Störningar på gymmet
Godafton! Här sitter jag, precis hemkommen från gymmet och helt nyduschad. Mkt skön känsla. Träningspasset gick bra, men som rubriken antyder fanns det vissa störningsmoment. Först var det en kille som knäböjde i en smithmaskin bakom mig, och för varje repetition utstötte han ett primalvrål. Det var liksom inte ett ansträngt stönande utan ett riktigt gapskrik så fort han lyfte stången. Jag hade lurar på mig och hörde honom precis lika bra som om han hade munnen en decimeter från mitt öra.
Det var dock inte bara jag som störde mig, en annan tränande (som jag vet också jobbar på gymmet) gick faktiskt fram och sa till honom att hey, du har lurar på dig så du hör nog inte hur högt du skriker, men det vore bra om du kunde dämpa dig lite. Snubben såg då lite generad ut, så jag tyckte nästan synd om honom när jag gick vidare till magstationen.
Där kom nästa störningsmoment, nämligen ett gäng snubbar som nog använt samma gymkläder i en vecka, för det stank av svett om dom. Visst, man blir svettig på gymmet, men man luktar ju inte direkt av färsk svett, det här var liksom en intorkad och gammal lukt.
Störning nummer tre var att flera personer tydligen tycker det är lämpligt att ta med sig barnen på gymmet, så ett gäng av dessa larvade runt bland vikterna och var allmänt ivägen. Det är min första åsikt, eftersom jag inte är så barnvänlig av mig, men det är ju en fara för både dem och andra när det är tunga vikter inblandade.
Lägg till på detta att det var smockfullt med folk överallt, plus att jag dessutom haft en ganska kass dag på jobbet, PLUS att jag lyssnade på en podcast som handlade om dåliga forskare och värdelösa studier på träning, som på något sätt ändå blir publicerade och sedan citerade i Aftonbladet som någon slags sanning fast det egentligen bara är bullshit rakt igenom... Stopp där LadyFat! Jag ska inte fortsätta på det spåret, skulle kunna skriva en mindre roman om dålig forskning, men det skulle bara göra mig ännu mer irriterad. Och det var ju faktiskt inte den slutpoängen jag hade tänkt komma till.
För såhär är det ju i livet. Är man inte eremit så är det irritationsmoment dagligen, eftersom vi delar jorden med andra människor, och de gör mycket sällan som vi vill utan har en egen agenda att följa (och tycker antagligen att vi andra står ivägen för den). Och det handlar inte om vad som händer oss, utan hur vi hanterar det - det är den delen som till största delen formar vår personlighet och mentalitet, det är jag starkt övertygad om. Jag kunde ha gett upp där på gymmet, låtit irritationen och primalskriken vinna, men det gjorde jag inte.
Jag bet ihop, fokuserade och körde mitt pass, som i slutänden blev väldigt bra! Kanske fick jag lite extra lyft av irritationen, men jag kunde bibehålla vikterna i bänk och knäböj, vilket jag inte väntat mig med tanke på att det var ett kvällspass efter jobbet, och jag kunde till och med öka lite i militärpressen. Resultatsiffrorna är nu som följer:
- Bänk: 4x4 - 40 kg
- Knäböj: 4x4 - 30 kg
- Militärpress: 3x2 - 22,5 kg
Så nu ska jag njuta av det fina resultatet och ta mig en kvällsmacka. Det blev ju en bra dag av det hela ändå tillslut! Pepp på er allihop, och låt inte andra stå ivägen för era mål! :)
Gillar
Kommentarer
-
Jag käner mig som en ermit i kväll datorn är enda sälskapet ingen ute på hela min väg.
Bra in lägg
Pepp Pepp -
Lite därför som jag oftast styrketränar innan jobbet, inte lika många på gymmet då
.Bra jobbat förresten
-
Haha, då är fler som är barnovänliga
Visst jag älskar mina barn (de är vuxna nu), men många föräldrar kräver att deras barn ska få ta så stor plats - och med det menar jag att de inte behöver visa hänsyn till någon, varken vuxna eller jämnåriga. Jag tycker inte det är OK att barn skriker och springer omkring när man reser eller är på restaurang. Visst måste barn få vara med, men ibland går det till överdrift..
Logga in för att skriva en kommentar.