Min nya, stora kärlek

Yes, jag har blivit kär! Inte i en man, inte i en kvinna, utan i en grej: nämligen min cykel. Fasen, vad smidigt det är att cykla! Jag cyklar precis överallt numera. Har faktiskt inte tankat bilen sedan i mars, och jag har fortfarande halvfull tank. Förut var jag rädd för att cykla, eftersom jag blev påkörd en gång som liten. Det tog mig nästan 10 år innan jag vågade cykla igen, och även då gjorde jag det tveksamt, och med rädsla. Det var motvilligt - jag ägde ingen cykel på många år, och jag hade inga planer på att skaffa en, men så blev jag mer eller mindre tvingad av mina dåvarande arbetskamrater... Vilket är en helt annan historia. Hursomhelst, jag cyklade lite då och då under ett par år, men tyckte inte det var varken kul eller bra. Så bestämde jag mig förra året att jag skulle ta tag i saken och börja cykla mer regelbundet, eftersom jag insåg att det var cykelväg från min dörr till skolan. Då hade cykeln stått i förrådet orörd i två år. Jag började med den korta vägen till och från skolan, och blev successivt säkrare och några månader senare vågade jag till och med cykla upp på stan i rusningstrafik. Ikväll hade jag tänkt ta cykeln till Willys, efter rusningen, men såg hur det började dra ihop sig till regn. Suckade och satte mig vid datorn, men kände att näe, jag måste ut och cykla! Så jag drog på mig skinnjackan och satte lite melodisk punk i öronen och drog iväg upp mot stan. Vädret var perfekt, det var varmt och regnet hängde i luften och det var lagom lite folk i rörelse. Det kändes som att jag flög fram. Stötte på min före detta sambo vid järntorget, han flyttade ifrån mig i julas, och vi småpratade en stund. Sedan cyklade jag vidare och en kraftig tanke slog mig när jag susade fram på vägen: [FET] Jag är tillfreds. Jag behöver inte något eller någon annan just nu. [/FET] Lycklig, det är svårt att säga om man är tycker jag, det är ett så stort begrepp, svårt att veta om man uppnått det. Men jag kände mig så underligt tillfreds med livet när jag cyklade fram. Inga gamla känslor vällde fram när jag träffade fd sambon, jag kände mig inte hungrig eller sugen på något. Allt jag ville ha fanns där: cykeln, en varm vind i ansiktet, bra musik i öronen. Jag krävde inget mer av livet än det jag hade. En härlig känsla.

LadyFats blogg

Min nya, stora kärlek

Kommentarer