Skinn på näsan
Just nu i skrivande stund är mitt besök på väg. De borde vara här om ca 6 timmar och har med andra ord en bit kvar att köra. En av de som kommer är laktosintolerant. Enkelt tänker kanske ni, kör med laktosfria produkter. Nej, så enkelt ska vi inte ha det. Kärleken tål inte laktosfria produkter!
Det som är väldigt bra med detta är bakningen. Självklart vill jag baka lite godsaker att bjuda på. Tack vare den laktosintoleranta blir det inte konstigt med olika alternativ. Jag vill också gärna mumsa men utan socker och med så lite kolhydrater som möjligt. Därför kommer det inte att vara konstigt med ytterligare ett alternativ.
Fast egentligen, varför tänker jag så här? Egentligen skulle jag bara köra på med mitt val rakt av utan att bekymra mig för kommentarer och åsikter. Dessutom är det fyra mycket goda vänner som är på väg hit. De skulle aldrig döma mig. På sin höjd skulle en snäll och intresserad diskussion komma till stånd. Sist vi träffades var jag inne i en fuskperiod och de är inte riktigt medvetna om mitt kolhydratlåga liv.
När man pratar om mobbning sägs det alltid att blåmärken efter slag läker men blåmärken efter ord finns kvar mycket, mycket länge. Ja, det stämmer. Nu är det över två år sedan jag slutade på en arbetsplats där merparten av kollegorna var intoleranta. Nej, inte mot laktos. Utan intoleranta mot den som avvek och inte fikade. Vi var två i arbetslaget som lade om våra kostvanor. Jag som undvek kolhydrater och framförallt socker. En kollega som kaloribantade och undvek fett. En traditionell bantare skulle vi kunna säga. Jag gick ner 20 kilo på fem månader och gick inte upp dem. Hon gick ner 10 kilo på åtta månader. Vi vägde ungefär lika mycket vid starten. Hon fick uppmuntrande tillrop och en gång i veckan var hon med på fikat, tydligen gjorde hon undantag. Jag fick sneda blickar (av alla utom den som bantade, min närmaste kollega och chefen de gav mig beröm) och tvingades att finnas på fikalistan. Med jämna mellanrum bjöd jag mina kollegor på fika som jag själv inte åt. Bjuda dem på sockerfritt alternativ hade varit rena rama självmordet. Dessutom var det en arbetsplats där nötter, jordnötter, mandel och sesam var totalt förbjudet vilket inte gjorde det särskilt enkelt för mig att baka någonting vettigt ( i mina ögon) att bjuda på. Ofta blev Willys min tillflykt. De hade alltid 4 wienerbröd för 20 kronor. Det sista året på arbetsplatsen när detta utspelade sig sitter i.
Jag försöker inte frälsa andra med mitt val av lågkolhydratkost utan är mycket nöjd om jag får peta i mig min mat i lugn och ro. Personligen är jag lite trött på (militanta) veganer och vegetarianer. Jag respekterar deras val av mat och vill gärna att de gör likadant med mitt val. Under min måltid vill jag ha lugn och ro, inte utsättas för trista kommentarer. En ganska rimlig begäran med tanke på att jag inte äter konstigheter.
Igår åt vi middag på IKEA. Jag beställde kycklingfilé med extra mycket grönsaker och beasås. Inga pommes. Hon som lade upp maten gjorde precis som jag bad om utan protester eller frågor. Kärleken stod bakom mig i kön och jag hörde honom säga: "Gör en till likadan till mig." Jag blev så glad! Det verkar som om han tänker hänga på mig den här gången också! 
Det är det bästa stödet jag kan få.
Jag brukar inte vara feg. Jag brukar ha skinn på näsan och stå upp för min sak. Jag brukar vara känd för att vara rapp i käften och tugga ner de som ger sig på mig. Det är dags att plocka fram den egenskapen när det gäller mina matval ute bland folk.
You go girl!
Gillar
Kommentarer
-
🖒🖒
-
Känner igen mig JÄTTEMYCKET i det där med att det är så livsfarligt att inte alla är solidariska och fikar ihop. Många av mina kollegor är likadana och det är BEEEEDRÖÖÖVLIGT att undvika snabba kolhydrater i deras värld. Ska man skratta eller gråta? Jag vill också bara få sitta där och äta min matlåda ifred medan de äter sina mackor och sina pastasallader men nejdå, då ska det påpekas att jag inte har några kolhydrater utöver grönsakerna på tallriken. Sen börjar deras magar knorra roligt efter allt mjöl som ska genom kroppen medan jag mår skitbra och håller mig mätt till kvällen utan problem. Älskar LCHF.
You go girl!!!
-
Jag tror jag skulle tänka som du inför besöket av dina gäster.
Visst vill vi väl kunna bjuda på mat som gästerna tål! Om någon är allergisk/intolerant så tar vi förmodligen hänsyn till det. Jag ser inte det som att du inte har skinn på näsan utan att du är omtänksam.
Om gästerna är så goda vänner, som du skriver, så blir det nog inga diskussioner eller ifrågasättande av alternativen.
-
Tål inte laktos fria produkter verkar i minna lite konstigt då mycket mat i dag tilverkas laktosfrit utan det står på dem ens, Då frun ofta är med och inte tål laktos så blir det mycket sådan produkter har alldrig träffat någon som inte tål dem. ensymet man tillsä6ter finns naturligt i många produkter vad jag vet.
Logga in för att skriva en kommentar.