Underbart att få vara den jag vill vara

Det som jag kommer ihåg hade störst inverkan på mig när jag var ung var då jag började motionera och vara mer fysiskt aktiv. Jag trivdes med det och ansåg att det var så livet skulle vara. Jag hade tankar om att om jag bara skulle hålla igång skulle jag ha  en vältränad kropp. 

När jag blev arton flyttade jag till Luleå och hade svårare att kunna hålla på med de fysiska aktiviteter som jag tidigare hade hållit på med som bl.a styrketräning. Jag blev helt enkelt mindre aktiv. Det var inte längre lika nödvändigt att vara fysiskt aktiv för mig. 

Jag rörde mig gärna men gjorde ingen planerad träning längre. Jag kunde vara ute och ta promenader och även fara till badhuset och simma men inte mycket mer än så. 

När jag sen blev mamma så visst var jag igång hela tiden. Jag var fortfarande ändå rätt så smärt och kunde ändå känna att jag var ganska nöjd med mitt utseende. Jag försökte hitta på roliga aktiviteter och allt rörde sig om vad som var bäst för barnen och deras aktiviteter. Ytterst sällan tänkte jag på min egen fysiska aktivitet.

Till slut började jag gå upp i vikt och kan säga att jag egentligen blev väldigt lat. Jag rörde mig inte mer än jag måste. 

När jag nu har jobbat på för att få en vikt jag är nöjd med och en kropp som orkar vara aktiv så inser jag att jag verkligen trivs bäst med att ha en kropp som orkar med fysiska aktiviteter. 

Jag har liksom hittat tillbaka till mig själv igen. Ibland kan latheten komma över även mig och då är det bra att påminna sig själv varför jag håller på och tränar som jag gör. Vad anledningen till det är. All den vinst jag får av att leva det liv jag vill leva behöver jag påminna mig av att jag har så jag inte faller tillbaka i det liv jag haft mesta tiden av mitt liv.

Jag har skrivit detta inlägget mest för min egen skull. Hoppas det även kan vara intressant för er andra.

Kram Margitta!