Joråsåatteeeeee

I torsdags gjorde jag ett mkt medvetet val att avbryta min vita månad av två anledningar: en trettioårsfest och en avskedsfest för en vän som ska flytta utomlands. Tre veckor av fem blev det alltså, och jag är nöjd med resultaten under den tiden, även om de kanske inte är så imponerande viktmässigt, men framförallt är jag glad över att jag hittat tillbaks till mitt välmående. Jag vet inte om det var just det som gjorde att jag satte mig på höga hästar och tänkte att jag kan äta precis vad som helst, för helt plötsligt kunde jag inte tänka på något annat än marknadsnougat... Jag föll för den frestelsen utan dåligt samvete, men sedan har helgen varit en dominoeffekt av frestelser som jag fallit för, en efter en. Mammas hembakta muffins. Semla. Chips. Smågodis. Pizza på trettioårsfesten.

Var det värt det? Både ja och nej. Det enda som egentligen känns värt det var den där Hällefors-pizzan, som jag sett fram emot länge och planerat för, och så mammas nybakta muffins. Resten smakade ärligt talat inte ens gott. Klev upp på vågen imorse och det där fina minuset från i fredags är ett minne blott, fick en viktmässig käftsmäll som hette duga.

Men! Gjort är gjort, och det enda vi kan göra är att dra lärdom av misstagen. Jag vet nog egentligen vad som gick fel: jag gav mig själv totalt fria tyglar, glömde allt vad planering hette och gick runt hela helgen som PacMan. Ni vet, öppen mun och äter allt i sin väg... Jag måste lära mig hantera utsvävningar och planera in sådana, för att slippa det här allt eller inget-tänkandet. Och jag vet, det här har jag sagt förr, men uppenbarligen inte tillräckligt många gånger för att ha lärt mig det. Det tål att upprepas, och framförallt: kläs i handling, inte bara i ord. 

Nu drar jag igång en ny utmaning, en ny vit månad och tar mig an den med ett par extra erfarenheter i bagaget. Kunskap är som tur är lätt att bära, för det mesta, så det kommer inte sinka mig, utan tvärtom. Jag ska träna på att släppa taget lite grann, vissa dagar, men hela tiden ha en bra planering. Dagen idag har varit bra, och jag klappar mig lite på axeln för att jag inte lät utsvävningarna fortsätta även den här veckan. Helgen blir en plump i protokollet, men som tur är blev det ju bara en helg, och inte en vecka, eller en månad. Jag har ätit en nyttig och mättande sallad från Pauluns till lunch, och dessutom äntligen fått till ett bra träningspass på styrkegymmet efter jobbet! Egentligen ville en del av mig stanna på jobbet och fixa med lite mer grejer, men det var inte så akut så jag tvingade mig själv därifrån redan halv fem. Ett tvåtimmarspass senare kan jag säga att jag inte ångrade mig ett dugg!

Tyvärr kan jag inte påstå att jag kände mig stark - inget styrketräning på hela förra veckan, och så en del vin under helgen gör sitt till, och jag som tänkt köra 5x5 på 40 kg i bänken, fick nöja mig med 5x3. Nåja, nästa pass är inplanerat på onsdag och förhoppningsvis kommer det gå bättre då! Och kroppen borde inte kännas lika svullen och trög som den gör idag. Imorgon blir det ett lunchpass på crosstrainern, och sen matlådefix på kvällen.

Nu ska jag straxt mysa ner mig i sängen med en bra bok. Tjipp!