Nu kan det väl bara bli bättre?

Mitt första inlägget på den här sidan blir från rock bottom, som man säger. Jag har varit medlem här i ett par veckor och minskat något kilo, men andra aktiviteter har tagit fokus från viktminskningen. Vissa saker som är viktiga på riktigt, andra som jag kanske kunde ha skippat. Typ den där festivalen i helgen... Hursomhelst, förra veckan kände jag mig sliten och hade ont i halsen. Det var bättre på fredagen och jag gick på festival i två dagar. På måndagen var jag sliten igen, men det är examinationsvecka på skolan så att vara hemma var inte att tänka på. Det har blivit värre hela veckan och halsen har ömmat och gjort ondare än jag nånsin varit med om. Kunde knappt sova alls inatt, och ringde vårdcentralen direkt imorse. Jag fick komma dit och ta halsprov, men eftersom jag knappt kunde prata eller gapa fick jag akutremiss till sjukhuset där man konstaterade en halsböld. Jag har aldrig varit allvarligt sjuk tidigare, har aldrig legat på sjukhus eller varit med om någon olycka eller så, därför kanske jag inte har så mycket att jämföra med. Men idag kan ha varit värsta dagen i mitt liv. De började med att bedöva munnen med spray (jo tjena, gick väl sådär) och sedan in med världens jävla spruta med den riktiga bedövningen och det gjorde så satans ont och blödde som värsta skräckfilmen. Sedan var det fram med skalpellen och skära upp bölden och jag höll på att spy av allt blod och var.. Grinade typ hela tiden och kände mig ungefär tre år gammal och så otroligt ensam. Tårarna rann hela vägen från sjukhuset och när jag hämtade ut penicillin och smärtstillande på apoteket, och jag insåg väl nånstans där att jag antagligen grät av flera orsaker än att det gjorde fysiskt ont. Väl hemma tog jag piller enligt föreskrift och sov några timmar. När jag vaknade kändes det bättre, och jag kunde äta igen. Eller ja, grejen är den att det ska jääkligt mkt till för att hindra mig från att äta. Dragit ut visdomstand? Jag äter. Halsfluss? Jag äter. Halsböld? Jo visst äter jag. Det kanske inte är lika enkelt som vanligt, men jag har mycket svårt att låta bli. Men! Och nu börjar jag äntligen komma till poängen. Jag åt faktiskt paprikasoppa och knäckebröd och vattenmelon och ett ägg istället för den där kebaben och förpackningen B&J som jag såg framför mig när jag vaknade från tuppluren på soffan. Vilket innebär att jag höll kaloribalansen, trots en dag med massor av smärta och ledsamhet. Och nu tänker jag: från idag kan det väl bara bli bättre.

LadyFats blogg

Nu kan det väl bara bli bättre?

Kommentarer