Välkommen tillbaks, planeringsfreaket!

Och tillåt mig först att säga: förlåt! Jag trodde jag kunde klara mig utan dig, att jag till och med mådde bättre utan dig, men det gör jag inte! Jag behöver dig, och framförallt behöver min kropp dig. Så jag välkomnar dig tillbaks i mitt liv med öppna armar!

Den här våren har viktmässigt gått helt åt helvete. Jag skrev ju ett sånt insiktsfullt inlägg i början på mars, Ny vändning i livet! Från fängelse till frihet - hejdå planeringsfreak. Och som sagt så gick det väldigt bra. Ett tag. Sen gick det lite sämre. Och så lite bättre igen. Och sen totalt åt helvete. Vikten, som till en början höll sig beskedlig, skenade sedan iväg, tillsammans med alla tankar på träning och bra mat. Allt kulminerade i långledigheten förra helgen, med en krogkväll och sedan två konserter, först i Gbg på fredagen, sedan Sthlm på lördagen.

När jag ställde mig på vågen efter helgen fick jag fysiskt ont i magen: jag har ändå inte legat så mycket över 80 kg när det varit som sämst, men plötsligt stod vågen på 85,5 kg. Fem kilo mer än jag "trodde" (läs: inbillade mig) att jag vägde, och det sura äpplet jag fick bita i är att jag faktiskt inte ligger ett par kilo över förra sommarens lägstanotering, utan hela TIO kilo över.

Jag har blundat för det, ignorerat det faktum att kläderna inte riktigt går på längre och helt enkelt tänkt att jaja, jag tar det sen. Lunchtränat någon gång då och då, men inte orkat masa mig till styrkegymmet mer än ett par gånger de senaste veckorna. Ätit nyttigt ett par dagar, för att sedan strunta i det ett par dagar och köpa lyxig utemat till lunch och nalla ur det förbannade påskgodiset som fortfarande ligger i drivor på jobbet. Jag skojar inte: vår HR-administratör och allt i allo köpte ca 70 kilo godis inför påsken, mycket gavs bort till kunder men en ansenlig mängd stannade på kontoret. Och finns som sagt fortfarande kvar.

Hursomhelst - jag kände efter helgen att det var dags för förändring. Och i min rådvillhet kring hur jag ska gå tillväga så föll jag tillbaks på det som jag alltid sätter min tillit till: vetenskapen. Genom en blogg fick jag nys om en självhjälpsbok, eller snarare Den Självhjälpsboken (låter bättre på engelska men ni fattar). Det är alltså en forskare som gått igenom alla vanliga självhjälpstips inom en massa områden och sedan kollat på vad vetenskapen säger om de tips som finns. Helt enkelt: vilka metoder fungerar egentligen, vilka gör varken till eller från och vilka kan faktiskt göra skada.

Titeln på boken är 59 seconds och den kommer av att forskaren har försökt koka ner alla kapitel till korta övningar man kan göra på under en minut. Vet inte riktigt om han lyckas med just den biten, men det viktigaste faktumet kvarstår: han går igenom olika tips som vanligen finns med i självhjälpsböcker, sedan sammanfattar han studier inom området (med referenser givetvis, vilket jag älskar) och berättar vad forskningen faktiskt säger.

Den innehåller massor av olika områden, som stress, beslutsfattande och hur en blir lyckligare, men det kapitel jag har lagt fokus på är det om motivation. Kapitlet är generellt: hur man håller motivationen uppe för att nå ett avlägset mål, istället för att falla för stundens ingivelser och snabb tillfredsställelse. Hjärnan fungerar likadant oavsett om det gäller att byta jobb, gå ner i vikt eller spara till en resa: vi tar gärna genvägar för att motivationen till det avlägsna målet är för svag.

Rent konkret har författaren tagit tio olika "metoder" som kan användas för att motivera en person att nå ett mål och undersökt dessa, och kommit fram till att fem av dessa fungerar väldigt bra, och de andra fem fungerar inte alls. Jag ska avsluta inlägget, som redan börjar springa iväg och bli väldigt långt, med att sammanfatta dessa fem.

Dessa tekniker funkar:

• En detaljerad steg-för-steg-plan hur du ska gå tillväga
• Berätta för andra om målet du vill uppnå
• En objektiv lista på fördelar med att nå målet som du kan fokusera på
• Belöningar för varje framsteg på vägen
• Föra anteckningar över framstegen - tabeller och diagram är som godis för hjärnans belöningssystem.

Detta funkar inte:

• Motivera sig själv genom att fokusera på någon som du beundrar
• Tänka på alla dåliga saker som kommer hända om du inte når målet
• Försöka trycka ner tankar som inte hjälper dig framåt
• Lita på enbart viljestyrka
• Fantasier om hur fantastiskt livet kommer bli när målet är uppnått. Dagdrömmar får dig att må bra för stunden men för dig inte framåt.

Ingen rocket science egentligen, men ändå bra att ha svart på vitt vad som faktiskt fungerar. Jag kommer fortsätta blogga om det här, och hur jag gör för att följa de fungerande metoderna, men jag kan ju avslöja (som ni säkert anat) att jag har börjat med att göra en detaljerad plan.

Trevlig helg på er! :)