Jaha, LadyFat, vad hände med 17-dagarsutmaningen?

Åh, måste du fråga om så jobbiga saker? Gah. Jag vill ju mest gömma mig under en sten och inte komma fram förrän till jul. Men visst, eftersom du envisas kan jag berätta att det inte gick speciellt bra alls. Det gick helt åt helvete om jag ska vara ärlig. Jag började förra veckan med goda intentioner, men jag satte ribban för högt. På onsdagen skulle jag cykla till universitetet och rätta tentor sent på eftermiddagen. Solen strålade på mig på vägen dit, och det i kombination med ett sms från en vän som bjöd in mig på drinkkväll, fick mig att falla som en fura för hallonmojitos i solnedgången.

Var lite trött på torsdagen och det blev glass och hamburgare till lunch. På fredagen och lördagen styrde jag upp matplanen igen, men på lördagskvällen lockade rosévinet mer än jobb framför datorn, och det ledde till en utekväll utöver det vanliga, all inclusive med efterfest i soluppgången. Det var trevligt, men igår var jag segare än en sengångare och gjorde inte många knop. Idag känns det bättre, har fått en del jobb gjort och har dessutom varit på nya jobbet för deras månadsmöte. Riktigt kul, och de verkar vara ett härligt gäng som jag ska jobba med. Kände mig mycket gladare när jag gick därifrån än jag gjorde på förmiddagen.

Den här veckan kommer att bli stressig som tusan. Har tagit semester från gamla jobbet för att kunna smygstarta på det nya jobbet, men jag är inte klar med allt jag skulle behöva göra så blir en dels kvällsjobb nu. Och NEJ jag kan INTE byta ut kvällsjobbet mot roséhäng på nån uteservering! Icke! Nu har jag fått i mig sommarens kvot, nu är det fan bra med utekvällar för ett tag! Jag har en kickoff att ladda inför, och jag måste faktiskt vara på topp om jag ska orka med allt de närmaste veckorna.

Vet inte om det är vädret (jag som säger att jag är så väderoberoende!) i kombination med att det är min sista månad innan jag börjar på ett riktigt heltidsjobb som gör att jag blivit så sugen på att *ta tillvara* på sommaren och kvasi-ledigheten. Det är slut med fria arbetstider nu, inget mer jobba hemma, inget mer bestämma själv över tiderna, ingen mer spontanledighet (med tillhörande kompensationsjobb) när jag känner för det. Det känns lite läskigt, ärligt talat! Jag har ju jobbat på fast plats och tid förut (som undersköterska) så jag vet att jag har arbetsmoralen och inga problem med det egentligen, det är bara det att i typ fyra år har jag bestämt precis allt själv. Ytterst få måsten, ytterst få tider att passa. Det är en ny era nu. Även om det mest känns spännande så ska jag nog erkänna att det är lite vemodigt också! Inget mer studentliv! Jag kommer aldrig mer plugga! Iaf inte heltid på universitetet. Jag har hittat vad jag vill göra, jag har maxat mina CSN-lån och jag kan inte ändra mig. Nu måste jag ut i verkligheten, prova mina vingar utanför universitetets värld, vässa armbågarna som IT-konsult med fokus på systemintegration. Puh. När jag skriver det sådär så inser jag att jo, jag är rätt nervös, och det är inte så konstigt! Men jag har gjort läskiga saker förut, som att föreläsa för ca 80 studenter trots talskräck, så jag ska nog klara det här också.

Vikten ligger åtminstone hyfsat stabil, men målet var ju inte att vara stabil, utan att gå ner något kilo inför september månad! Jag måste fundera lite, omgruppera trupperna och komma på en ny plan. Jag är inte redo att formulera den ikväll, jag måste tänka lite mer, men den kommer. Jag ger såklart inte upp. Ha! Ge upp? Aldrig! Jag har faktiskt gått ner nästan 9 kg sedan förra hösten, och ligger visserligen inte på lägstanoteringen nu, men det är inte många hekto ifrån. *klapp på axel* Det är bara att kötta vidare! Pepp!