icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
15 juli 2012 13:16
4

Den här gången...

[FET]"Den här gången ska jag klara det!!"[/FET] Vilken gång i ordningen är det jag säger det? [FET]"Den här gången är annorlunda och nu är jag verkligen taggad! Jag vet ju att det går!"[/FET]Dessa meningar har kommit ur min mun ett X antal ggr. Det är tredje gången nu jag gör ett försök med Matdagboken, men hur många ggr är det inte jag har försökt utan... Jag lägger alltid upp nån sorts plan, men av nån anledning går den alltid i stöpet. Jag kom på varför... Jag är rädd att misslyckas. Jag känner mig oduglig, att jag inte klarar av nånting. Det finns så mycket jag vill göra, men jag hindrar mig själv då jag tror att jag inte ska klara av det. Jag tror att om jag inte gör nåt, då kan jag inte misslyckas heller och ingen kan prata om hur misslyckad jag är. I denna stund så vet jag ju att misslyckande är ju att jag ger upp eller att jag faktiskt struntar i det. Jag var tjock som liten och mådde verkligen inte bra av det. Men när jag fyllde 13år hände något. Allt hull lixom bara rann av mig. Det va helt otroligt att få vara så smal som dom andra tjejerna i högstadiet. Men problemet försvann aldrig riktigt. Trots att jag va en väldigt smal tjej, så kände jag mig aldrig smal. Inombords var jag fortfarande den tjocka och värdelösa tjejen. Åren gick och jag va fortfarande smal utåt sett. Men när jag va 16år födde jag en underbar lite flicka :) Men tyvärr, med henne kom oxå 27kg. Vågen stog helt plötsligt på 77kg. Nu var jag ju den tjocka värdelösa tjejen igen, både utåt och inåt. Att jag fått barn vid 16års ålder och inte va tillsammans med pappan längre gjorde inte saken bättre. Jag hade inga vänner kvar direkt som jag umgicks med längre. Jag satt bara inne och åt och åt. Sen började jag gå mycket med barnvagnen varje dag. Jag tappade aptiten och åt nästan ingenting alls. Ett år senare stog vågen på 48kg. Började jobba på Scania, som gärna gav mig tbx ett par kg iom kvällskift. Vågen stog på 50kg vid 21års ålder. När jag va 26år fick jag min andra dotter. Vågen stog på 52kg som startvikt, slutade på 72kg. Gick aldrig ner speciellt mycket efter förlossningarna. Ja och idag då 31år står vågen på 71,6 och åter igen så säger jag [FET]"Den här gången ska jag fixa det"[/FET]. Men den här gången tror jag lite extra på mig själv. Har hittat Modifast som jag faktiskt klarar av att få i mig utan att kräk reflexerna sätter igång. Har oxå bestämt mig för att ta mig till gymet och trampa på crosstrainern varje dag. Där kommer problem nr ett. Jag är så fruktansvärt lat och framför allt trött så kommer jag verkligen att ta mig till gymmet?? Inne i huvudet snurrar det bara runt runt [FET]"Jag måste, jag måste, jag måste, men jag kommer aldrig att fixa det"[/FET]. Jaha då var jag där igen då!! Idag är dag nr 1 på min Modifast kur. Äter choklad och vanilj puddingen. Till frukost har jag valt att ta en halv chokladpudding och en halv vaniljpudding, för att det inte ska bli för mycket smak utav en. Har precis stått och gjort lunch till familjen och jag känner redan nu att herre gud vad svårt det kommer att bli!! [FET]"Jag undrar om jag verkligen klarar det här. Jag måste klarar det här. Jag måste bevisa att jag klarar det här. Jag kommer falla för frestelsen. Tänk va lätt det hade vart om jag slapp laga mat. Tänk om man hade haft pengar till en crosstrainer och ha hemma. Men Linda glöm inte att du vill ha tbx livet"[/FET]. Allt detta snurrar hela tiden i mitt huvud. Det är sant, jag har slutat leva. Jag vill helst inte gå utanför dörren pga att jag känner mig så ful. Jag har inte bara vikten att tänka på utan även mitt tankesätt. Jag vet nog innerst inne att mitt tankesätt inte stämmer, men jag kan ändå inte sluta att tänka dom. Jag hoppas att detta är början till mitt nya liv och att jag faktiskt kommer att fixa det. Alla ni där ute som kämpar, även om det är som jag, typ 311e gången ni försöker så är ni otroligt otroligt bra som kämpar på. [UNDERSTRUKEN]För jag tror att till slut kommer man lyckas!![/UNDERSTRUKEN] [FET]Mycket pepp till alla er där ute!![/FET]

Kommentarer

  • 15 juli 2012 14:35
    901ms
    Det stämmer men det är ok att börja om för till slut funkar det. Samma sak när man vaknar på lördags morgon och man ser sig i spegeln efter tung kväll på krogen.
  • 15 juli 2012 14:51
    LittleLi
    Haha ja det va en bra jämförelse =)
  • 15 juli 2012 15:32
    Karanna
    Oj vad jag känner igen mig i din text. Jag är taggad att börja om nu, måste ner i vikt och ska kämpa för det! Pepp till dig! Något jag lärt mig är att se till att lyckas dag för dag, inte tänka på alla jobbiga situationer som dyker upp framöver. Idag är en bra dag, idag lyckas vi med rätt mat och motion!
  • 15 juli 2012 15:45
    LittleLi
    Karanna ja idag är en bra dag. Nu ska vi kämpa och vi ska fixa det =)Vi ska ta tbx kontrollen över våra liv igen!! (haha låter som nån dålig reklam men det är så läget är)

Logga in för att skriva en kommentar.