Smaken förändras eller oliver botar förkylning

Den egna smaken på mat förändras genom livet. Stark ost och vitlök gillade jag inte alls som liten. Osten kliade på tungan och vitlöken stacks. Nu hör dessa två livsmedel till kulinariska höjdpunkter.

Mina föräldrar åkte iväg till Tyskland 10 dagar för att hälsa på min faster när jag var 10 år. Jag och min storasyster fick barnvakt. Den utsedda var till min stora förtjusning pappas styvmor som vi kallade för tant Jet. 

När hon var liten fick hon engelska sjukan och stannade i växten. Hon var inte bara väldigt kort hon var också väldigt rolig. Nu efteråt inser jag att hon måste ha varit mellan 65 och 70 år. Varje dag hoppade vi hopprep tillsammans. Sådan där kompishoppning. En hoppar rep, båda läser en ramsa och sedan hoppar den andra in och man hoppar tillsammans.

Hon lagade fantastisk mat, bakade och bjöd på efterrätter. Varje morgon kom hon in och väckte mig innan jag skulle till skolan. Där satt hon på min sängkant och småpratade några minuter. Detta gjorde att jag vaknade till liv och min morgontrötthet var som bortblåst. Jag fick en väldigt bra start på dagen.

Tant Jet kom och mötte mig vid skolan varje eftermiddag och vi gick tillsammans hem. Överhuvudtaget gick vi väldigt många promenader tillsammans. Hon var mycket för att motionera och göra gymnastik. Varje dag genomförde hon ett gymnastikprogram för att hålla kroppen smidig.

Tiden med tant Jet som barnpassare var underbar och till min förtjusning gjorde mina föräldrar samma resa en gång till ett halvår senare. Vi fick återigen tant Jet som barnpassare. Denna gång råkade jag ut för en förkylning med feber. Jag bäddades ner i sängen och fick stanna hemma från skolan. Efter frukost kommer tant Jet in i mitt rum med en burk oliver och en matsked. Hon menade att det absolut bästa botemedlet mot förkylningar är gröna oliver. Till all lycka hade hon hittat en burk i kylskåpet! Nu skulle jag botas! Gröna oliver var inte direkt någonting jag var särskilt förtjust i, faktiskt inte alls. För hennes skull tvingade jag i mig några.

Senare på eftermiddagen när min syster kom hem från skolan skickades hon in till mig med resten av burken. Hon såg väldigt skeptisk ut till idén med att bota förkylning med gröna oliver och undrade om jag gillade oliver. Vi kom överrens om att ljuga för tant Jet. Min syster spolade ner oliverna i toaletten och vi sa att jag hade ätit upp dem. Nästa dag var jag feberfri vilket tant Jet menade var olivernas förtjänst. Ingen sa emot henne.

Efter detta försökte jag ett par gånger att äta oliver men tyckte inte om dem. Någongång i 20-års åldern finner jag mig själv ståendes framför oliver i mataffären. Jag köper en liten burk och avnjuter på kvällen framför tv:n. Min smak hade nu förändrats och gröna oliver var helt ok!

I familjen har vi den traditionen att födelsedagsbarnet bestämmer vad som ska ätas till födelsedagsmiddag. Min dotter skulle vid det här tillfället fylla åtta år. Hon och jag satt och pratade om vad hon ville att vi skulle äta på hennes födelsedag. Då börjar hon beskriva en maträtt som hon verkligen inte tycker om. Ugnsbakad lax med kokt potatis, citron och kall romsås. Hon förklarar att nu tycker hon om den maten och vill ha den på sin födelsedag. Sagt och gjort. Jag tillagar maten och hon äter med god aptit. Smaken hade förändrats.

Jag älskar, fullkomligt älskar ljus choklad. Den där som är väldigt onyttig. Min kärlek till chokladen är inte förenlig med lågkolhydratkosten som jag ägnar mig åt. Dock är väldigt mörk choklad ok. Det är enligt min mening inte alls samma sak. Jag är inte alls förtjust i mörk choklad. Inte riktigt lika illa som gröna oliver när jag var liten men nästan. I skafferiet finns ett gäng chokladkakor av den nyttiga mörka sorten. Väldigt sällan tar jag en bit och förundras varje gång över hur man på riktigt kan tycka att det är gott.

Häromdagen skulle jag dricka eftermiddagskaffe. Jag ville ha någonting till kaffet. Skafferidörren åkte upp och jakten på någonting tillåtet startade. En tanke på ett frökex med ost fanns i bakhuvudet när blicken fastnade på chokladen. Varför inte? Jag tog en liten bit och petade in i munnen. Gott! Smaken har ändrats! Numer gillar jag mörk choklad.

Det är både bra och dåligt. Nu har jag hittat någonting lättillgängligt mumsigt att äta. Risken är att det blir för mycket. Då är det inte nyttigt längre. Å andra sidan verkar det som om jag är nöjd med att äta bara EN bit. Det är bra. Sedan min upptäckt har jag bara ätit två bitar det är också bra. Jag kommer nog att fixa det här med mörk choklad.