Finsk, lyckligt och stolt gift kvinna med huvudet upp i det blå (pluggar teologi) och fötterna i vardagen (trebarnsmor).
Här för att komma tillbaka till den vikt som jag alltid mått bäst vid och också återvänt till efter graviditeter och annat- men nu har svårt att finna.
Aaaargh. Håller på att gå åt!
Det är dag två som jag äter "normalt". Och idag har botten gått ur totalt.
Och då menar jag inte på smått vis, som i att "oh vad gott det vore, tänk om jag skulle"- man`er.
Utan som i "gode gud får jag inte så kommer jag att hoppa från närmsta bro!" vis...
Känner mig urlöjlig, och fånig som få.
Men just nu är det verkligen så.
Alla tårar över vikten känns så avlägsna, alla löften att aldrig mer som en dimma.
Enda tanken är NU och MER!
Men. Det blir varken nu eller mer. Oavsett vad.
Strategi.
Skriver här och erkänner läget (även om det känns fånigt).
Lagar ingen mer mat idag utan äter middag av det som är klart i kylen.
Sätter mig och läser min roman efter middan istället för att fortsätta tentaplugga.
Gosar med mina barn och kanske spelar lite alfapet innan de ska i säng.
Och imorrn kommer jag blogga om hur stolt jag är över att det gick vägen!
I promise!
Vi använder cookies för funktion, analys och marknadsföring. Det innebär lagring eller åtkomst av data på din enhet eller webbläsare. Funktionella cookies är nödvändiga för att hålla våra tjänster säkra, förhindra missbruk av tjänsterna och för att se till att de alltid fungerar bra.