icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
18 oktober 2014 22:19
3

Oxfilé, kladdkaka och familjen

Yep, ikväll har jag varit ute och käkat med min kära familj = mamma, pappa, bror + brors flickvän. Eftersom jag är som jag är ville jag gärna passa på att äta nåt gott när vi skulle äta på finrestaurang, så jag åt min tallrik med proteingröt imorse, drog iväg och tränade och åt inget mer förrän nu ikväll. Hade nästan 2200 kalorier kvar att äta för att hålla kaloriminus och jag tror det gick bra... Är ju så jäkla svårt att beräkna på restaurang. Men även om det inte räckte så var det värt det, käkade en svamprisotto till förrätt och oxfilé till huvudrätt... och lite kladdkaka till efterrätt. :)

Har grym träningsvärk idag sedan passet igår, och jag tror det kommer hålla i sig imorrn också med tanke på passet idag. Men träningsvärk är ju en de få smärtor som ändå känns bra, så det gör ingenting. Imorgon ska överkroppen få vila och benen få jobba istället på träningen. Just nu sitter jag och lyssnar på gamla Marilyn Manson-låtar på youtube och känner att han faktiskt är riktigt bra. Har alltid avfärdat honom som mainstream och fjortis, men snubben har en del svängiga låtar.

Var ganska sugen på att ta ett glas vin till maten ikväll, men jag höll mig ifrån det och tog cola zero istället. Planen var två helvita helger och nu ska jag banne mig hålla mig till det. Det är bakfyllematen som förstör det för mig, äter alldeles för mkt. Orkar inte träna heller, bara tanken är helt orimlig. Och nu vill jag faktiskt hålla i det här. Måste stå emot den kortvariga belöningen som en trevlig utekväll och skräpmat ger för den mer långsiktliga belöningen i en frisk, hyfsat vältränad och hyfsat smal kropp. Jäkla hjärna alltså, som så ofta tycker att den kortsiktliga belöningen är värd att offra målet för.

Nej, nu jävlar är det disciplin som gäller!

...säger hon som åt oxfile och kladdkaka nyss, men jag hade faktiskt planerat för det... ;)

Det jobbiga är att målet känns så långt borta. Minst 15 kg, kanske så mkt som 18, beroende på hur det känns i kroppen. Det är så jäkla lätt att tänka: okej, jag ska bli klar till juni nästa år, då behöver jag gå ner ca 0,6 kg i veckan. Det är ju inga problem, jag kan festa ikväll, jag har gott om tid på mig att fixa det sen. Och så går tiden. Och helt plötsligt är det juni 2015 och jag har inte gått ner ett smack, för att jag hela tiden tänkt att "det är så enkelt, jag tar det sen".

Måste börja vara mer i nuet! Det är ju här och nu jag kan göra förändringar - planeringen är bra men om jag hela tiden fuskar i nuet så är det inte värt ett piss. Tiden går ju så jäkla fort dessutom - nyss var det ju januari och jag trodde jag skulle vara i mål nu, till hösten. Icke - jag tog till snabba belöningar hela tiden och jobbade inte mot mitt mål. Tänkte att det löser sig, jag hinner. Men fan, det löser sig inte om inte jag själv tar tag i saken och aktivt gör något.

Och tiden går ju faktiskt lika fort oberoende på vad jag gör. Livet blir inte bättre av att äta massa onyttigheter. Varför känns det så ibland? Som om mat är typ det viktigaste i livet? Kvällen kommer gå lika fort och kännas ungefär likadan oberoende av om jag äter en påse godis eller inte - enda skillnaden är att när jag vaknar dagen efter och inte ätit kommer jag känna mig bättre och sundare i kroppen, nöjd med mig själv och mer motiverad att fortsätta med att aktivt bekämpa övervikten.

Måste bara komma ihåg de här tankarna på fredag eftermiddag....

Gillar

Kommentarer

  • 19 oktober 2014 09:49

    Det handlar mycket om att styra  om hjärnan. Jag själv som ett tag alltid såg fram emot en kopp kaffe och en liten chokladbit när jag kom till jobbet ser nu lika mycket fram emot samma kopp kaffe och ett par nötter.. Likaså är det gott med vin men igår blev det vatten till lördagsmiddagen och vad skönt det känns dagen efter. Tror det är så man får tänka och du är på rätt väg. Starta i delmåla att du ska gå ned fem kilo till att börja med och tiden går ju fort. Själv är jag snart inne på tredje veckan, inte så lång tid men jag är så glad att jag äntligen startat på allvar.

  • 19 oktober 2014 11:15

    Så klokt! Det där tar jag med mig. "Tiden går lika fort oberoende av vad jag gör". Till jul, om ett halvår eller om ett år från nu kommer jag antingen att väga mindre, det samma eller mer än jag gör nu beroende av vilka val jag gör. De datumen kommer ju att komma oavsett. Tack, där fick jag något att tänka på! Pepp till dig!

  • 19 oktober 2014 17:17
    utter

    Det kommer att gå hur bra som helst! Du har hittat medvetenheten! Nuet! Massa pepp! :-)

Logga in för att skriva en kommentar.