Me, my brain and I

Det uppstår vissa konflikter mellan dessa tre parter. Föremålet för debatt är hur december månad skulle hanteras gällande mat och träning. Min hjärna försöker sköta det mesta av tänkandet, men det går inte så bra när de andra två, låt oss säga känslorna och magen, lägger sig i och tycker att det finns viktigare saker än tankar och planering. Typ lussebullar. Och pepparkakor. Omedelbar tillfredsställelse och totalt utan eftertanke. Trots att det leder till ont i magen, ångestfyllda känslor och en irriterad och uppgiven hjärna.

I början på veckan hade jag nästan gett upp. Suget kändes helt övermäktigt och min hjärna kastade in handduken. Allt ätande gick direkt via känslorna till magen, utan att passera hjärnan. Jag försökte plocka upp handduken i tisdags. Jag ville verkligen väl, hade planerat vad jag skulle äta och försökte piska mig själv till träning. Tror jag skrev nåt om det här, att träningslusten var helt bortblåst och jag hade ingen lust med någonting. Jag försökte göra som jag tänkt tidigare, packa väskan utan att tänka, men det tog stopp. Gick på styrelsemöte och åt bullar och lade mig alldeles för mätt, med känslan av ännu en misslyckad dag.

Onsdagen gick bättre. Jag tränade och åt som planerat, även om det kändes motigt. Träningspasset var segt och jag fick aldrig någon riktig pepp. Men jag var där och gjorde det jag skulle och det fick vara en seger.

Men det var igår det verkligen vände! Jag hade en lång dag på jobbet och spagetti och köttfärssås till matlåda, något jag borde ha lärt mig att jag inte blir tillräckligt mätt av. Suget på eftermiddagen var ett faktum när jag varvade frisören med möten och julhandlande på stan. Vid fyratiden hade jag mentalt gett upp, tänkte att skitsamma, jag äter vad jag vill ikväll, det är ändå snart jul osv osv osv. Fick provsmaka lite choklad på ett ställe och det kändes som spiken i kistan - nu har jag ändå syndat, nu är det kört osv osv osv. Ni vet de där hur de där idiotiska tankarna brukar gå.

Julshoppingen bestod mest av sötsaker och lite lyxigt bröd, marmelad och tryfflar, eftersom det är min standardpresent till farmor och mormor. En påse med lyxigt gotte, eftersom de aaaaldrig skulle betala typ 50 spänn för en chokladkaka, men ändå tycker det är väldigt gott. När jag bar hem påsarna med godis i mörker och kyla sa jag till mig själv att det är okej, jag kan välja ut nåt av det att äta och så köper jag nytt en annan dag... Kom hem och pustade ut, funderade på vad jag skulle äta - och då kom jag på att datorn låg kvar i bilen. Jag var tvungen att gå ut igen för att hämta den och det kändes som droppen. Slängde mig raklång i sängen och svor över livet och alla dess prövningar. (Ja jag vet, det finns betydligt värre prövningar. Jag menar inte att jag var rationell i den här stunden, bara slutkörd efter julrusch och jobb..)

Där låg jag kvar några minuter och funderade bittert på hur jag skulle göra. Hjärnan, som förpassat sig till skamvrån till förmån för magen och känslorna, vaknade till liv och mumlade fram nåt om att jag skulle ju kunna dra iväg och träna. Jag måste ju ändå gå ut och hämta datorn så jag kan lika gärna åka till gymmet först. Förslaget röstades genast ner förstås, men när jag låg där och inte kunde förmå mig att hitta styrkan för att kliva upp, så fortsatte hjärnan att bre på om gymförslaget. Tillslut reste jag mig upp och utan att reflektera över det ta på mig gymkläderna.

Sen drog jag till gymmet, rev av världens benpass och hämtade datorn på tillbakavägen! Helt otroligt! Jag var så otroligt nöjd med mig själv efteråt! Det har liksom ALDRIG hänt förr, att jag vänt tankegången EFTER att jag bestämt mig för att ge upp. Att ändra sig åt andra hållet är lätt, men att faktiskt ta sig till gymmet och när jag bestämt mig för att skita i det och dessutom redan ätit godis - det är helt fucking amazing för min del.

När jag kom hem åt jag mina planerade ägg och en proteinbar och blev lagom mätt. Kollade lite på godiset men hjärnan, som nu vunnit mer mark, sa att hallå där, det där är faktiskt julklappar, det är inte till dig. Så jag lät bli det. *klapp på axel*

Jag vet att det egentligen inte är en stor grej, men för mig var det en revolutionerande grej att klara att vända skutan sådär, och känslan satt i idag också. Jag hann inte med någon träning, men maten har gått bra. Fick en julklapp från jobbet och jag blev både glad och förbannad när jag öppnade den - en hel jävla låda med choklad! Tack, men för i helvete, jag försöker ju sluta!

Otroligt nog så betedde jag mig ändå rationellt med lådan. Efter kvällsmaten öppnade jag den och provsmakade några bitar, och till min besvikelse var de inte direkt goda. SÅ JAG GICK OCH SLÄNGDE ALLT!! Extremt otacksamt tycker nog många, men vad fan, jag borde inte äta upp det, det var inte gott och jag kan inte ge bort en öppnad chokladask... Jag tror att ni härinne förstår det bättre än folk som inte försöker gå ner i vikt, folk som kan äta allt för deras hunger- och mättnadssignaler fungerar ostört och låter dem sluta när de är mätta.

Så ja. En svajig vecka med toppar och dalar, men jag avslutar den här fredagen på topp, och livet känns bra! Det finns hopp för mig! Jag kan faktiskt förändra mitt beteende, även när jag tror det är omöjligt.

Ikväll ska jag lägga mig tidigt och ladda inför en resa till Göteborrrrrg och synthfestival imorgon! Har sett fram emot detta hur länge som helst och jag är sååå taggad! Hoppas ni har det bra, vart ni än är! Och om vi inte hörs innan nästa vecka: god jul! :)