En vecka in i mitt nya liv..
Då har det snart gått en vecka med MD och LCHF. Jag känner mig taggad till tusen men jag är livrädd för är att ramla tillbaka i gamla mönster. Det är lätt att vara taggad nu i början när kilona rasar. Jag har redan gått ner 3,3kg men som vi alla vet kommer det ju inte att fortsätta så. Vad händer med motivationen när vikten börjar stanna av?
Jag har kämpat med min vikt sedan min första graviditet för 15år sedan och det blev värre efter graviditet nr 2 för 11år sedan. LCHF hjälpte mig att gå ner drygt 12kg efter graviditet 2 men sen tappade jag motivationen och började så sakteligen gå upp igen. Vid invägning för en vecka sedan vägde jag samma som direkt efter förlossningen för 11 år sedan, mer har jag aldrig vägt och nu kan jag inte ens skylla på en graviditet! Låt mig säga att jag blev äcklad av mig själv. Nu får det vara nog! Nu ska kilona bort och de är inte välkomna tillbaka. Nu är det dags att hitta en ny livsstil (som håller!) och jag hoppas och tror att MD är min väg till framgång.
Jag läste ett blogginlägg idag om hur ofta man ska väga sig. Själv har jag vägt mig varje dag nu första veckan och livrädd har jag varit att det ska stå still eller vara ett plus på vågen. Så kan jag ju inte fortsätta, min tanke är att när det börjar stanna av får jag börja väga mig lite mer sällan kanske en eller två gånger i veckan.
Att följa dieten har gått riktigt bra den här veckan men visst har sockertrollet kikat fram då och då. Jag har alltid varit sockerberoende så det vore väl konstigt annars. Det faktum att det finns massor av fika och choklad hemma kvar efter julen har nog inte hjälpt heller men jag kan ändå konstatera att jag inte låtit sockertrollet vinna en enda gång... än, och det känns ju ändå bra :)
Jag har varit trött och haft huvudvärk ett par dagar men annars har jag mått riktigt bra. Något jag märkt tydligt är att jag är väldigt törstig hela tiden. Är det vanligt? Någon som vet?
Kämpa på alla 
/Mallan79
Gillar
Kommentarer
-
Jag läste just i en bok, "The 17 day diet", att under viktnedgång är det viktigt att dricka 8 glas vatten om dagen. Detta för att hjälpa njurarna med att rensa ur kroppen. Det kanske är det som du känner kroppen signalera? Det du kan behöva vid omställning är att ta extra salt ("kallsup"). När man äter renare mat som vid LCHF kan man få i sig mindre salt än vanligt och det kan ge huvudvärk.
-
Lycka till! Bra jobbat :)
-
Försök att inte ändra så mycket på en gång, då är det lättare att hålla hela livet. Alla hamnar vi på platåer, men då är det bara att fortsätta så lossnar det förr eller senare.
Det har de flesta varit med om det här på MD, och det är då man behöver mest stöd av varandra för att inte tappa motivationen.
Välkommen hit och lycka till
-
Lycka till och bra jobbat hittills 👍😊
-
Först stort grattis till bra minus 👏👏
Nu är du på god väg...men hade jag varit sockerberoende ..med en massa gott i huset...hade åtminstone jag trillat dit.
Jag skulle slängt bort det som inte är ok i din nya livsstil.
lycka till nu 👍
Senast uppdaterad 6 januari 2017 22:13
-
Tack snälla ni för allt pepp och goda råd, det behövs!
Bella50 jag hade mer än gärna slängt ut alla frestelser illa kvickt men nu är jag ju inte ensam i huset och jag vet med säkerhet att varken mannen eller dottern hade blivit särskilt glada då.. De har dessutom inte några viktproblem att dras med så jag hade inte kunnat motivera det särskilt väl :/ Det är bara att bita ihop och kämpa på 👍🏼
-
Strongt att stå emot då...
-
Grattis till bra första dagar och du frågar vad som händer med motivationen då vikten stagnerar... jag skulle nog snarare fråga vad som händer med vikten då motivationen stagnerar för i mitt fall är det den som brister, så länge den är stark sköter sig viktsiffran fint
Det här med godis och tillgänglighet, hur beredd är du att erkänna att du inte kan hantera det? Jag lever med en godisätande dotter, idag 16 men när hon var sex sju år, bestämde jag mig för att säga som det var (efter att ha knyckt hennes kvarlämnade godis och skyllt på hunden några gånger) och säga till henne att hon fick gömma sitt godis, för annars skulle jag inte kunna hålla mig utan äta upp det. Skämmigt men sant. Du kan faktiskt be man och barn att hålla godiset utom synhåll för dig, t o m gömma det. I regel finns det största motståndet mot att säga det hos en själv, man tycker liksom att det inte ska behövas ta till sådana överdrifter "det ska en vuxen människa väl klara...". Efter att oräkneliga gånger trots järnhårda föresatser ha fallit för en sekunds ingivelse och stoppat en godisbit i munnen (bara en... PAH!!!) gör jag det lättare för mig genom att erkänna att jag inte klarar det och hitta sätt som hjälper mig att faktiskt låta bli.
Senast uppdaterad 7 januari 2017 07:07
Logga in för att skriva en kommentar.