icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Leikas blogg

LCHF 36502
Jag bor på landet med Kärleken, dottern (sonen har flugit ur boet), Leika (hunden), ett gäng höns, kycklingar, en tupp, en drake och två ankor. Ja, jag har pippi... Väljer oftast att äta lågkolhydratkost. Jobbar mycket med mig själv. Mediterar och försöker hålla undan stressen. Eftersträvar balans i livet. Efter att i många år varit ensamstående mamma och hela tiden prioriterat barnen först och främst har jag nu börjat prioritera mig själv i högre utsträckning än tidigare. Det är den balansen jag strävar efter. Där jag kan ägna tid åt både mig, barnen, Kärleken och vänner lagom mycket utan att någonting väger över. Jag har det väldigt bra och trivs med tillvaron.
20 april 2017 14:28
3

Viktplanering

7fd279a4-37a2-46df-8547-178e7ae7cddc.JPG

Jag sitter just nu och njuter i fulla drag av kaffet, tystnaden och ledigheten. Det är härligt med egentid, att få äga sin egen tid och tänka klart sina tankar utan att ständigt bli avbruten av andra människor. De här dagarna har jag verkligen stressat av och hunnit med många tankar. Det är så skönt! På samma gång ser jag fram emot att börja jobba på måndag. Vikten har jag funderat en del på och jag tror nu att jag har en plan.

Sommaren 2014 kom jag för första gången i kontakt med LCHF. Jag var mycket skeptiskt! Vid det laget vägde jag 110 kilo och började bli desperat. Boken "Matrevolutionen" läste jag två gånger. Första gången blev jag märkbart provocerad och kände mig lurad. Andra gången läste jag den för att verkligen förstå vad jag hade läst.

Sedan slopade jag kolhydraterna. Jag bestämde mig för att testa i 8 veckor. Kilon försvann och kroppen blev mycket mjukare än tidigare. Plötsligt kunde jag sitta uppkrupen i soffan med fötter och ben under mig. Jag klev smidigt upp ur sängen om morgnarna utan att behöva stappla okontrollerat de första 10-15 metrarna.

Efter fyra veckor hängde min sambo med på tåget helt frivilligt utan minsta tjat från min sida. För honom räckte det att se min förvandling och vilja ha det lika bra. I december vägde jag 85 kilo och var väldigt nöjd. Det som sedan ställde till det var en serie med händelser. Första krokbenet var en chokladkampanj som jag föll handlöst för. Vikten stannade av och under våren hade jag gått upp 5 kilon. Jag körde lite okontrollerat av och på med lågkolhydratkost.

Under hösten började jag ett nytt jobb, vi var tre som började samtidigt och blev ganska snart utstötta/mobbade av de flesta övriga kollegor samt chefen. En av oss blev ganska snart långtidssjuksriven, lyckades få ett nytt jobb och försvann kvickt därifrån. Vi andra två tog oss också därifrån lagom till sommaren. Då var jag ganska sargad av upplevelserna på jobbet men hade härdat ut utan en enda frånvarodag.

I höstas började jag återigen ett nytt jobb och har det nu mycket bra. På det här jobbet har jag varken märkt av avundsjuka, utfrysning eller mobbing. Här får jag vara duktig och innovativ vilket är skönt. Dock tar det tid att läka. Först nu kan jag verkligen slappna av och inse att det är ingen som hugger mig i ryggen som på förra stället. Först nu känner jag även att jag på allvar kan ägna mig åt att äta rätt igen. De senaste ca 2 åren har det varit för mycket som har hänt kring mig för att jag har kunnat äta som jag ska.

Innan påsk började jag hitta tillbaka till gamla goda vanor, inte riktigt men nästan. Under påsken bestämde jag mig för att få äta kolhydrater och det gjorde jag. Innan påsken vägde jag 94,4 kilo. I måndags vägde jag 98,7 kilo. Jag började trappa ner på kolhydraterna i måndags och är nu i full gång med goda vanor. I morse stannade vågen på 96,1. Nu ska jag verkligen försöka att låta bli vågen resten av denna vecka.

Min viktplan nu är att fram till midsommar verkligen ge lågkolhydratkosten en ärlig chans. Ett avsteg har jag rätt till och det är på min dotters student. Om jag den dagen känner för att äta kolhydrater så ska jag göra det utan att världen rämnar. Min fortsatta viktplan är att efter midsommar fortsätta på den inslagna vägen och löpa linan ut. Nå målet som normalviktig för första gången på jag vet inte hur många år. Det är min viktplan.

 

Gillar

Kommentarer

  • 20 april 2017 15:28
    paloma

    Hoppas du lyckas, för när du väl är i mål vill du inte släppa den känslan och börja äta så du går upp igen. Jag äter av all mat men i begränsad mängd, jag tycker det är lättare att hålla om jag inte krånglar till det.

    Peppyes

  • 20 april 2017 18:14
    gittan52

    Vad bra att du verkar hitta tillbaks till en sund kosthållning igen!

    Om du fixar det till midsommar är chansen stor att du fortsätter av bara farten wink

    Jag vet inte vad chris48 grundar sitt påstående att de som håller vikten bara äter soppa och sallad. Vi har några här på MD som är viktstabila och de äter absolut inte bara soppa och sallad! Och det är nog inte att rekommendera för någon, enligt mitt sätt att se det.

  • 20 april 2017 19:54
    paloma

    Jag äter mycket sällan soppa, senast idag åt jag spagetti och köttfärssås precis som jag gjorde igår. Det blev så mycket över att det räckte till idag också. Soppa blir jag inte mätt på, men när jag körde 5:2 åt jag ofta soppa på buljong och rotfruktersmiley

     

Logga in för att skriva en kommentar.