Kollar tillbaks i bloggarkivet....

...och det är både intressant och lite jobbigt. Läser om mina tankar inför 2014 och mycket är tyvärr samma tankar som jag har inför 2015. "Förra året gick sådär, nu jävlar tar vi nya tag osv osv..." Mest tragiskt var att läsa om hur jag hade köpt biljett till Sweden rock festivalen och hade planerat för att vara i mål då. Det funkade ju uppenbarligen inte och jag tänker samma sak idag - till Sweden rock 2015, då jäklar ska jag vara i form igen! Det är inte utan att jag börjar fundera: varför skulle jag lyckas den här gången när jag uppenbarligen misslyckats flera gånger tidigare?

Det här är en läskig fråga. Det enklaste är att bara sopa den under mattan och tänka "jaja, det var då, NU KÖÖÖÖR VI!", trycka bort de gamla misslyckandena och bara se framåt. Rida på motivationsvågen i nystarten och sedan segla vidare, to infinity... and beyond! som Buzz Lightyear sa i Toy Story. Och visst kan det fungera! Att tänka framåt och vara positiv är oerhört viktigt, för tankar på gamla misslyckanden kan dra ner en totalt i skiten. Men om det blivit flera misslyckanden på raken så tror jag det är bra att plocka fram de gamla försöken, syna dem i sömmarna och verkligen fundera på: vart gick det snett? Vad kan jag göra annorlunda den här gången? Har jag bättre förutsättningar för att lyckas, eller rentav sämre?

Detta sitter jag och funderar på den här lördagskvällen (dag tre i min vita månad, jo det går bra, tackar som frågar). Det är lite småjobbigt att tänka tillbaks på tidigare januari-månader och se hur dåligt det faktiskt gått med mina viktminskningar. Ska försöka summera de senaste åren lite snabbt för att få en överblick:

2010

I början på året var jag helt normalviktig. Vägde väl runt 65 och hade inte en tanke på vikt eller motion eller mat - jag åt när jag var hungrig och slutade när jag var mätt, åt vad jag kände för, vägde mig någon gång ibland och tänkte inte mer på det. I december slutade jag röka och det var då det började. Jag gick upp kilo efter kilo under julen men blundade för det.

2011

Vill minnas att jag vägde mig i januari och höll på att få en chock när vågen visade 69 kg. Men jag gjorde ingenting åt det, och under sommaren tror jag att jag klev över 70-strecket och under hösten spårade jag ur helt. Åt massor av mat, gömde godis för min sambo så han inte skulle påpeka det, tryckte socker varje kväll, köpte fikabröd som jag inte visade för honom så jag kunde äta det ifred... Det var ett dåligt år och även då som förhållandet började knaka i fogarna. Undrar hur mkt som berodde på att min sambo blev mer och mer äcklad av min kropp? Jag vet inte. Han sa det aldrig rakt ut, men ju mer jag gick upp, desto längre bort var han.

2012

I januari 2012 tog jag tag i övervikten och då visade vågen fasansfulla 87,6 kg. Jag höll på att svimma när jag vägde mig och blev så arg och ledsen på mig själv. Hur kunde jag låta det gå så långt? Jag som egentligen vägde 65, hur kunde jag gå upp över 20 kg utan att göra nåt åt det!? under våren och sommaren gick jag ner ca 23 kg, och hade en lägstanotering på 64 kg i september. Det var då sambon och jag bestämde oss för att gå isär. Under hösten började jag långsamt gå upp i vikt igen. Vägde 68 igen någon gång före jul, sedan spårade det ännu mer. I mellandagarna tog sambon sitt pick och pack och flyttade från vår gemensamma lägenhet.

2013

I början på året vägde jag 72 kg och under våren gick jag upp detta för att ligga runt 80 under sommaren och hösten. Kommer ihåg att jag sa till mamma på julafton att "nu är jag trött på att vara tjock!" och hon hummade lite och svarade "sa inte du det förra julen också?". Det gjorde jag säkert. 

2014

Höll mig på nästan exakt samma vikt hela året, runt 80 kg. Som minst var jag nere och nuddade 77 vill jag minnas, som mest peakade vågen på 84. Det var ett bra år på många sätt, men just vikten gick inte att rubba tydligen.

2015

Jahapp, och nu står jag här. Nytt år igen och jag blickar givetvis framåt. Jag är motiverad och tror att jag kan klara detta. Men jag vet ju också att jag känt samma sak tidigare och det inte fungerat, så innan jag kastar mig framåt ska jag som sagt fundera lite mer på varför jag inte lyckats hittills. Det var ju det jag skulle göra i det här inlägget, men den här summeringen är redan jättelång så jag sparar det till imorron.

Så det blir en cliffhanger: Vad är det egentligen som gör att jag kommer lyckas den här gången, när jag misslyckats flera gånger förut? Svaret får ni imorgon! Förhoppningsvis. Om jag kommer på nåt skäl, annars blir det väl att ge upp. Närå. ;)