Sommaren är nu slut. Hejdå semester!
Och hej igen, matdagboken! För de flesta har nog semestern och sommaren bara börjat, men för min del är den till stor del över. Juni var månaden då allt hände för min del - två veckor semester, två festivaler, midsommarfirande och så en konferensresa till London på det. Idag är min första normala jobbvecka sen i maj, och ärligt talat har det varit lite tungt. Jag har just ingen mer sommarsemester att se fram emot, bara två långhelger när jag ska på ytterligare två festivaler, men ingen längre ledighet. Funderar på om det kanske var dumt, men samtidigt - vad ska jag hitta på i tre veckor till, om jag tar all min semester? Vet precis hur det skulle se ut, dålig mat, krogbesök och pengar som rinner ut i sanden på onödigheter (läs: mat och dryck).
Jag har inte varit inne och läst (eller reggat mat/motion) på kanske fem veckor. Jag vet inte hur det har gått för er men för mig har semestern inneburit 0 motionspass och för mycket mat. Har ställt mig på vågen lite då och då, och visst, det har inte gått neråt, men det har inte heller gått just någonting uppåt. Trodde det skulle vara betydligt värre, men jag har uppenbarligen inte ätit helt katastrofalt alla dessa veckor.
Motionen är det värre med. Jag har packat träningsväskan för imorgon och ska ta första passet på ja, typ fem veckor. Jag vet att det kommer bli riktigt jobbigt, samtidigt så längtar en liten del av min kropp ur den här semesterkoman och vill komma igång igen.
För ärligt talat. Jag vill inte ha en sådan här sommar igen.
Jodå, jag har haft det trevligt på det stora hela. Men jag känner mig så otroligt obekväm i min kropp! Och inte bara det: den KÄNNS så otroligt mycke tyngre också. Saker har blivit jobbigare. Som till exempel när jag lekte med brorsans barn och jag jagade honom runt ett träd (galet hur lättroade barn är) så kände jag att ingen del av kroppen ville vara med, jag blev jättesvettig och andades tungt och fick inse att en liten snubbe på 1,5 år som nyss lärt sig springa är bättre än mig på det. Mycket irriterande.
Eller som när mina vänner planerade outfits att ha på sig på sista festivalen, den ena mer galen än den andra, och jag satt där med min trista klänning i XL, den enda jag kan ha utan att se ut som barbamamma. Nåja, jag ser väl ut som barbamamma ändå, ska inte lura mig själv, men det är typ den enda jag känner mig bekväm i.
Eller som på konferensen, när alla var välklädda i lätta sommarkavajer och kjolar, och jag gick runt i en outfit som bara var snäppet över en mjukisdress.
Eller som på midsommarafton...
Ja ni fattar. Det här är inte kul och det känns inte bra. Nu är det iaf 47 veckor kvar till nästa festival. 47 veckor för att gå ner 27,7 kg. Det blir drygt 0,5 kg i veckan som måste försvinna. Inte omöjligt alls. Jag måste bara komma in i vardagen igen, hitta tillbaks till de bra rutinerna och hålla dem. Jag tror det kan gå. Jag vet att det går. Jag tror jag klarar det. Jag har gjort det en gång förut, även om jag då kastade bort resultatet och gick upp i vikt igen. Men jag vet att jag klarar det.
Gillar
Kommentarer
-
Du vet att jag håller på dig LadyF! Du fixar ju det här! Raaakt in i kaklet!
-
Alltså Flisen, du är bäst!!
Håller på dig också! Jag vet att vi vid något tillfälle kan ha pratat om beach 2017, men det är ju 2018 som gäller! Då jävlar! :) -
VI är bäst!
I maj så pratade vi senast om beach 2018 så det är det som gäller...vad är det...345 dagar? Klart vi klarar det!
Logga in för att skriva en kommentar.