Delmål
Känner mig så frustrerad. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med andra. Men klart att man ändå gör. Jag har bestämt mig att gå ner, får ta den tid det tar. Jag vet att jag inte har hittat alla rätt med mat, motion, stress o allt annat i vardagen. Det får ta tid att hitta rätt. Men ändå så finns det andra i min närhet som känns mycket duktigare än vad jag är. Verkar som dom klarar allt mycket bättre än mig. Jag vet att det inte är så bra att tappa förmycket på kort tid för det är lättare att hålla vikten om man tar det sakta.
Igår uppnådde jag mitt andra delmål! Känner mig inte glad för detta. Själv trodde jag att jag skulle bli jätteglad. Känner inget alls. Vad är det för fel på mig??? Själv tycker jag att jag skulle vara stolt, men känner inget. När jag klara mitt första delmål var jag supernöjd med mig, kände att jag lyckats göra något bra själv för mig. Nu känner jag inget. Har inte talat om för någon i min närhet heller att jag uppnått mitt andra delmål.
Jag tror att jag är rädd att gå över strecket på fel sida igen o behöva återta mitt andra delmål en gång till. Jag har äntligen kommit under det 3 siffriga. Vågen stod på 99,8. Jag har invägning för mig själv varje måndag o sen har jag en gång i månaden som jag vägs o tar mått på kroppen. Är nog mest rädd att jag inte ska ha detta på måndag nu o tisdag när det är 1 maj. Jag hoppas att jag kommer skrika av glädje den 1 maj o att jag då har kvar mitt 2 siffriga i vikten.
Vill känna glädje för mina framsteg!!!
Trevlih helg till er där ute
Kommentarer
-
Hejsan Marion!
blir så ledsen när jag läser detta.
samtidigt förstår jag dig,har känt lika dant många gånger i livet.
jag duger inte,jag är inte lika duktig,jag kan inte lika mkt,jag är inte lika fin.
jag vet ju också att detta är fel,fel,fel.
min man brukar säga till mig..... -sluta vara så elak mot dig själv,sluta att se ner på dig.
och det vet ju både du och jag Marion att det är inget sunt beteende.
vad du gått igenom tidigare i livet det vet jag ju inte, men någonstans ifrån kommer detta självförakt och mobbing av sig själv...
själv förstår jag var mitt dåliga självförtroende kommer i från.
min barndom.
skolan med mobbing och miljön hemma var inte god.
och hela tiden i livet har jag mött personer ( så kallade vänner,partners) som fått mitt självförtroende i botten igen och igen och igen.
tror ( eller vet) att detta är både ditt och mitt första steg.... jobba med sitt självförtroende.
både du och jag har gjort MASSOR Bra saker i livet.
och vi duger PRECIS som vi är.💕
stor varm styrkekram till dig/LadyLolo
-
Tack för de fina ord du skriver LadtLolo!! Ja det är nog självförtroendet som är i botten. Måste försöka jobba med det. Tack än en gång.
-
Nu är detta lättare sagt än gjort, men försök ta ut glädjen för vad du åstakommer, du är nu under 100 var glad för det, skulle det vara så att du är över hundra på måndag, då får du vara glad åt att komma under hundra någon gång under nästa vecka igen. Istället för att nu ta ut ett nederlag, dessutom ta ut ett nederlag som du inte ens är säker på att det kommer. Det innebär att du nu tror att du misslyckas och känner dig låg för det, och skulle du då vara över 100 på måndag, då tar du ut ett misslyckande ytterligare en gång.
Bättre att glädja sig åt framgångar, och ignorera bakslag, och definitivt inte ta ut ETT bakslag TVÅ gånger.
Styrkekram till dig.
-
Jag instämmer med Klaraelv. Det är lite så att ju bättre det går, desto mer rädd blir man att misslyckats, så om man inte berättar för någon att man lyckats, då behöver man heller inte berätta att man misslyckats. Och människor kan vara väldigt grymma, omedvetet eller medvetet när man misslyckats och det vill man inte vara med om. Så, självförsvaret är att redan innan vara grym mot sig själv. Tja, det har vi ju redan konstaterat att det inte är bra. Men hur kan man sluta med det då?
Jag gör så här. Jag väger mig varje dag, oavsett vad jag ätit, om jag trillat dit eller varit "duktig" (ett väldigt laddat ord med en lätt nedlåtande klang som jag inte gillar men i brist på ett bättre så...) det betyder att jag ser dagligen hur min vikt pendlar, upp och ner. Då tänker jag så här: Den nedersta vikten som visas under veckan, ja den har jag varit på, alltså har jag lyckats JIPPIE!!! Om sen vikten går upp, ja "so what" jag har ju varit där nere och jag kommer att komma tillbaka dit igen. Sen har jag en dag i veckan som är min invägningsdag, då jag registrerar här i MD vad jag väger och det är fredagar. Men även om vågen den dagen inte är på på min sida utan visar högre och jag registrerar det så vet jag att nästa vecka, då...
För jag har ju redan varit där. Jag kan komma dit igen.Så lita på dig, gläds med dig själv och var stolt över dig. Sen vad du säger till omvärlden... det bestämmer du själv, men var stolt över dig själv, för det förtjänar du!
Kram och pepp
-
En bok jag verkligen vill rekommendera till dig
Självmedkänsla av Agneta Lagercrantz ( finns som e-bok om du vill )
http://agnetalagercrantz.se/sjalvmedkansla-oppen-forelasning/
MItt självförtroende har varit starkt men min självkänsla botten
Vi måste börja vara snälla mot oss själva !
Kram
Logga in för att skriva en kommentar.