Standing next to the rabbit hole

För att fortsätta på gårdagens liknelse från Alice i Underlandet. Idag är livet plötsligt bra igen. Jag vaknade sent, men utvilad och pigg. Åt frukost och den var god. Städade upp mitt soffhörn och bytte lakan i sängen, dammsög och fixade. Tränade på förmiddagen och åt torsk till lunch, därefter en proteinshake och nu lite soppa, en macka och ett ägg till kvällsmat. Inget sug. Ingen panik. Inget desperat behov. Läser gårdagens inlägg och blir nästan trött av att läsa det - mina tankar rusade då, och jag kände verkligen hur jag i rasande fart åkte neråt i kaninhålan. Och så plötsligt, som om hålet slutade med en studsmatta, så tog det tvärstopp och jag sköts ur hålet igen. Och nu sitter jag här bredvid och skakar förvirrat på huvudet. Hur kunde jag bete mig så? Hur kunde jag tänka så dumt om mig själv? Jag tycker visst om mig själv, jag är värd något och jag är inte "älskad av ingen", som jag skrev. Jag är en bra person som är värd att må bra. Det vet jag ju. Hur kunde jag glömma det? Gah, det är som att jag är två olika personer - den som äter och den som inte äter. Och de kan inte kommunicera över huvudtaget. De kan inte förstå varandra trots att de försöker. Det är som om det finns en tjock vägg mellan dem. De kan bara titta på varandra och förundras över varandras val. Igår kändes det som att jag inte skulle klara av julen och alla frestelser alls. Idag känns det som om jag kan göra vad som helst. Igår kände jag mig fetare än någonsin. Idag på gymmet speglade jag mig och tyckte att jag borde vara fetare, eftersom det känts så ett par dagar. Men jag såg inte ut att vara så fet som jag trodde. Eller så var det bristen på glasögon. Jag vet inte. Det var för övrigt tvärdött på gymmet. Typ fem personer där. Rätt skönt, för man vet ju att rusningen kommer där runt den 2a januari. Jag känner själv hur tankarna lockar - "Äh, det är ju jul och så, strunta i vikten nu och börja om efter nyår! Det är bättre, kör en effektiv nystart då istället, det är bara dumt att försöka gå ner i vikt under julen." Men jag ska inte falla för dessa tankar! Jag kommer inte räkna kalorier under själva julhelgen, men det är bara tre dagar. Och som det känns idag kommer jag kunna äta kontrollerat då - inte låta det urarta helt och hetsäta som de senaste tre dagarana... Målet är verkligen att äta lagom. Och jag har sagt det förr och misslyckats, men det betyder inte att jag ska sluta försöka. Under övriga dagar är det träning och bra kost som gäller. Kommer kanske inte gå ner något mer under helgerna, men banne mig att jag ska upp igen alltså. Det ska inte bli någon tung omstart den 2a januari (den 1a är jag bakis, såklart) utan jag ska kriga på. En fördel med att hålla i träningen även när man inte sköter maten är att man bygger lite muskler och ger bra förutsättningar för en snyggare kropp när man sedan gått ner. Förutsatt att man behåller muskelmassan då, med mycket protein och styrketräning under viktnedgången. Och tack för alla era kommentarer på förra inlägget - peppande, inspirerande och motiverande! Ni är ju guld värda. :)

15 december 2013 10:48

Namnnamn

Tänk nu om du skulle berömma dig själv för att det går bra, istället för att just lättad säga "nu går det bra" som om det är en Guds försyn. Om du är det minsta som jag (och många andra) så är allt bra som händer tur och allt dåligt mitt fel. Det behöver ju inte vara någon annans fel när det går dåligt och min förtjänst alltid när det går bra heller, men lite balans där skadar inte. Säger inte att du också tänker fel här, som jag ofta gjort, bara delar tanken utifall att.

LadyFats blogg

Standing next to the rabbit hole

Kommentarer