Varför är det så lätt att göra det som är fel och så svårt att göra det som är rätt?
Jaha. Hej. Här sitter jag och är irriterad på mig själv. Det är några veckor sedan jag skrev sist och det har gått utför sedan dess. Ska inte dra in några ursäkter, gjort är gjort och det är som det är. Jag är en jävel på att fundera och analysera, men vet ni vad? Funderingar och analyser är meningslösa utan handling, och det senare har jag så att säga missat i ekvationen. Vilket gör att jag nu sitter här och inte har fem kilos viktminskning att luta mig tillbaks mot och säga att jag åtminstone kommit så långt. Nästan fyra av dessa är tillbaks, och de har satt sig tillrätta som om de aldrig varit borta.
Och det är inga konstigheter. Jag vet vad jag borde ha gjort, tränat och ätit bra, och jag vet vad jag har gjort istället, legat i soffan och käkat godis. Egentligen vill jag inte göra det, men på något konstigt jävla sätt så har jag ändå "halkat dit" hela tiden. Det är som att autopiloten är inställd på att göra det enkla, det som är fel, och att göra bra val känns oöverstigligt svårt. Att välja bort godiset är som att bestiga mount everest. Och jag tänker: imorgon. Imorgon. Imorgon.
Gick in och läste mitt inlägg som jag skrev i början på januari, om vad jag hade för mål för året, då det är dags för en kvartalsuppföljning. Såhär ser läget ut:
- Betala av min kreditkortsskuld som är helt onödig - jajemän, går framåt, bara hälften kvar!
- Klara av databascertifieringen - check på den!
- Klara av certifieringen i processtyrning - check på den!
- Hitta ett flyt i träningen - har inte hänt
- Lära mig laga minst 4 nya maträtter som funkar bra som matlåda för variation - vet inte riktigt, måste inventera receptskafferiet
- Skriva 100 sidor på ett utkast till min roman - nja, har haft stiltje en stund nu, måste bättra mig
- Nå min målvikt - nä, det går ju åt helvete
Mina certifieringar går bra och ekonomin blir bättre och bättre för varje månad, jobbet och pengarna är liksom det jag har stenkoll på just nu och det flyter på utan att jag behöver anstränga mig. Under 2018 har pengarna både räckt och blivit över varje månad, trots att jag gjort rejäla inbetalningar på kreditkortsskulden. Skrivandet gick bra ungefär så lång tid som maten och träningen funkade, men det är som att alla dessa saker - skrivande, träning, bra mat och viktnedgång, hänger ihop och jag lyckas inte med något. Det som är mina drömmar och det jag verkligen vill göra... gör jag inte?
En tanke är ju att ifrågasätta om jag har satt upp felaktiga mål, om det är något annat jag hellre vill göra. Men nej, det här är ju det jag vill, skriva en bok, nå målvikt och hålla mig hälsosam. Så man kan ju verkligen fundera på varför jag inte jobbar mot de mål jag har satt upp? Varför tar jag genvägarna och lägger mig i soffan med en godispåse istället för att skriva ett kapitel på min bok?
Jag skulle säkert kunna sitta och analysera det här hela kvällen. Men vi har ju redan kommit fram till att analyserandet inte leder någonstans - jag måste helt enkelt få tummen ur röven och börja jobba. Jag börjar direkt med att inventera mitt receptskafferi och packa träningsväskan för imorgon. Fan, jag vill ju det här. Jag ska inte ge upp. Dags för handling.
Gillar
Kommentarer
-
Det du beskriver ligger nog i människans natur. Oavsett om man är kristen eller ej tycker jag att man finner livsvisdom i en gammal psalm från 1600- talet:
”Mina plikter har jag försummat, laster har jag lärt med flit
Var jag något ont förnummit, har jag gärna skyndat dit”
Det är lätt att försumma motion och bra matrutiner, medan det lockar med onyttigheter och inaktivitet.
-
Kul läsning o jag förstår dig för jag är lite likadan jag analyserar allt just nu lite för mycket o vill alltid mycket mera än det jag gör o kan göra det enda jag slutat med är att småäta fr o m idag hoppas du med lyckas med något du tänkt göra pepp 👍😊🤗
-
Håller en 👍
Logga in för att skriva en kommentar.