Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp

Fast det kanske inte var min vikt som han syfte på, Emil i Lönneberga? För visst är det han som sjunger om grisen som gal i granens topp? Hursomhelst så har han helt rätt, det går upp och ner - ibland som en berg och dalbana med toppar och dalar varje dag. Skrev ju senast i tisdags, då jag tryckte i mig 7 proteinbars på 0,3 sekunder. Närå, så snabbt gick det inte, men nästan. Här måste jag flika in en sak som jag funderat på senaste dagarna: när jag kontaktade ätstörningskliniken på sjukhuset för att få lite hjälp, så berättade de för mig att kriteriet för att det skulle räknas som en ätstörning av typen hetsätande, så skulle man "tappa kontrollen och äta mer än normala mängder inom loppet av två timmar". Ofta äter jag nog under en längre period än så, som under en hel kväll, berättade jag, även om det känns som att jag tappar kontrollen. Och då var det visst ingen ätstörning. Jag bara: okej. Vad bra, då vet jag? Eller vadå? Vilket korkat kriterium egentligen, att man sätter en sådan tidsgräns. Det måste väl ändå vara beteende och känslor som avgör om man har en störning eller inte? Ja, jag vet inte, men jag tycker det är lite konstigt att man kategoriserar så hårt. Nåja, det hade inte passat mig att få hjälp där ändå - jag är som ni kanske har märkt något av en besserwisser och vet gärna bäst själv. Att ha nån annan som säger åt mig "såhär ska du äta", det hade jag inte klarat av i dagsläget. Vilket kanske är lite stört i sig, men jaja, nu går vi vidare... Det jag skulle säga var att redan efter jag skrivit inlägget här i tisdagskväll så växte en känsla inom mig - en känsla av makt och kontroll, ett lugn som återinträdde och den här vissheten (som på nåt konstigt sätt försvinner direkt när jag börjar överäta) om att jag faktiskt kan klara av det här. Maten har inte fullständig makt över mig, jag kan välja själv och jag kan fixa detta. Det var motivation, inspiration, pepp, visshet - allt ihopbakat till en enda känslokaka som jag mosade i mig, rent bildligt då. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag kände så, men jag tror det har att göra med att jag 1. inte fortsatte äta utan satte mig vid datorn och 2. skrev ett inlägg om hur jag kände vilket ledde till att jag 3. fick massor av fina, trevliga och inspirerande kommentarer av er. Så tack hörni, för att ni läser och kommenterar! Jag har en tendens att vara dålig på att bara peppkommentera, jag vill gärna lägga mig i och ha åsikter om allt folk skriver, men jag ska bättra mig! Inte skicka ut massa pekpinnar utan istället bara sprida uppmuntran! Får se hur länge det håller... ;)

Gillar

svalu

Kommentarer

28 februari 2014 07:37

Kitty57

Så bra att du skrev på datorn i stället för att äta. Pepp!
28 februari 2014 08:17

Tjohanna

Jag tycker det är rätt så vidrigt av dem att bemöta dig på det sättet. Du gör det ju bra som söker hjälp, att då få höra att det inte är något fel på dig och ditt ätande är för jäkligt rent ut sagt. Du känner ju själv att det inte är sunt och när jag läser dina inlägg så känner jag så väl igen mig. Jag har i perioder gått i behandling för bulimi, men i andra perioder gått för hetsätningsstörning, vilket ju jag uppfattar att du har när jag läser vad du skriver. Här är iaf diagnoskriterierna för hetsätning, känner du att de "passar" så tycker jag att du ska gå till ätstörningsenheten och trycka upp det under näsan på dem... A. Återkommande episoder av hetsätning. En sådan episod kännetecknas av (1) och (2): (1) Personen äter under en avgränsad tid (t.ex. inom två timmar) en väsentligt större mängd mat än vad de flesta personer skulle äta under motsvarande tid och omständigheter. (2) Personen tycker sig ha förlorat kontrollen över ätandet under episoden (t.ex. en känsla av att inte kunna sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter). B. Hetsätningsepisoderna är förknippade med minst tre av följande kännetecken: (1) Personen äter mycket snabbare än normalt. (2) Personen äter tills en obehaglig mättnadskänsla uppnåtts. (3) Personen äter stora mängder mat utan att känna fysisk hunger. (4) Personen äter ensam på grund av förlägenhet över de stora matmängderna. (5) Personen känner sig äcklad av sig själv, nedstämd eller mycket skuldtyngd efter att ha hetsätit. C. Personen är tydligt plågad av hetsätandet. D. Hetsätningen förekommer i genomsnitt minst två dagar i veckan under sex månader. E. Hetsätningen är inte förknippad med regelmässig användning av olämpliga kompensatoriska beteenden (t.ex. självframkallade kräkningar, missbruk av laxermedel, fasta eller överdriven motion) och förekommer inte en-bart under förloppet av anorexia nervosa eller bulimia nervosa.
28 februari 2014 09:33

svalu

Jag känner på mig att du har en viss kontroll över vad du gör även när du "hetsäter". Kanske inte just när du tuggar och sväljer, men väl direkt efteråt. Då har du även en viss insikt om vad som pågår och möjlighet att styra handlandet. Att du sätter dig vid datorn för att delge oss andra vad du upplever visar ju på en viss kontroll och styrka. Jag tror och hoppas du har styrkan att så småningom helt kunna bryta dina "avhopp". En sak till. Du har ett härligt sätt att skriva och berätta på. Du skulle bli en utmärkt krönikör till exempel. Undrar om Johan kanske skulle behöva en sån här på Matdagboken. :-)

Logga in för att skriva en kommentar.