Tid för reflektion

Jaha minsann, då har 2018 smygit sig fram och knuffat bort 2017. Tycker alltid det är skumt när man kollar kalendern i januari och det är ett nytt år, känns ovant. Jag har varit julledig i två veckor, och under sista veckan drog jag på mig en förkylning så idag är jag hemma från jobbet. Det är en väldigt konstig känsla när man jobbat så mkt som jag gjorde under hösten och vintern. Samtidigt känns det bra, jag har haft tid att reflektera och fundera över livet, sedan nyårsafton har jag haft en nästan melankolisk känsla i kroppen.

Känslan började med att jag läste årssammanfattningar, på facebook och bloggar och i videos på Youtube. Folk summerar vad som hänt under 2017 och det har fått mig att tänka på vad jag har åstadkommit under året. Inte ett skit, var min tanke ganska länge. Året har liksom bara gått utan att jag har kommit framåt alls, jag står på exakt samma ställe som jag gjorde i slutet på 2016. Sen tänkte jag vidare att okej, jo jag har faktiskt gjort två saker: jag har utvecklats väldigt mycket på jobbet och blivit bättre på det jag gör. Jag har dessutom tagit tag i min ekonomi och genom att anteckna precis alla utgifter i ett excelark så har jag nu betydligt bättre koll än jag hade tidigare.

Vikten då? Det tar emot att erkänna, men jag har gått upp en hel del i vikt i december. Jag gick ju ner 7 kilo mellan juli och november, men ärligt talat har jag gått upp fyra, eller till och med fem, av dem igen... Fan det känns så pinsamt. Jag vet inte vad som hände i december, jag bara gav upp. Struntade i allt. Har inte tränat på över en månad nu.

Så på det stora hela känns det inte som att jag kommit framåt alls det senaste året. Jäkligt tråkig känsla. Men jag är ju inte den som kastar in handduken helt, jag vill fortsätta kämpa. Och att kasta in handduken vore konstigt - att ge upp alla drömmar och planer vid 32 års ålder är ju inte direkt vettigt. Ska jag gå runt och vara missnöjd resten av livet då eller? Hoppas på att det är reinkarnation som gäller och att jag får en ny chans i nästa liv?

Jag är exakt så som någon skrev i ett blogginlägg nyss (Arrietty tror jag det var), som tänker att nu är dagen förstörd om jag äter en liten godisbit, nu kan jag lika gärna köpa en pizza också. Och nu har jag haft en dålig dag så nu kan jag lika gärna äta onyttigt resten av veckan också. Fan, den här veckan blev skit, jag börjar om nästa månad... Och så vidare. Men att ge upp hela livet för att jag inte nått mina mål under 2017 känns ju lite korkat. 

Så, vad är då planen för 2018? Jo, jag vill åstadkomma vissa saker, nå en del mål som jag satt upp för mig själv, både gällande kroppen, hälsan och lite annat. Dessa är följande:

1. Betala av min kreditkortsskuld som är helt onödig
2. Klara av databascertifieringen
3. Klara av certifieringen i processtyrning
4. Hitta ett flyt i träningen
5. Lära mig laga minst 4 nya maträtter som funkar bra som matlåda för variation
6. Skriva 100 sidor på ett utkast till min roman
7. Nå min målvikt

Sju mål alltså. Den första är inga problem, jag betalar varje månad lite mer än jag behöver och har ca 12000 kvar. Nästa två är lurigare, jag måste verkligen fokusera på att plugga den närmaste månaden, för det är i början på februari jag ska göra båda proven. Fyran tror jag kommer gå bra, bara förkylningen ger med sig och jag kommer igång igen. Jag vet ju hur bra jag mår av att träna och det är en bra morot. Att lära mig fyra nya maträtter borde inte heller vara några problem, finns ju massor av recept här + resten av internet. Att börja skriva var ju en plan jag har haft ett tag nu, och under ledigheten har jag faktiskt kommit igång. Har ett synopsis på typ 5 sidor med alla viktiga händelser, så jag vet vart historien är påväg. Dock så får jag lägga det projektet åt sidan tills certifieringarna är klara, måste lägga allt fokus på dem om jag ska bli godkänd.

Den sista är den svåraste. Jag drar mig till och med för att skriva ner den för jag är ärligt talat så osäker på om jag klarar det. Jag har ju skrivit det förut: den här gången ska jag klara det. En fråga har ju dykt upp i mitt huvud tidigare: jaha, men du har försökt så många gånger nu, vad får dig att tro att du ska lyckas den här gången när du misslyckats flera gånger tidigare? Jag har alltid haft ett svar på den, känt att jo men nu jäklar kommer det funka. Idag har jag inget svar på frågan. Ja, det är ett nytt år, men inget har ju förändrats. Jag är samma person som tidigare. Inga revolutionerande insikter har kommit till mig, ingen gudomlig motivation som gör att jag känner mig säker.

Det enda jag vet är att om jag går ner 0,53 kg i veckan så har jag nått målvikten i december. Och jag vill verkligen kunna summera år 2018 som året då jag lyckades med mina målsättningar. Men hur? En dag i taget är nog det enda jag kan komma på.

Lycka till alla ni som kämpar därute!