Statusuppdatering. Och vad har smala för problem egentligen?
Känns som att det var ett tag sedan jag skrev här nu. Vet inte riktigt vad som hände med september, den bara swooshade förbi och helt plötsligt har det gått nästan en månad av hösten. Vikten har gått ner, men långsamt, så jag har försökt lägga i en extra växel. Förra helgen blev det oplanerade utsvävningar som jag ångrar i efterhand, men sedan dess har jag skött mig exemplariskt. Jag närmar mig -6kg men inte med några stormsteg. Träningen har iaf gått bra, och jag håller i med styrketräningen, även om löpningen fick ett abrupt slut när jag fick ont i en vad och de pengarna som skulle ha gått till löparskor fick jag istället ge till CarPark då jag uppenbarligen inte har någon koll på att man inte får stå närmare än 10 meter från en vägkorsning... Tyckte jag stod perfekt utanför mitt hus i ett par dagar, men icke, kom ner till bilen och då satt det två feta böteslappar i rutan, totalt 2000 spänn som mer än väl hade räckt till ett par löparskor.
På tal om pengar så har min nya rutin med att skriva ner allt jag handlar i ett excelark verkligen gett resultat! Jag började i juli och sedan dess har jag verkligen fått ett bättre grepp om min ekonomi. Jag tänker mig för mer innan jag handlar och har lärt mig att säga nej till mig själv. Som till exempel med böter och löparskor - hade detta varit i våras så hade jag garanterat tagit ut från sparkontot och köpt skor ändå, bara för att jag bestämt att jag behövde det. Och visst, jag behöver det, men det är inte akut. Jag har just nu bytt ut löpningen mot crosstrainer och rodd, vilket också funkar fint för flåset, sen kan jag köpa skor längre fram om jag har pengar över. Istället för att ta ut pengar från sparkontot, har jag istället lyckats lägga undan lite varje månad. Och det är ju så det ska vara!
Restaurangkontot har också minskat, det har blivit några sallader till lunch, men bara ett enda skräpmatstillfälle i september, vilket känns bra. Jag har faktiskt tagit mig i kragen och letat upp lite nya recept som jag provat i helgen för att variera min nyttiga kost lite, då jag har en tendens att äta samma mat varje vecka. Så, om du är sugen på att göra torskpaket med potatis och blomkål, kolla in detta recept. Jag gjorde även en kycklinggratäng som ska räcka till matlådor i veckan, och den var riktigt god! Med lätt creme fraiche, mager ost och matlagningsgrädde blir den hyfsat kalorisnål.
Annars då? Ptja, vet inte om jag har så mkt att säga om livet. Annat än att jag är så infernaliskt trött på att vara tjock. Dagdrömmer om att kunna ha på mig tajta jeans och en magkort tröja. Inte för att jag någonsin tidigare använt det även när jag var smal, så vet inte varför jag fått för mig att det skulle vara en hit, men ändå. Iofs, det beror nog på livets bakvändhet. När jag tänker tillbaks på min tid som smal, vilket faktiskt har varit större delen av mitt liv, så hade jag stora kroppskomplex även då. Trots att jag nu när jag ser tillbaks det hade en fantastisk kropp. Idag frågar jag mig själv varför jag inte kunde uppskatta den där kroppen jag hade då? Varför i hela jävla världen gick jag runt och var missnöjd?
Jag vet, jag vet, det här tänket jag har nu tror jag beror på en tankevurpa som jag stöter på hela tiden numera, och som beror på att jag är trött på att vara tjock - jag tror att smala människor inte har några problem i världen. "Åh, om jag bara vore smal, då vore jag lycklig rakt igenom". Alltså jag VET att det inte är så. Rent logiskt. Men ändå säger min hjärna: det enda problem i livet jag har just nu är att jag är tjock. Jag har verkligen inte några andra problem, allt flyter på jäkligt fint på alla områden, utom just det här med vikten.
Har jag problem jag tränger undan för att ge plats åt tjockisproblemet? Finns det andra saker som ligger och pyr under ytan och som bara väntar på att komma fram när jag gått ner de där 20 kilona? Jag vet inte. Kanske kommer det med åldern också, ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag min kropp för dess funktion. Jag är så tacksam över att ha klarat mig från allvarliga sjukdomar, att kroppen funkar för träning och att jag sover bra om nätterna. Läser om flera här som har sömnproblem, och många jag känner brottas också med detta. Det verkar tufft. Själv sover jag 8-9 timmar per natt utan att vakna en enda gång och känner mig i princip alltid utvilad morgonen. På kvällen är jag redo att lägga mig vid halv tio, sedan läser jag en halvtimme, vänder på mig tre gånger, och så sover jag.
På ett sätt är jag jätteglad att jag funkar så, men på ett annat sätt är det jobbigt - jag klarar mig otroligt dåligt utan sömn. Om mina rutiner gällande sömnen ruckas på, så hamnar hela jag i obalans. Jag har svårt för sociala aktiviteter på kvällarna, för jag vet att jag får betala för det dagen efter. Det skulle vara bra att vara mer flexibel gällande det här.. men det är som det är, och jag mår ju bra så länge jag följer mina rutiner. Usch, jag skulle aldrig klara av att ha barn. Men det vill jag ju inte heller så det spelar ingen roll. Tanken har aldrig lockat mig, inte ens på den tiden jag hade sambo. Nej usch. Jag vill jobba, tjäna mycket pengar och ha en kul fritid med festivaler och spelningar då och då.
Och under tiden jag gör detta så vill jag kunna ha snygga kläder och känna mig snygg rakt igenom, vilket jag tyvärr inte gör just nu. Mitt ansikte är okej, jag gillar det för det mesta, men kroppen.. ja ni fattar. Jag tycker om min kropps funktionalitet, men inte dess utseende just nu. Nåja, jag ska inte gnälla om det mer nu. Om det är något jag stör mig på så är det folk som gnäller över saker och inte gör något åt det, och jag är rädd att själv hamna i den kategorin om jag inte verkligen tar tag i det här med vikten.
Nu har jag världens chans. Om jag håller mig till planen så har jag nått målvikten till juni nästa år. Då jävlar.
Gillar
Kommentarer
-
Klart du når din målvikt till nästa sommar LadyF! Kämpa på!! Du fixar detta!
-
Hej!
Känner igen mig i mkt du skriver, jag är själv långt ifrån min trivselvikt just nu, men jag har slutat se mig själv som fet/tjock. För mig har jag lyckats med detta genom att ha mål inom träningen. Det senaste året har jag pendlat mellan 100 - 92 kg, trots detta har jag fortsatt med min träning. När jag var som tyngst satte jag personligt rekord på 5 km.
Det jag menar är att jag inte bara satt viktmål utan även träningsmål. Det är så kul och peppande att klara av nya mål! Det stärker självförtroendet, så mitt tips till dig är att utforska vad du klarar utanför din komfortzon.
Och löpning är bara ett av många exempel att sätta mål inom.
Hör av dig om du vill snacka vidare ;)
Senast uppdaterad 25 september 2017 19:49
-
Jag har varit tjock större delen av mitt liv men har i år nått min målvikt på 70 kg vilket är ett bmi på 24. Det är ju inte direkt smalt, men normalvikt. Klart att livet har sina bekymmer oavsett vilken vikt man har, men det ger en kick att man har lyckats nå sin målvikt och att man rör sig så mycket lättare. Jag kände mig ofta uttittad/avvikande när jag var som störst (114 kg) även om jag egentligen inte ville erkänna att jag vantrivdes så i den kroppshyddan. Så jag håller tummarna för dig att du håller dig till planen och når dit du vill!
-
Lycka till!
Jag vet hur tokigt hjärnan kan tänka. När jag var yngre så var jag smal men jag kände mig ändå tjock och speciellt i jämförelse med min kompis som var lång och spinkig. Jag tyckte att jag såg ut som en liten Michelingubbe bredvid henne.
-
Tack för era kommentarer, alltid intressant att läsa andras tankar om saker man går och funderar på.
Logga in för att skriva en kommentar.