motsträvigt litet promenadsällskap...

"vilket fint väder vi har idag" tänkte jag, och började plocka fram kläder till mig och sonen så vi kan gå på promenad. Han var väldigt intresserad av vilken tröja jag tog fram, och det är ju inte vilka byxor som helst som duger när man är nästan fyra år. "Ska vi ta på oss och gå ut en stund?" sa jag, och i nästa stund var han försvunnen. Det brukar oftast innebära att han står i hallen med keps och gummistövlar (oftast inget annat) och tycker att vi redan är klara. Men inte idag. Han var inte i köket, och inte i sovrummet så jag fick leta vidare i vardagsrummet. Ja, där var han. "Kom" sa jag "så klär vi på oss och går ut". Det blev alldeles tyst. Sen skakade han på huvudet. "Neeee" kom det lite tyst, och så gömde han sig bakom soffan. Nu har han kommit fram igen, men bara för att pussas och kramas lite. Och stoppa in alla skor i garderoben så jag inte kan "tvinga" honom att ta på dem och gå ut. "Mammelimam" kvittrar det runt fötterna på mig, men ut vill man inte gå tydligen. Jag får väl försöka igen om en stund, och passa på att ladda en tvättmaskin i mellantiden.

Neferus blogg

motsträvigt litet promenadsällskap...

Kommentarer