Lite upp och sedan ner det igen
Jag upphör inte att förundras över alla dessa starka känslor och åsikter om vad man äter. Själv har jag i min vänkrets både vegetarianer, veganer, laktosintoleranta, glutenintoleranta, sockerintoleranta, jästintoleranta samt lågkolhydratkostätare. Själv hör jag till den sista kategorin och blir barnsligt förtjust varje gång jag träffar på en likasinnad. Någonting som jag inte gör det är att fördömma eller kommentera vad andra äter. Jag låter dem ha sin mat ifred och förväntar mig samma behandling tillbaka. De gånger jag har gäster som äter annorlunda ser jag till att även de kan bli mätta eller få lite gott anpassat fikabröd till kaffet.
Jaha, vad är det som har hänt nu då? Jo, jag har besökt min åldriga mamma ett gäng dagar. Hon är 80+ och har riktigt bestämda åsikter om mat och vad man ska äta. Jag har för länge sedan resignerat och låter henne hållas med sina åsikter. Vi bor långt ifrån varandra med ett helt hav mellan oss vilket gör att vi inte träffas dagligdags. De gånger jag besöker henne äter jag snällt det hon ställer fram. Frukosten äter jag alltid själv i en egen stuga på tomten, vid lunch brukar vi ha lite knytis. Alltid samma, hon äter fil med knäckebröd och jag petar i mig lite yoghurt för syns skull och för att slippa kommentarer. Egentligen har jag inte hunnit bli hungrig efter en både sen och stadig frukost. Middagarna är värre och framförallt eftermiddagskaffet. Hon bakar alltid inför våra besök. Alltid när jag åker dit vet jag att en viktuppgång kommer att ske. Så även denna gång. Det fina i kråksången är att den viktuppgången är lätt att gå ner när jag väl är hemma igen. Hon gillar verkligen inte att jag ägnar mig åt lågkolhydratkost. Potatis finns nämligen inte med. Hon älskar potatis och är en riktig potatisgris. Jag håller med henne. Potatis är fantastiskt gott och man kan göra oändligt mycket gott av potatis.
Vid det här besöket hade jag bestämt mig för att inte säga ett ord om kost och äta det som bjöds. Jag vill ha trevligt de gånger vi träffas och vem vet hur många gånger till det blir? Den som däremot inte kunde låta bli att prata om kost det var hon. Efter att vi hade åkt skulle hon få fikabesök av en person som både är laktos- och glutenintolerant. Någonting som hon anser bara är inbillning.
Jag älskar min mamma! Tro ingenting annat. Vi brukar ha både trevligt och kul tillsammans. Men jag blir så trött när det kommer till hennes matåsikter. Jag behövde bara få "spy" ur mig lite. Tack för att jag fick det!
Det finns alltid positiva saker i negativa händelser. Vad är då positivt med detta? Jo, återigen har jag fått kvitto på att jag äter rätt för just min kropp. Min kropp blir stel och uppsvälld av kolhydraterna, jag blir trött dessutom får jag lite ont i magen, det liksom svider eller gnager i magen om jag åter kolhydrater fler än fem dagar i sträck. Nu när jag är hemma igen och kan äta som jag mår bra av utan kommentarer. Ja, då mår kroppen bra igen. Stelheten försvinner, svullnaden försvinner, orken återvänder och vikten minskar.
Kommentarer
-
Så är det nog. Mat och känslor hör ihop hos många. Sedan är det bra synd att alla inte kan vara toleranta mot varandra utan vill bara häva sitt sätt. Jag förstår dom äldre dock, de har varit med om sämre tider och kanske tom ransonering under krigstiden. De har nog lämnat spår hos många - min egen mor hade tex pippi på att baka och köpa bröd, det skulle alltid finnas hemma.
-
Ja, vet ni, jag förvånas ständigt över att så många äldre inte verkar ta till sig "nya" sätt att äta. Läser de inte några artiklar, böcker och vetenskapliga resultat, och ser de inte program på TV som handlar om nyttig mat och försök gjorda av Mosely bl.a. och lyssnar de inte på yngre vänner och släktingar?? Mysterium... Jag är 76 år och ständigt nyfiken på nya rön.
Logga in för att skriva en kommentar.