså jag har umgåtts med dem lite för mkt för att fråga tror jag.. Mitt beteende är något av ett stående skämt bland flera. Jag ÄR liksom klassens besserwisser, har varit det sen dag ett. Fast på ett (hoppas jag) skämtsamt sätt. Men jag ska definitivt lägga in lite mer självreflektion, tror också det är väldigt nyttigt!
17 december 2013 23:34

LadyG

Aha, ja då är det lite sent nu. Misstänker att du skulle ha märkt om det inte hade varit skämtsamt menat, men det kan vara bra att vara lite navelskådande emellanåt ändå. Om inte annat för att lära sig mer om sig själv, vem man är och hur man är. Ibland kan man lära sig saker man blir överraskad av om sig själv.
18 december 2013 20:11

Linnex

xD Om jag vore i samma klassrum som dig, skulle jag förmodligen skratta åt dig, ditt behov av att vara rätt och sen ignorera dig om du skulle vilja korrigera mig för att jag skulle uppleva det som töntigt. Tyvärr, men det är roligt att läsa om OCH i det jag läser finns självreflektion som tidigare har skrivit om. Du har och kommer förmodligen uppleva fantastiska fördelar av din självkänsla! Sen undrar jag lite hur det känns för dig att ha ett sånt stort behov av att vara en besserwisser och ändå inte kunna hantera maten, att ge andra råd men inte kunna följa dina egna? Hepp pepp!
20 december 2013 18:24

tiwesa

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag älskar att läsa din blogg (var precis tvungen att stega tillbaka för jag råkade göra stort J på jag, och det ska det ju inte vara eftersom det inte är en ny mening). Jag tycker du verkar vara helfestlig och dina kursare ska vara glada att de får ynnesten att vara i samma klassrum som du ;)

Logga in för att skriva en kommentar.