Osunda tankar och nya tag!!

Har tagit mig igenom 4 veckor av 5:2-metoden och är nu på min åttonde dag! Visst har det blivit lite fusk också: - En knäckemacka med mager ost utöver planen då jag hamnat på en oplanerad tatueringstid (hehe) - En portion mat extra vid ett annat tillfälle då jag bara låg och skakade på kvällen på grund av en oplanerad bakfylla (hehehehe) Så det kan gå. Men jag börjar förstå att 5:2-metoden inte ska kombineras med ett högt kcal-underskott resten av dagarna. Det säger ju sig självt egentligen, då man inte rekommenderar ett kcal-underskott på mer än 500 kcal per dag. Jag kan tycka så synd om vissa personer (främst tjejer, på grund av höga krav på sin egna kropp), som sätter upp på tok för hårda mål mot sig själv. Det ska vara minimalt med mat och blir nästan svält istället för diet. Med det sagt märker jag att jag själv trillar dit. Jag kollar snett på nästan all mat jag ska äta. Jag undrar om det passar sig. Jag undrar om jag "förtjänar det". Men jag är tack och lov inte hysterisk, en liten godsak kan slinka i mig till kaffet om det passar i kcal-planen, det blir inte alltid långsamma kolhydrater som gäller. Jag önskar bara vända på mina negativa och bestraffande känslor mot mig själv till något stärkande och positivt. Ska det vara så jävla svårt att känna att man är fin, bra och gör en bra ansträngning? Något som jag faktiskt älskar med min "nya livsstil" är att sockersuget är borta - helt! Jag vill inte ens ha frukt. Igår när jag var på teater med min karl så överraskade jag mig själv med att vilja ha salta tillbehör till kaffet istället för den obligatoriska chokladbollen. Jag går inte längre runt och är hungrig och sugen på saker hela tiden - så j-vla skönt! Nu vill jag fokusera mer på fysiska mål och få bort mitt fokus och min ångest kring det som ligger på tallriken. Jag - Flickan Som Aldrig Sprungit - har börjat en utmaning som går ut på att om några månader kunna springa en halvmil. För många är detta en vanlig joggingrunda. För mig är detta ett vansinnigt mål - långt bort i fjärran. Om detta nu går bra vill jag fortsätta utmaningen mot en mil! Jag skulle känna mig så stolt den dag jag kan ringa hem till pappa och säga att jag sprungit min första mil. Så i morse hoppade jag direkt från sängen till löparskorna, sedan var det bara att lufsa min lilla runda runt i morgonsolen :). Nu gäller det bara att inte ge upp! Bye bye godissug - jag kommer inte sakna dig (Men jag kommer kanske fortsätta göra praliner till min duktiga träningsfamilj - som kan äta allt)!

Marries blogg

Osunda tankar och nya tag!!

Gillar

Kommentarer