Vissa saker känns bra i magen

Och då pratar jag inte om sånt man äter. Eller dricker. Nej, jag pratar om saker man gör för andra människor, utan att vänta sig något tillbaks, utan att göra det för egen vinning. Idag var jag på gymmet på lunchen, och hade i vanlig ordning ganska bråttom för att hinna tillbaks till kontoret och äta min matlåda. Satt och knöt skorna och tänkte på hur fasen jag ska hinna det, och lära mig allt som min arbetsroll kräver, när en äldre dam med rollator gick förbi. Jag tittade upp och hon verkade så försynt och nervös och det var helt uppenbart att hon inte hade tänkt sig en tur till gymmet. Med försiktig röst frågade hon mig om det bara var ett gym här på översta våningen, och jag svarade jajemän, men det här är nedersta våningen, du är i källaren nu. Ojdå, mumlade hon, jag skulle ju till tandläkaren... Jag lämnade tankarna på stress, jobb och matlåda och sa istället: jag vet vart den är, jag följer med dig dit. Sen tog jag hissen tillsammans med henne och såg till att hon kom rätt.

Absolut ingen stor sak, och jag menar inte att skryta om min fantastiska godhet (har vääääääldigt långt till att bli nån moder teresa), men det är just det - det var en sån liten, enkel sak, men jag hade en sån bra känsla i magen hela eftermiddagen! Vi får inte glömma bort att hjälpa varandra, genom de här små sakerna. Stora gester är bra det också, men jag tror det är viktigt att inte bara göra de grejerna och sedan luta sig tillbaks, vi måste arbeta i det lilla också, i vardagen liksom.

Jaja, ska lämna tankarna på hur vi kan göra världen till en bättre plats nu.

Helgen bjöd som sagt på loppis hela lördagen, och jag är jäkligt nöjd att jag inte föll varken för korv med bröd eller fika när vi var där, åt bara den där mackan som mamma hade fixat. Efter loppisen gjorde vi lite ärenden (spenderade pengarna vi tjänat med andra ord) och sedan köpte vi indisk hämtmat som vi tog med hem till min lillebrorsa. Har ju glömt att skriva om den fantastiska grejen som hände förra veckan - blev faster i torsdags!! Till en liten Casper, ca 3200 g, som har mammas näsa och pappas enerverande förmåga att komma för tidigt till allt.. Två veckor för tidigt för att vara exakt. Men allt har gått bra och alla i den lilla familjen verkar må fint så jag är nöjd och stolt! Fick träffa dem i lördags och det var otroligt mysigt, han är så yttepytteliten och fasterhjärtat smälte direkt.

Från bebisbubblan drog jag direkt vidare till partybubblan och det blev utgång och efterfest, som alltid... ramlade i säng någon gång vid femtiden, och det var inte min egen. Tog mig hemåt dagen efter och tyvärr föll min planering på att jag inte hunnit fixa mat dagen innan, men det gick ändå rätt så bra med maten, trots viss baksmälla. Det värsta var sen att jag somnade i soffan runt tre på eftermiddagen och vaknade igen halv två på natten! Sjukaste känslan, kände så fort jag vaknade att något inte stämde, det stod inte rätt till någonstans. När jag såg vad klockan var så gav jag upp direkt och tänkte att det är lika bra att försöka sova vidare, ingen mening att gå upp nu och greja med nåt, det blir bara konstigt. Så jag förflyttade mig från soffan till sängen, och som den OS-medaljör jag skulle vara om sömn fanns med bland de olympiska grenarna, så somnade jag om direkt. Försov mig till och med lite på måndagsmorgonen, fick stressa som en liten bäver för att hinna till jobbet.

Igår borde ju ha varit en bra matdag, men eftersom jag sov bort söndagen hade jag ingen mat förberedd utan tog en färdigrätt i all hast, och sen föll jag ärligt talat för en frestelse på jobbet - nån jävel har köpt oboj till kontoret. Kom igen - oboj!?! Sedan fanns det lingongrova och smör och ost... Jag klarade inte att stå emot, och det blev obojfika. Smaken gav mig minst sagt en del flashbacks från barndomen och det var farligt gott.

På kvällen skärpte jag dock till mig och fixade matlådor för resten av veckan, så dagen idag har gått bra! Ryggen känns bättre och det var inga problem att träna lite försiktigt, så jag kommer fortsätta med det resten av veckan. Inga hårda styrkepass, bara lättare konditionspass för att hålla igång kroppen.

Nu ska jag diska, sen blir det banne mig att krypa ner under täcket tror jag. Allt gott!