Lady Dahmer vs. Jacob Gudiol om fetmaepidemin

Gah, nu är jag kluven! Jag har en tendens att sätta folk på piedestal när jag tycker de är vettiga, smarta och grymma. Jag glorifierar dem totalt och tänker att de aldrig kan göra fel och att allt de tycker är rätt.

Lady Dahmer är en sådan idol, en feministisk ikon som synar samhället i sömmarna och alltid ger väldigt bra analyser på saker en själv inte har reflekterat över. Jacob Gudiol är en annan husgud jag har (som ni säkert har märkt), han skriver artiklar om kost och träning och är extremt påläst. Baserar allt han skriver på vetenskapliga resultat och om han någon gång spekulerar så skriver han det. Jag läser allt jag kommer över av båda dessa figurer och brukar alltid nicka och tänka: ja, så är det förstås, vad smart.

Och nu har det otänkbara hänt: Lady Dahmer skrev ett blogginlägg om fetma-epidemin och Gudiol sågar den totalt i sin blogg!! Sågar är förresten ett för milt ord: han fördömer den och kallar i princip Dahmer för korkad, vägrar till och med länka för att han tycker det är så idiotiskt. Men eftersom jag följer båda var det ingen match att förstå vilket inlägg han menade... 

Lady Dahmer skrev i sitt inlägg att fetmaepidemin är en myt och baserar det på att BMI-gränserna har flyttats och menar att folk inte blivit fetare - det är mätningen det är fel på. Gudiol ryter ifrån och menar att forskare är inte dumma i huvudet utan att i all statistik som visas har man givetvis räknat med förändringen i BMI-gränserna. När man kritiserar BMI på individnivå så brukar man dessutom säga att folk med mycket muskler klassas som feta fastän de har låg andel kroppsfett, men problemet är snarare tvärtom: BMI på enskilda individer döljer ofta "smalfeta" människor, dvs. folk som väger lite men som har såpass stor andel kroppsfett (och lite muskler) att de faktiskt är överviktiga även om inte vågen visar det.

Lady Dahmer skriver annars väldigt mycket bra saker om fettföraktet i samhället och hur det finns ett samhällshat gentemot överviktiga människor. Dessa ses som lata, ofta korkade och dessutom mindre värda. En person som är tjock accepteras bara om hen försöker göra något åt det - att trivas som tjock är helt enkelt fel enligt samhället, och många kritiserar henne för att "uppmuntra övervikt", "hylla fetma" osv osv. Jag tycker hon är grym som tar upp den här bilden av överviktiga människor och faktiskt berättar hur skevt samhället är - fatshaming är ett ord jag lärde mig hyfsat nyligen och som faktiskt beskriver samhället väldigt bra.

Jag tänkte skriva något i stil med "Vem ska jag tro på, tro på, tro på när..." men nu när jag läser igenom deras inlägg igen så inser jag att Lady D tyvärr har gett sig ut på tunn is den här gången. Guddi är den som har koll på vetenskapen och kan skriva vettiga argument som styrker hans bild av det hela. Lady D baserar sin tes på känslor och sitt eget huvud, och även om jag tycker hon har rätt i det mesta gällande fatshaming och samhällets syn på oss tjockisar, så förlorar hon den här fajten. Folk HAR blivit fetare, det är inget snack om saken. Sen vilka värderingar man lägger i det är ett helt annat inlägg. Det finns så otroligt mycket att säga om det här och det är inte ett lätt ämne - kost, hälsa och träning är viktiga för välbefinnandet, men det finns faktiskt inte alltid direkta samband mellan övervikt och osund livsstil. Det finns massor av människor som är överviktiga men som lever väldigt sunt, och det finns ännu fler smala människor som lever väldigt osunt.