I nöden prövas vännen..?

Men när vännen prövas fast det inte är nöd? Mina klarar det inte alltför väl... Sedan jag flyttat (ett år sedan) har de varit och hälsat på en gång. En gång! Själv har man åkt en himla massa. Jag har familjen där, men det spelar ingen roll i min mening, de kan lik förbannat hälsa på. Jag har slutat att höra av mig till dem när jag hälsar på familjen. Det känns som att det bara är upp till mig om vi ska umgås. Hör de av sig är det för att fråga om man vill vara med på en present till en annan kompis (vilket jag inte kan säga nej till - men vad får man för det, inte ens ett "tack för presenten") eller om jag ska "hem" snart. Jag är hemma! Jag har flyttat och gissa vad, jag TRIVS! Det är lika långt för mig att åka som för dem. Det skulle dessutom bli billigare om de samlade ihop sig och hälsade på mig än att jag åker... Blir så matt. Nej, besviken, ledsen och arg är väl rätta orden kanske.

Kommentarer

1 juni 2011 13:57

Blendy04

Det kanske inte är riktiga vänner eller så har du flyttat långt bort och alla har familj och jobb och allt annat som gör livet så komplicerat... bara du vet och du ska känna efter ordentligt och göra det som känns rätt för dig. Kram
1 juni 2011 14:17

Nileh

Vi bor väl ca 16 mil ifrån varandra, så det är inget man sitter och åker varje helg. Vi har inte setts så frekvent förut heller. Men det är bara det att det aldrig är frågan om när de kommer hit, bara när jag kommer dit... Ibland vore det lättare om någon annan tog alla beslut för en :) Kram

Logga in för att skriva en kommentar.