icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Leikas blogg

LCHF 36463
Jag bor på landet med Kärleken, dottern (sonen har flugit ur boet), Leika (hunden), ett gäng höns, kycklingar, en tupp, en drake och två ankor. Ja, jag har pippi... Väljer oftast att äta lågkolhydratkost. Jobbar mycket med mig själv. Mediterar och försöker hålla undan stressen. Eftersträvar balans i livet. Efter att i många år varit ensamstående mamma och hela tiden prioriterat barnen först och främst har jag nu börjat prioritera mig själv i högre utsträckning än tidigare. Det är den balansen jag strävar efter. Där jag kan ägna tid åt både mig, barnen, Kärleken och vänner lagom mycket utan att någonting väger över. Jag har det väldigt bra och trivs med tillvaron.
18 juli 2017 14:49
2

Samarbete med en sädesärla

Jag har alltid tyckt om djur. Som liten skyllde min mamma på mitt eksem och lät mig därför inte ha några husdjur. Under sommarhalvåret hade jag vinbärssnäckor som husdjur utomhus. Jag fick idén från en prillig tant vi kände. Hon hade nämligen vinbärssnäckor som husdjur inomhus. Till slut lyckades jag få ha sommarkanin utomhus. Den stora heta drömmen var en hund. När jag flyttat hemifrån köpte jag min första hund. Sedan tog jag igen allt jag hade förnekats i djurväg. Orm, krabba, fiskar, ål, vandrande pinnar, vaktlar, hamstrar, kattunge, hästar, kaniner, ja, en hel uppfödning blev det och höns. Nu har jag sansat mig och har endast en hund och ett gäng hönor med tupp och kycklingar.

Under lediga dagar vistas jag med fördel utomhus. Det är intressant att studera hur fåglarna samarbetar med varandra. Ofta har jag sett hur björktrastarna, sädesärlorna och svalorna går ihop och jagar bort större fåglar som kråkor, skator och rovfåglar. En morgon satt jag och njöt av tillvaron ute på altanen. En sädesärla blev väldigt närgången och pockade på min uppmärksamhet. Jag började titta på den och då fick den fart, jag följde den med blicken och där stod en räv. Snabbt kom både jag och hunden på fötter och tassar. Gemensamt jagade vi bort räven. Till all lycka hade jag ännu inte släppt ut hönsen, inte ens i rasthagen.

Några dagar senare satt vi ute och åt middag. Plötsligt kom en sädesärla och satte sig på matbordet. Den kvittrade ivrigt och vi förstod att den ville någonting. Snart flög den iväg och vi följde efter. Sädesärlan visade oss att en skata befann sig i närheten av hönshuset. Vi jagade iväg den och sädesärlan flög några varv över våra huvuden, ivrigt kvittrande innan den flög iväg. Med tanke på våra små kycklingar och ägg vill vi inte ha skator i närheten av hönshuset även om de också är djur.

Gillar

Kommentarer

  • 19 juli 2017 09:38
    Donnina

    Vilken härlig berättelse om sädesärlan! Naturen är förunderlig. Roligt med vinbergssnäckor som husdjur! Att de är goda att äta är ju en sak, men som husdjur!?  När jag en gång för länge sen bodde i Italien plockade vi vinbergssnäckor just i vinbergen, dvs i odlingarna, där de trivdes extra bra, och beredde snäckorna på det omständliga sätt man måste för att få dem smakliga, och sen hade vi stort kalas. De kallades för sniglar vilket de ju inte är, utan just snäckor eftersom de bär på sitt hus! laugh

  • 20 juli 2017 10:58
    ulla165

    Man blir ju alldeles varm om hjärtat!

Logga in för att skriva en kommentar.