Jag ramlade inte överbord!

Om någon satt hemma och grubblade på om jag överlevde min kryssning förra veckan så jag kan ge glädjande besked: det gjorde jag! Med nöd och näppe, för ojojoj vilket drag det var. Jag lyckades med bravaden att inte sova en blund på hela kryssningen så när vi kom hem vid 22 på fredagen så hade jag varit vaken i ca 37 timmar i sträck, varav 27 i mer eller mindre onyktert tillstånd. Behöver jag säga att jag var rätt sliten när jag klev innanför dörren? Huvva...

Min plan var ju sen att sova under helgen och så ta nya tag på måndagen, men makterna ville annorlunda och på måndagen var jag däckad i feber. Tre dagar har spenderats i soffan och det var först idag jag kände mig frisk nog att utföra någon form av aktivitet. För att inte tala om att laga mat... Har levt på glass och färdigrätter hela veckan och det är inte bra för humöret, kroppen eller plånboken. Men som sagt, idag kände jag mig äntligen stark nog att vända skutan. Var på jobbet en sväng och handlade sedan hem BRA mat till helgen. Lagade panerad rödspätta och potatis och SALLAD, ljuvligt gott efter alla färdigrätter.

Tog precis en proteindrink och känner mig ganska mätt och belåten, även om viljestyrkan svajade i affären.. "Äääh, jag kan köpa med lite glass och godis idag också... Jag börjar imorrn, det är bättre, jag är ju så trött idag... och inte helt frisk, det är ju synd om mig... Jag börjar imorrn.." Men icke! Jag stod emot, för jag vet ju hur det där blir! Jag planerar för morgondagen som aldrig kommer och så dyker sommaren upp helt plötsligt och jag väger inte ett gram mindre än jag gjorde förra sommaren. Planering är viktigt, men att agera är viktigare. Som det står på min kalender, lite cheesy men ändå sant: "What you do today can improve all your tomorrows". Framtiden blir bättre om jag gör det här HÄR och NU, inte imorgon. Eller ja, jag ska göra det imorgon också, men ni fattar...

Är fortfarande jäkligt trött och huvudet värker lite, men på det stora hela känner jag mig okej nu! Lite, lite ont i halsen och min förhoppning är att somna riktigt jävla snuskigt tidigt ikväll, sova 11-12 timmar och vakna pigg och utvilad imorgon, så jag kan bege mig och träna! Känns som en evighet sedan. Nio dagar har det gått sedan senaste passet, det är lite för länge.

Nu ska jag iaf planera lite framåt. Min dröm om att nå målvikten till 1 juni kanske är förlorad, det är ju redan mitten på mars! Herregud... Men jag måste räkna veckorna, planera en låååång vit månad, välja mina strider och se hur långt som är rimligt att ta sig innan 1 juni. Det var ett tag sedan jag gjorde en långtidsplanering, mitt senaste stopp var ju kryssningen och sedan dess har jag inte orkat tänka framåt.

Men nu är det dags! Skepp ohoj! :)