Synen på sig själv.
Hej alla fina.
Jag var hemma hos min mamma för någon dag sen och tittade på gamla kort från när jag var liten.
Jag har alltid uppfattat mig själv som en "tjockis". Jag blev kallad tjockis i 6:an och det satte sig fast i min hjärna. Vilket är så konstigt för något som jag upptäckte när jag tittade på korten från när jag gick i 7:an var att jag var SMAL?! Jag var jätte tunn och inte det minsta tjock.
Barn är barn och jag förstår att killen som kallade mig det inte alls menade just tjockis utan att det var bara ett ord för honom men det var så mycket mer för mig. Att det ordet kunde förstöra synen av mig själv då är så fruktansvärt. För det hemska var att jag trodde honom?! Varför??
Att jag är överviktig idag beror inte på det som hände men dock min dåliga självbild kan ha startat då?. Och med dåligt självförtroende så vet nog dom flesta här inne hur det kan sluta. Att man inte ser hur man egentligen ser ut, inte bara på utsidan utan även på insidan börjar man blunda för. Att man känner sig ful på på båda sidorna.
Att ta tag i sig själv innebär så mycket. Man inser och funderar mycket. Som tex det jag har skrivit om i detta inlägg, det är inget som jag har suttit och funderat på tidigare. Men när just synen på sig själv började poppa upp i min hjärna då kom det minnet fram. Nu är det väldigt mycket mera som har hänt i mitt liv som beror på hur jag lever och ser ut idag men det var iaf ett minne som tydligen fanns kvar, varför ja vem vet.
Vad jag vill få fram genom alla dessa rader är att jag har insett att man måste ransaka sig själv för att kunna ändra sitt tänk och syn på sig själv. För det är inte lätt att börja älska sig själv.
Men jag känner redan att det börjar komma lite glädje i mig för nu är jag igång och det var jag inte för 2 veckor sen.
Jag ska, jag vill! (Det ska nog bli mitt nya motto) =)
Kram på er alla och trevlig helg :)
Gillar
Kommentarer
-
Så hemskt att en kommentar från någon för så länge sedan trots allt sätter sina spår. Och hur skönt det är när en kommer till insikt och kan gå vidare. Jag har haft jättemycket hjälp av att läsa Mia Törnbloms böcker. Framför allt det om att skriva Bra, Tack, Hjälp-sidor varje dag. Har du inte läst hennes bok Självkänsla nu! rekommenderar jag dig verkligen att göra det. Tror kanske att det finns en samlingsbok med hennes första böcker i. Jag köpte min när den kom ut 2006. Kollade nu och boken med hennes samlade tankar om Självkänsla (länk) finns som pocket och som sagt, läs den om du inte redan gjort det.
-
Håller med Efwa. Både Mia och hennes böcker är att rekommendera. Har hört kommentarer mot hennes tankesätt men hon är inspirerande. Böckerna likaså.
-
Så otroligt viktigt att vi vuxna tar tag i situationer som t.ex när någon använder nedsättande ord.
När jag runt 13 så ändrades min kroppsform, från att ha varit rätt trådsmal till att få rätt breda höften. Det fanns en kille i mitt bostadsområde så då tilltalade med ”aschlet” istället för mitt namn.
Det satt i länge, kan jag lova!Tänk om någon vuxen hade varit närvarande och faktiskt pratat med den där killen och fråga vad han egentligen menade.
Och tänk om jag vågat berätta för mina föräldrar och de hade kunnat pratat med killen föräldrar…
Vår ene son kom hem gråtande en gång, då han gick i 5:an. Några tjejer hade kallat honom för fetto. Han var ganska rund under något år, trots att han idrottade och åt bra. Sedan växte han upp och blev dryga 190 cm och smal så jag gissar att mycket av hans övervikt handlade om hormoner.
Men jag blev rasande när han berättade vad tjejerna sagt så jag slängde på mig en jacka och stövlade iväg till skolan. Läraren såg förvånad ut när jag kom in och frågade var jag kunde hitta tjejerna.
De satt tillsammans i ett grupprum och jobbade och jag tackade min stjärna för att jag hunnit sansa mig på vägen dit.
Jag bad dem berätta sin version av vad som hänt och det hela slutade med att vi hade en jättebra diskussion. De hade inte alls förstått hur ont det hade gjort i min son då de bara slängde ur sig ordet. ”Det är ju bara något man säger” sa det. Men tro mig eller ej, tjejerna var så glada och tacksamma att jag kom dit och pratade med dem och inte tog det med läraren eller deras föräldrar.Idag hoppas jag att vi är mer medvetna om hur mycket som kan upplevas kränkande och att vi orkar stå upp och sätta ner foten när vi känner oss kränkta. För det är vår känsla som är rätt och inte vad den som kränker oss tycker och tänker!
-
Känner igen det där, minns när jag gick i fyran och vi skulle sjunga teddybjörnen Fredriksson på musiklektionen, en kille gjorde om den och sjöng direkt till mig.... Flodhästen Fredriksson😢, jag va inte tjock alls då men där och då hände nåt i mig, jag började tro att jag var annorlunda, mindre värd osv. Det sitter i än idag och jag tänker ofta på det där. Och jag känner hat när jag tänker på den där killen....
Idag är jag tjock och ofta skäms jag över mig själv, att jag gjort detta mot mig själv. Psykiskt dåligt mående, utbrändhet och vissa dagar inte höga tankar om mig själv, men jag kämpar idag och jag ska inte låta den där killens ord etsa sig fast nåt mer. Jag är värd att må bra!
Logga in för att skriva en kommentar.