Jag och mitt privata kaos

HOWDY!! Trodde ni jag hade dött? Kanske gått lös på marängsvissen en gång för mkt och numera åkt in på psyket för allvarligt gräddmissbruk? Blivit dyngrak och hamnat i fyllecell och omvärderat mitt liv? Äntligen hittat en balans med mat och annat och mår så bra att jag inte behöver MD längre? Nej. Inget av detta är sant. Däremot har jag festat massor, träffat en manlig vän som förgyller vardagen på många sätt och vis, umgåtts med vänner, haft massor i skolan, börjat på magisteruppsatsen, hållit i workshop med studentkåren och en hel massa annat. Vikten har de senaste två veckorna pekat neråt, främst för att jag gjort en fantastisk upptäckt. [FET]Mat är inte meningen med livet. [/FET] Visste ni det? Ja, antagligen. Jag visste det rent logiskt men först nu kan jag känna det. Jag kan fokusera på andra saker än mat och jag behöver inte äta konstant för att må bra. Tvärtom, såklart. Därför har jag inte skrivit något här - jag försöker att inte lägga så mycket fokus på maten helt enkelt. För andra kanske det är så att man måste fokusera mer på matbiten för att hålla kontrollen, men för mig är det tvärtom - ju mer jag tänker på det desto mer knäpp blir jag och desto mer äter jag. Jag har också lagt fokus på andra saker i mitt liv, typ som den här mannen jag träffar regelbundet men utan att vi har ett förhållande. Har också haft ett par andra lösa förbindelser så att säga, och jag har även slagit lammköttsrekord genom att ta med en 21-åring hem från krogen för ett par veckor sedan. (En annan närmar sig 30, vojne...) Så. Jag har massor av barnförbjudna saker på hjärnan. Vill så gärna berätta, både för er och mina vänner om allt han gör men jag vet, ni vill inte veta! Och de vill inte veta! Och styrelsen vill definitivt inte veta! Ändå var det det enda jag tänkte på under styrelsemötet idag. Den skarpsynte läsaren anar kanske att mitt matmissbruk gått över i ett annat missbruk... men jag hoppas det håller i sig så länge att jag kan nå normalvikten innan det går över! Sagt med glimten i ögat. Hehe. He.. Vet inte riktigt vad jag vill säga med mina spretiga tankar nu.. eller jo, jag tänker såhär: ni andra kan läsa och så kan ni känna att "PUH vilken tur, jag är inte lika störd som den där LadyFat i alla fall!" Det bjuder jag på! Puss på er! :)

LadyFats blogg

Jag och mitt privata kaos

Kommentarer