Sluta ljug
Sommaren 2013 kom det hem ett stort plockepinn till oss. Det var vårt blivande hus som vi själva skulle bygga i lösvirke. Vi gick in i en byggbubbla där varje ledig stund ägnades åt att bygga hus. Samtidigt som vi byggde arbetade vi heltid, jag pendlade dessutom 11 mil varje dag och pluggade 50% på universitetet. Det var minst sagt fullt upp. Julen 2014 flyttade vi in. Nej, ingen av oss är i byggbranchen.
Sommaren 2016 satte vi igång med del två. Garaget. Det stomrestes och taket gjordes helt klart. I år har vi lovat varandra att inte starta nya projekt, någonting som vi båda älskar. Nej, i år ska vi avsluta alla påbörjade projekt. Någonting som vi också älskar. Vi började inomhus i januari med småsaker inne i huset och när värmen kom fortsatte vi utomhus. Det går bra och är både roligt samt skönt.
Jaha, vad har nu detta med kost, vikt och motion att göra? Jo, i mitt fall väldigt mycket. Avslutningsåret ska inte bara innefatta byggnationer utan även min nästan eviga kamp om att få rätsida på kost, vikt och motion. Det är hög tid för mig att fullfölja och göra klart. Jag vet inte hur många gånger jag har börjat och slutat. Minst 20 år har jag hållt på så här. Idiotiskt.
Den här sommaren har jag verkligen rannsakat mig själv, tänkt mycket, satt upp mål, nått dem och satt upp nya mål. När vi befann oss i byggbubblan var vi oerhört asociala. Det fanns inte tid till umgänge. Ville man träffa oss fick man komma och hänga på bygget. Nu har vi kommit ut ur byggbubblan och besöken har avlöst varandra. Nu hänger egentligen vi på bygget fortfarande fast bygget har förvandlats till ett hem.
Jag har kommit i kontakt med missbrukare både nyktra och onyktra. Först dök den nyktra narkomanen upp och med honom följde många intressanta samtal. Sedan dök den nyktra alkoholisten upp. Likadant där, vi pratade mycket. Det som slog mig var att båda är väldigt osentimentala när de berättar om sitt missbruk. Inte likgiltiga, absolut inte men de kommer inte dragande med "tyck synd om mig". Tvärtom är de väldigt på det klara med att man gör sina egna val och man kan inte skylla sina egna handlingar på andra. Det gillar jag skarpt! Jag är oerhört trött på folk som alltid har undanflykter och skyller ifrån sig på andra. Helt enkelt folk som ljuger. En del av dessa nyktra personers framgång beror säkert på att de tar ansvar för sina egna handlingar och ljuger inte.
En alkoholist dök upp i mitt hem. Det rör sig om ett par som jag inte har träffat på flera år och egentligen inte är särskilt nära vän med. Paret fanns tidigare i bekantskapskretsen när jag bodde på ett annat ställe. De kom på eftermiddagen och vi drack kaffe tillsammans. Kvinnan i sällskapet deklarerade att hon absolut inte drack starksprit utan bara vitt vin. Någon timme senare vad det dags att laga mat. Kvinnan halade upp en box (nästan full) med vitt vin och frågade om jag ville ha. Jag avböjde och frågade sällskapet om någon mer än jag ville ha en gin och fläder. Alla ville ha det, även hon som inte drack starksprit. Vi grillade, åt, drack och hade trevligt. Jag drack två glas rödvin förutom min gin och fläder samt säkert en liter vatten. Kvinnan blev påtagligt full och efter ett toalettbesök sprang hon ut och grät.
Vårt hus är som tre hus. Ena delen har vi ungdomsavdelningen där ungdomarna har haft varsitt rum, ett vardagsrum med utgång till altanen och ett eget badrum. Nu är det bara dottern som huserar där. Sedan har vi mittdelen av huset där entré, tvättstuga och kök med matplats finns. Den tredje delen är sällskapsdelen med ett vardagsrum och innanför det har vi vårt sovrum, klädkammare och badrum. Gäster brukar hänvisas till ungdomarnas badrum då det är mer lättillgängligt och ingen behöver gå igenom vårt sovrum. Det som hade väckt hennes känslor var att hon inte har någon bra kontakt med sina barn och hon insåg hur bra kontakt jag har med mina barn. Hon har supit bort både sina barn och barnbarn inser jag nu efteråt.
Hennes man tackade för god mat och trevligt sällskap. Sedan tog han sin fru och nattade henne. Kvällen var fortfarande ganska ung. Kärleken och jag satte igång och röjde. Jag skulle flytta på kvinnans vinbox. Den var tom... Det var bara hon som hade druckit ur den. Visst den var inte helt full men nästan. Boxen innehöll tre liter vin. Jag tror inte att jag skulle kunna få i mig en hel box själv på ett par timmar. Jag skulle inte vilja heller. Hur fick hon i sig allt utan att jag egentligen märkte det? Hällde hon i sig ett glas när hon gick och fyllde på och sedan fyllde ett glas som hon tog med sig till bordet? Hur gjorde hon? Ingen aning men boxen var tom.
Nästa morgon innan de åkte vidare förnekade hon bestämt att hon hade varit onykter. Jag menade att ingen av oss hade varit helt nykter då vi alla hade druckit alkohol. Detta fakta gjorde henne påtagligt irriterad.
Först träffar jag två nyktra missbrukare och sedan en missbrukare som inte är nykter. Den stora skillnaden mellan dem var att de nyktra inte ljuger för sig själva vilket missbrukaren gör. Där har jag framgångsreceptet på hur jag skall göra. Sluta ljug. Det som min kropp mår bäst av är lågkolhydratkost, tro mig, jag har tetstat det mesta och vet av egen erfarenhet att detta fungerar bäst.
Felet jag gör är att jag tar chansen att inte äta som jag ska när vi besöker olika näringsställen. Istället för att fråga efter lågkolhydratkost passar jag på och äter saker jag inte ska äta. Sedan följer en tid med ursäkter, ljug, för att följas av ytterligare en nystart.
I sommar har jag utmanat mig själv genom att äta och fika ute. Jag har frågat efter lågkolhydrat och har flera gånger gått med vinst. Det har funnits bra grejer för mig att äta. På ett ställe fanns det inte, då tog jag en räkmacka, åt allt utom brödet. Oj, vad stolt var kände mig. Där ljög jag inte! Detta har triggat mig och nu har jag inte ljugit på flera veckor. Det stärker mig och jag mår så bra! Dessutom minskar vikten på vågen.
Gillar
Kommentarer
-
Intressant läsning o tack för att du delar med dig👍😀
-
Du har klarat så många projekt redan, så vikten borde bli ett bra projekt att genomföra
-
En tankeställare, verkligen! Det är ju så det är, vi lurar och bedrar oss själva hela tiden vid viktuppgång, i allafall om vi försöker att gå ner.
Tänkte faktiskt just idag att varför heter det "tröstmat" och "tröstäta" när det egentligen borde vara "straffmat" och "straffäta" för det är ju det vi gör när vi så att säga "tröstar oss" med mat/godis/alkohol osv vi straffar oss.. för det är ju ingen tröst i att gå upp i vikt, inte komma i kläderna, knäna börjar krångla igen, vi vill inte gå i shorts etc det är ju ett straff och inget annat, en lögn för oss själva...
-
Tack alla för era kommentarer!
Ja, paloma det är klart att jag även ska klara projektet viktminskning. En gång för alla!
Du har rätt Monqi! Det är verkligen ingen tröst att gå upp i vikt. Tvärtom, ett straff! Det ska jag komma ihåg.
Logga in för att skriva en kommentar.