icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Varför skriva? Jag skriver här för att det är skönt att få lufta tankarna nånstans och det här känns lagom privat/offentligt. Att veta att det finns nån därute som kanske läser som kanske känner likadant eller som kanske kan peppas av mina ord gör att jag tänker till lite extra. Jag kanske skippar den där chokladen, kanske äter riktig middag istället för en korv på ikea för att jag vet att jag "måste" dela med mig av det efteråt.

Jag har ett ganska fulltecknat liv, jag har heltidsarbete, pendlar 1,5 timmar om dagen och har två små barn. Utöver allt det som måste hinnas med tränar jag 3-4 löppass i veckan och 1-2 styrketräningspass. Blir det nån tid över sover jag :)
30 december 2012 23:33

2012 vad hände?

Årskrönika? Nja, eller jo. En summering för mig. Har läst många bloggar idag som inte tycker man ska se bakåt, men för mig blir det svårt att blicka framåt om jag inte först ser bakåt och försöker summera vad som gick bra och vad som inte gjorde det. Livet i stort? Barnen fyllde 2 och 3 år. Både maken och jag var tillbaka på full tid, en ny verklighet. Jobba heltid, pendla, ta hand om två små och hinna med träning och allt det andra som kallas livet. En tuff utmaning. Svårt att veta innan man testat vad man gett sig in på. Men det rullar, vi hittade rutiner och fick skeppet att segla. Det seglar inte rakt men det håller kurs mot en punkt långt borta, en odefinierad punkt, oklart vad men vi rör oss mot den tillsammans och på vägen hittar vi mål och mening tillsammans. Träningen? Innan barnen var jag periodare, två täta graviditeter med komplikationer ledde till ett långt uppehåll och 2011, några månader efter sista var jag träningssugen! 2011 var ett uppstartår. 2012 satte jag mål och jobbade hårt mot dem. Löpningen är min passion, min fristad, det som får mig att orka allt det andra. Ibland, när hjärtat rusar, lungorna skriker efter luft och benen är stumma så frågar jag mig varför? Jag vet inte riktigt, för att jag kan? För att jag vill veta var gränsen går? I år hade jag närt en hemlig dröm om långa distanser. Sprängde marathondistansen på träning i april och kände av ruset i flera dagar. Som en drog rusade det i kroppen och jag ville ha mer! Missade stockholm marathon pga en förkylning men fick revansh på tjejmarathon i juni. Sprang knappt 6 mil och kände återigen ruset. Man känner sig levande när man pressar kroppen lite till. Härligt! Spontananmälde mig till vansbro marsthon två veckor senare och sprang 4,3 kuperade mil i 30 graders värme. Fruktansvärt och underbart! I slutet av september sprang jag Lidingöloppet men fick snöpligt halta sista halvmilen pga hälsporre visade det sig senare. Tänkte att det var finalloppet för året men fick nys om Österlenmaran, fick med mig en kompis och sprang en halvmara i ett kolsvart Österlen. Många upplevelser, många känslor. 2012 var året jag verkligen fick fart på träningen, regelbunden målinriktad träning. Dock med lite bakslag, ischias, foglossning och visade det sig, hälsporre. En och annan förkylning blev det också men drygt 150 sprugna mil och totalt 300 tränade timmar tänker jag vara nöjd med. Framförallt är jag nöjd med viljan och glädjen. Att inte missa träning pga brist på lust. Lusten har funnits där och även acceptansen att livet ibland kommer emellan ett planerst träningspass. Ett bra träningsår! Kosten? Där är det svårare, efter uteblivna resultat i slutet av 2011 tog jag hjälp av en coach i början av året och fick ett specialskrivet kostschema som jag följde och mådde bättre än jag gjort, nånsin. Slutade frysa, blev piggare, kroppen kändes inte längre sliten och jag utvecklades mer i löpningen. Följde schemat i tre månader. Avslutade lagom till semestern och trodde jag skulle klara mig själv... Hösten har varit en lång kamp och bergochdalbana kostmässigt. Jag vet och jag kan men jag gör inte. Jag stressäter, jag känsloäter, jag straffar mig själv med mat eller utan mat. Men ändå, jag har börjar förstå, hur och vad jag gör och jag vill inte längre åka bergochdalbana! Summan? 2012 har varit en bra år men ett år med mycket känslor, mycket av allt. Jag har utvecklats, har haft bakslag men framförallt, jag har hittat saker jag vill och inte vill. Saker att ta med och lämna bakom mig. Folk tycker nyår är tramsigt, en nystart kan man ha vilken dag som helst, absolut, jag håller med. Nytt år, nya chanser, det sitter bara i våra huvuden men tankens kraft är stark. Så låt oss utnyttja den och låta den här nystarten bli mer än tomt snack!

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.