Att lita på processen

Tack för responsen på mitt senaste inlägg. Det är kanske så att jag valt en ovanlig väg mot mitt mål genom att åtminstonde för nu skippa vägning och mätning. När jag startade den här resan ville jag ge mig själv de bästa förutsättningarna att lyckas.  Därför försökte jag verkligen reflektera kring mitt förhållande till mat, min kropp och mitt mående. Min vikt har ofta varierat med årstiderna, under sommaren går jag ner och under vintern går jag upp. Jag tänkte först att det beror på att jag kanske är mer fysiskt aktiv då. Jag älskar att simma, segla, paddla, och vandra, aktiviteter som fyller min semester. Men, när jag tittade på telefonens stegräknare och min aktivitetsklocka fanns det egentligen ingen skillnad mellan sommar och vinter. Under vintern är jag också aktiv, men med andra saker. Det handlade alltså om något annat. Mat då? nej, jag tycker inte att jag åt mer eller annan mat vintertid, i alla fall inte frukost, lunch och middag. Men där emellan. Den där chokladbiten eller bullen när jag stressad åker hem från jobbet, den där kvällsmackan för att jag är olycklig och godiset som dämpar ångesten. Det var nog mer än de enstaka glassar jag brukar njuta av under sommaren.

Under sommaren tillbringar vi mycket tid ute vid havet, i stugan eller ute med båten. Där finns inga speglar och ingen våg. Efter några dagar börjar jag känna mig fri i min kropp. Jag badar och havet bär mig, jag klättrar upp för berg och kroppen blir en vän som tar mig ut på äventyr. Jag landar i mig själv och de destruktiva tankarna kring valkar här och fett där försvinner. Jag äter för att jag är hungrig och för att det är gott. Varje sommar går jag ner i vikt utan att jag ens reflekterat över det. 

När hösten kommer blir det dags att ta på sig andra kläder, som sitter åt och gör mig medveten om mina brister. Spegeln säger mig att min kropp är ful och vågen skriker åt mig att mitt BMI är för högt. Ångester kryper sig på och med den suget efter kolhydrater som dämpar för tillfället och den onda spiralen är igång. 

Den här gången vill jag ge mig själv en chans. Jag struntar i våg och spegel och försöker behålla känslan av att vara fri i min kropp. Den är min vän, en vän jag behöver ta hand om. Jag tänar yoga och mindfulness och går bort ångesten istället för att äta bort den. Jag väljer att lita på processen, det är klart jag går ner i vikt om jag varje dag ligger på ett kaloriunderskott och dessutom minskar på kolhydraterna. Jag litar på det, jag behöver inte våg eller måttband för att kontrollera det, resultaten kommer. Jag litar på processen.