The botten is nådd
Heliga guds moder, som min far brukar utropa i förtvivlan vid diverse motgångar. Här är det inte livat kan jag tala om. Årets varmaste dag, jag sitter klistrad i datorstolen och gör litteratursökningar för uppsatsen, har ätit alldeles för mycket och druckit kopiösa mängder hela helgen. Idag har jag till och med gått över gränsen och hetsätit - gått runt rastlös i lägenheten, försökt äta allt jag kan hitta, tvingar mig själv att vänta åtminstone ett par timmar mellan måltiderna. Magen är som en ballong och jag vågar inte väga mig. Har aldrig i mitt liv känt mig så fet som nu. Full av godis, chips, glass och mat. Digestive med ost och bregott, choklad, smågodis, ostkaka med grädde och sylt. Det har inte funnits någon hejd på mitt ätande. Min missbruksliknande strategi har varit tydlig - jag cyklade bort till ett visst Coop på andra sidan stan, eftersom jag vet att de har självutcheckning - så ingen expedit skulle döma mina onyttiga inköp. Bara onyttigheter, ingen mat överhuvudtaget. Skämdes när jag gick mellan varorna och plockade på mig. Svetten rann överallt, kände mig som en jävla gris i ett dike, bökandes i skiten.
Och det värsta är att jag vet precis varför det blev såhär! Var ju på festival i helgen och drack mer än jag borde. Har ökat toleransen markant - drack en kvarting ren sprit, tre cider och en liter vin under en dag men kände mig inte ens berusad. Stackars kropp, som jag plågar den. Men det är ändå inte spriten som är det värsta. Visst, det blev lite mkt men det värsta av allt var
...........
..............
fan det tar till och med emot att erkänna det här för er... Men jag ska vara ärlig: för första gången på tre och ett halvt år rökte jag. Inte bara ett bloss eller en cigg - hela festivalen gick jag runt och tiggde cigaretter av alla jag stötte på och rökte säkert runt 10-15 cigg. HELVETE! Jag som rökte i åtta års tid men som klarade att sluta tvärt och hållit upp så länge! Och så faller jag dit igen - så jävla hårt!
Enda jag kan säga till mitt försvar är att jag inte har rökt igår eller idag. Jag kan inte falla tillbaks och bli rökare på heltid igen, det går bara inte. Jag får inte det, jag tillåter det inte! SÅ igår började jag en ny process med att bekämpa ett beroende jag trodde var helt dött. Är så rastlös, livet känns så meningslöst och allt är grått. Kan inte koncentrera mig på något mer än tio minuter, sen måste jag resa på mig, gå ett varv runt lägenheten, hitta något att äta.
Det är precis som den där gången när jag slutade "på riktigt", jag känner igen symtomen. Enda trösten är att jag vet att det blir bättre. Och jag vet också att jag inte kan fortsätta att göda beroendemonstret med mat och godis, det var ju precis det jag gjorde då och gick upp i vikt från början. Bara tanken på att gå upp 20 kg till är svindlande och fruktansvärd. Även om jag vet att jag tyckte det då också, att 20 kg vore döden. Ändå sitter jag här igen, på precis samma ställe som för nästan fyra år sen, med samma symtom och samma ångest. Fast 20 kg tyngre.
Men. Jag vet ju att det blir bättre den här gången. Jag vet att det är jag som har makten över min kropp, oavsett vad den ropar efter. Det visste jag inte då, jag trodde jag var utlämnad till beroendets nycker. Det är jag inte. Det är inte bara sämsta dagen i mitt liv på oerhört länge, det är också den varmaste, och en sak är säker: nu kan det bara bli bättre.
Kommentarer
-
Man får nog inte säga detta, men din blogg fick mig att tjutskratta här jag sitter helt ensam i vardagsrummet på väg i säng. Man kan följa dig - du skriver verkligen så man kännar man ser det. Underbart! Ta vara på den talang, den är det inte många som har.
TIll det andra: se inte på kroppen som om den är en egen varelse inom dig. Et monster. De symptom, de behovsdäckande gerninger du har gjort idag och i helgen - det är ju alltsammans kädjor. En sak sätter gång i nästa sak som sätte gång i nästa sak. BRYT MÖNSTRET. Ta lite tid till at beskriva din dag i grova drag. Marker de zoner/tidspunkter där du känner dig mest låg och benägen till att göra dumma saker du ångrar efterpå. Och planer något där. En cykeltur. En tur på bio. Et träningspas. Ta upp stickande så dina händar ha något att göra. Hör om det är någon med hund i närheten som du kan få låna hunden av och promenera den - den kommer bli JÄTTEGLAD - och tänk om du blev det med?
Gör sakor som du vet gör dig glad. Du måste skapa små succer som leder til större i stället för att bli hängande i den neråtgående spiralen.
Jag hoppas du sparkar dig själv i arslet nu i kväll och lovar dig själv att i morgon börjar jakten på att bli den bästa versionen av dig! Lycka till. Ser fram emot flera underbara bloggs från dig. Sov godt! Kram!
-
Tänk vad olika vi är, (tur är väl det). Jag fick ont i magen när jag läste detta och det var inte av skratt. Finns inget värre änna att känna att man inte har makt över sig själv. Den enda person som man har rätten att bestämma över är sig själv och när man märker att man inte ens kan det, då är det inte kul. Jag hoppas att du lyckas med att bryta tankemönstret, det är ett helvete när känslorna löper amok på det viset. Sist när jag befann mig i detta känsloträsk så hittade jag en bok som jag tror ev kan va av glädje även för dig.
Boken heter "Hur du motiverar dig själv när allt suger" av Thomas Nilsson.
http://www.egoforlag.se/produkt.php?visa=hurdumotiverar
Hoppas att i dag blir en bättre dag!
-
Skickar över en stor kram till dig. Inga visdomsord. Inga råd. Bara en stor kram. Jag hoppas att idag blir en bättre dag. Du är inte ensam, jag har varit där alltför många gånger.
Så, kram!
-
Att trilla dit är lätt gjort. Jag hoppas...nej jag vet att du klarar att avstå tobaken framöver. Det "hörs" när man läser din blogg.
Massor av peppningar. Sköt dig nu!
-
Pepp på dig, och tänk på att imorgon är en annan dag.
Logga in för att skriva en kommentar.