Det nya Livet

Jag har alltid haft en tendens till att lägga på mig snabbt. Men aldrig ätit speciellt onyttigt.
Jag har alltid haft en bra relation till mat.
Klart man mölar ibland. Det gör nog alla då och då.
Men jag tänker på vad jag äter.
Har tränat lagom. Ibland mer eller mindre i perioder.
Legat på en stadig vikt runt 70 kg de senaste tre åren. + / - några få kilo.

Men jag har alltid tyckt att jag har varit tjock. Vare sig jag vägr 50 60 eller 70 genom mina 23 år.

Hur som helst.
För ett och ett halvt år sen hamnade jag i en jobbig livs kris. En separation. Och det fanns inte så mycket tid till annat än att sörja.
Jag började också med ssri medecinering mot en panikångest som kröp smygande.

Det påverkade dock inte min vikt då.
Men det senaste halvåret. När jag nu har jobbat nästan mer än vad som är normalt, samtidigt som jag trappat ner med mina medeciner. (nu slutat helt) Gått ut på krogen nästan varje helg. Har det inte funnits tid till träning och det har blivit väldigt oregelbudna kostvanor.
Det har resulterat i att jag har ökat i vikt 10 kg på ett halvår.
Det är bedrövligt. När jag ställde mig på vågen för en månad sen fick jag en chock.
En riktig chock.
Fick även se små bristningar komma krypandes på nedanför naveln. Det var allt annat än roligt.
Och jag blev riktigt förbannad. Så arg och irriterad och förbannad. Men jag hade ingen annan att vara skälla på förutom mig själv.

Nu mina vänner. Ska jag tala om för er. Nu är det slut på det här. Längtar så väldigt mycket till jag når mitt första mål som är 65 kg.

Innan har jag alltid haft lätt för att tappa överflödig vikt så jag hoppas på det den här gången också.
Innan 1 April vill jag väga 65. Och det är något jag absolut tänker lyckas med.
Det finns ingen tvivel om att jag är för tjock för mitt eget bästa.

Jag är tjock. Det känns jobbigt att skriva till och med.

Det är stenhård kalorikoll som gäller och i min diet förutom att räkna kalorier och träna ingår också INGET socker.

Önska mig lycka till och peppa mig gärna :)