Vägrar börja om.

Oktober började dåligt. Riktigt dåligt. Planerade utsvävningar avlöstes av en förkylning vilket ledde till oplanerade utsvävningar. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska lösa mina problem med maten när jag är sjuk. I mitt huvud är det helt omöjligt att räkna kalorier när kroppen mår dåligt, jag slår helt bakut och vägrar, lever istället på te med för mycket honung och mackor med ost. Gärna lite glass på det också. Har varit ur fas i snart två veckor (!!!) och det märks såklart på vikten.

Min vanliga reaktion på detta är att kasta alla hämningar överbord och säga att jag börjar om en vecka senare. Radera historiken både här på MD och i mitt eget excelark där jag håller koll på genomsnittsvikten och lite sånt. Sätta en ny startvikt, räkna ut nya mål och delmål, placera dem på nya ställen i kalendern. Gå upp ytterligare något kilo och sedan börja helt på ny kula. Jag hade redan börjat göra det genom att dra ut lite på veckovägningarna, försökte få minuset att "hinna ikapp" min plan, få det att se ut som om viktkurvan var, kanske inte perfekt men ändå helt godkänd.

Men sen insåg jag att nej, jag kan inte fortsätta sådär. En sliten klyscha är ju att galenskap är att göra samma sak gång på gång och förvänta sig olika resultat, och hur slitet det än är så finns det lite sanning i det. Eller ja, jag tycker galenskap snarare är när man typ styckmördar någon eller liknande, men det finns ju grader i helvetet. Hursomhelst! Jag insåg att det här med att ge upp och börja om är min fegistaktik. Jag skjuter problemet lite framåt i tiden och ger mig själv en större startsträcka varje gång. Att ta tjuren vid hornen är egentligen att inse nuläget, erkänna exakt hur det ligger till, skriva ner vikten och måtten, och sedan göra sitt bästa för att fortsätta. Även om drömmen om den perfekta viktkurvan är förstörd.

Jag minns en medlem här, spelar ingen roll vem, länge sen hen var aktiv, som visade en bild på sin viktkurva och den var verkligen PERFEKT. Hen vägde sig varje dag och hade minus varje dag, såg det ut som iaf, i 20 kilo sluttade den brant neråt. Jag var, och är, så imponerad. Det är ju den viktkurvan jag vill ha. Och det sjuka är att jag har haft den: när jag gick ner i vikt första gången, så såg kurvan ut sådär. Inte lika brant kanske, men från januari till september tappade jag runt 25 kilo. Det var inte ens svårt, åtminstone inte nu när jag ser tillbaks på det. Jag tror verkligen att den stora fördelen jag hade då var att jag varit normalviktig hela livet och var överviktig egentligen bara ett par månader innan jag gick ner igen.

Jag har tjatat om det förut, men det är ju så att kroppen jobbar emot oss - har vi en gång varit överviktiga så kämpar kroppen för att behålla den vikten, och min egen teori baserat på denna är att ju längre tid man varit överviktig, desto svårare blir det att gå ner. Äsch, jag kan inte påstå att det är någon allmän sanning, men för min del verkar det stämma. Jag klarade bara av att behålla min nya, låga vikt i några veckor innan jag började gå upp igen, antagligen för att jag då inte var medveten om hur våra kroppar motarbetar oss på det här sättet. Jag trodde jag kunde leva precis som innan jag gick upp i vikt, utan att behöva räkna eller tänka eller anstränga mig. Så var inte fallet.

Det är kämpigare nu, helt enkelt. Jag måste inse att varje snedsteg syns på vågen och erkänna för mig själv när jag gör misstag. Inte blunda, börja om och hoppas på ett nytt, perfekt viktnedgångsprojekt. Utan fortsätta kämpa på, i både uppgång och nergång. Ehehe, pun not intended... Så ja. Såhär ser viktkurvan ut sedan juli i år:

På ett sätt gillar jag att kolla på den: ÄLSKAR nya layouten!! Grymt bra jobbat!! Och efter lite trixande kom även startvikten med i diagrammet, något jag felanmälde för ett bra tag sedan. Så, det enda som inte är riktigt bra här är ju vikten, men det kan jag ju göra något åt.

Trenden går åt rätt håll iaf, jag har gått ner i vikt sedan jag började, men inte så mycket. Mitt excelark visar på futtiga tre hekton i veckan, men det kan jag förhoppningsvis styra upp igen. Det är ju precis av den anledningen som jag räknar ut medelvärdet på viktnedgången, för att de här tillfälliga topparna och dalarna ska bli mindre betydelsefulla. Så jag inte ska ge upp en dålig vecka, utan fortsätta framåt.

Beach 2018. Nu fortsätter vi.