Livsandarna är tillbaks!

Vad konstigt det är med humöret - det kan vända så otroligt fort! För några dagar sedan kände jag mig helt omotiverad till allt, och nu är motivationen tillbaks igen. Det som kändes tungt gällande jobb och skola känns idag mkt bättre, antagligen för att jag kommit igång med uppgifterna och planerat dem på ett sätt som känns ok. Jag kommer hinna med det jag ska, tror jag.

Annars sitter jag här med träningsvärk i benen, vilket känns väldigt bra. Träningsvärk är nog den enda trevliga värken man kan ha, annars är det oftast inte så kul att ha ont nånstans. Körde ben/mage/armar igår på gymmet och känner mig allmänt mosig idag. Märker det ganska tydligt när jag jobbat hela dagen och så kört ett ordentligt träningspass på kvällen. Dagen efter är jag betydligt tröttare än vanligt, och att köra ett förmiddagspass efter det funkar oftast inte. Så det var ju tur att det är vilodag inplanerad idag.

Jag har haft ganska svårt att motivera mig till gymmet efter jobbet nu under hösten. De dagar jag inte har någon tid att passa tränar jag alltid på förmiddagen och det passar mig ypperligt, inga problem alls att ta sig iväg då. Men när jag kommit från jobbet och det är mörkt och kallt så kan det vara riktigt trögt att ta sig ut. Har dock kommit på ett knep för att ta mig förbi trötthetskänslorna: istället för att motivera mig själv att träna så struntar jag i att tänka på det.

Igår på jobbet kände jag redan vid lunch: usch vad jobbigt att ta sig till gymmet sen! I vanliga fall brukar jag börja dividera med mig själv och först föröska motivera mig att ta mig dit, och sedan se om jag kan omförhandla träningspasset till en annan dag, om motiveringen misslyckas. Och sen blir det jäkligt konstigt: jag kan omförhandla ett inplanerat träningspass, men har jag sedan bestämt mig för att strunta i det så är det extremt svårt att ändra sig.

Men min nya strategi är att inte motivera och förhandla, utan istället bara sluta tänka på det. "Jaja, whatever, nu är jag på jobbet och ska jobba, punkt." På bussen hem kom tankarna igen, åååh vad jobbigt, och då tänker jag "jaja, skitsamma, nu ska jag bara åka hem, sen får vi se". Väl hemma så tänker jag "usch vad jobbigt att gå ut igen, jag vill inte!" Bort med de tankarna och istället tänker jag "jaja, jag ska bara packa gymväsken". Sedan "jaja, jag ska bara byta om". "Jaja, jag ska bara gå ut till cykeln". Och så vips är jag på gymmet, utan bortförklaringar och utan att det känns direkt motigt. Jag har ju liksom inte ens tänkt på det!

Pepp till alla kämpar därute!

LadyFats blogg

Livsandarna är tillbaks!

Gillar

Kommentarer