Sladdrig men stolt!

Goafton på er! Ja, här sitter jag en lördagskväll och filosoferar. Är riktigt stolt över mig själv för stunden faktiskt. Suget på ett glas vin med min vapendragare L var stort vid 17-tiden, jag har varit duktig hela dagen och både fått träning och en massa plugg-måsten gjorda, solen sken och det känns som att våren har fått fäste här i Örebro. L skrev att hon var uttråkad och jag kände ett starkt sug efter att bara strunta i alla goda föresatser och sätta mig på en lämplig uteservering med ett glas vitt istället. Och det var riktigt nära att jag gjorde det - men jag lyckades stå emot tillräckligt länge för att suget och rastlösheten skulle gå över, så nu sitter jag här och känner mig nöjd. Ännu nöjdare blir jag när jag tänker på att jag kommer vakna utvilad när klockan ringer imorgon, köra ett hårt träningspass och jobba ett par timmar, istället för att vakna vid lunch och inte orka träna.

När jag tänker efter hade jag faktiskt ett bra moment i torsdags också: det var arbetsplatsträff på jobbet, vilket innebär gratis buffé på finrestaurangen på campus, vilket i sin tur innebär extremt många frestelser. Massor av god mat och alltid efterrätt och kakor. Buffé är min akilleshäl och jag har extremt svårt att hålla nere portionerna... Men i onsdags tänkte jag: nej, fan heller. Jag behöver faktiskt inte äta buffé bara för att det är gratis. Det är en lyx jag kan unna mig när jag har nåt min målvikt, men just nu får jag faktiskt prioritera lite. Så jag packade ner min matlåda bestående av köttfärssås och "mirakelnudlar" i ryggan på morgonen, och på lunchen åt jag den ensam framför min dator på kontoret. Nej, det var inte det roligaste, men jag lyxade till det med cola zero och fick undan lite jobb samtidigt så på det stora hela hade jag det bra! Klappar mig lite på axeln då det är stort av mig att tacka nej till något som är ätbart och gratis, hehe...

Något som är lite trist är att jag känner mig sladdrig, pösig, slapp och allmänt degig i kroppen. Förra helgen var jag som sagt i Kalmar och hälsade på en vän, sen på måndagen blev det akut kompisutryckning och omkullkastade rutiner så vågen visade +1,3 efter detta. Jag kom tillbaks på banan nu i veckan och när jag vägde mig imorse är jag tillbaks på lägstavikten - men jag känner mig ändå tjockare än innan, vilket är skumt. Det känns som att bristen på träning senaste tiden har gjort sitt - kom iväg igår efter jobbet, även om det var väldigt tungt, men innan dess var det faktiskt sju dagar sedan jag tränade. Totalt antal pass i april är ynkliga 5 stycken, vilket är alldeles för lite!

Min paranoida tanke är att jag ligger på samma vikt, men har förlorat muskler istället för fett och därmed är degigare, även om jag inte väger mer. Samtidigt försöker jag tänka logiskt: man bygger inte direkt mycket muskler på två veckor, så man borde ju inte förlora så mycket heller. Och det känns som att jag är igång med träningen igen nu, tränade igår, idag och ska göra det imorrn, sedan blir det ons, tors och fre nästa vecka. Nästa helg blir det Göteborgsresa och diverse utsvävningar, men innan det blir det banne mig strikt! När jag åker till Göteborg ska jag banne mig vara under lägstavikten!

Nu kööööör vi! :)