icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Tänkte jag skulle ta ett krafttag med de här graviditetskilona som bitit sig fast lite här och var och som verkar vägra släppa taget... Jag är nu beväpnad med matdagboken, vettig kost, promenader och planerar att inom en rätt snar framtid även införskaffa ett gymkort, så nu ska de rackarna motas bort en gång för alla! =)

Min stora last här i världen består av kaffe... Jag har insett att jag nog måste försöka minska lite på den konsumtionen. Även om kaffet i sig inte innehåller speciellt många kalorier så kanske det inte är så bra att dricka en sisådär 15 koppar/dag...? =S Konstigt nog så känns det svårare att dra ner på kaffet än att sluta röka - odd men sant. Rökningen ska jag också ta ett krafttag med, men en sak i taget nu! Vi börjar med käket och försöker komma ut och promenixa lite så ska nog resten lösa sig också... =)

Maten blir en nog så stor utmaning för mig. Jag är rätt bedrövlig när det gäller att äta men det är ju därför jag är här nu...

//N
15 mars 2012 10:12
6

Ny dag - ny chans...

Att det ska vara så grymt svårt att bara få tummen ur och komma iväg ut på den där promenaden som jag [FET]varje dag[/FET] tänker att jag ska ta och gå??? Jag är bara så oerhört omotiverad till själva promenerandet. =( Jag har hittills inte hittat nån träningsform över huvud taget som jag tycker är rolig - [FET]allt[/FET] är bara ett nödvändigt ont, ett måste och det känns bara som att eländet stjäl en massa värdefull tid för mig. Tid som jag hellre ägnar åt att fixa hemma på gården, leka med barnen etc. *suck* Samtidigt får jag så dåligt samvete och känner mig sämst i världen som inte ens ska klara av att komma iväg ut på en enkel promenad... =( Jag vet så väl att jag behöver motionen, att det frigör endorfiner bla, bla, bla och att jag i slutänden blir en bättre, gladare människa om jag bara kommer igång. Men det var ju just den där lilla detaljen: att komma igång. Det sitter [FET]inte[/FET] i viljan egentligen eftersom jag verkligen [FET]vill[/FET] komma gång men det är som sagt bara så otroligt tråkigt att jag har svårt att motivera mig. Men jag blir knappast en sundare människa av att sitta här och gnälla. Ska i alla fall inleda med ett litet lätt träningspass hemma i vardagsrummet där det ska dammsugas, putsas fönster och bytas gardiner. Sen blir det till att dra på träningsoverallen och smilbanden å bege sig ut... Kanske det funkar om jag mantrar "jag kan promenera - det är inte trist!" under tiden jag städar??? Den som lever får se! //N

Kommentarer

  • 15 mars 2012 10:18
    kaffe247
    Välkommen! Bra musik på högvolym i lurarna lättar upp mina promenader =)
  • 15 mars 2012 10:22
    Ska införskaffa en egen mp3:a framöver tänkte jag eftersom det i detta hushåll endast är kidsen som har såna och dels är jag inte riktigt kompatibel med deras musiksmak, dels har de tagit med dessa till sin far... *S* Tack för tipset iaf! Alla tips som kan pigga upp promenaderna uppskattas!! =)
  • 15 mars 2012 10:30
    Lyssna på nån bra o spännande bok kanske..... För o motivera sig o för att det inte ska bli så lätt o hoppa över promenaderna så kan det va bra o ha med nån kompis;) Då kan man prata o bubbla utan att tänka på att man motionerar. Lycka till med en peppkram till dig
  • 15 mars 2012 11:38
    Ja, men det vore ju nåt, den hade jag inte tänkt på! Böcker är grymt underskattade. =) Kompis kan bli klurigt eftersom jag är hemma och föräldraledig vilket innebär att jag liksom måste passa på att sticka ut när jag har chansen, dvs när lilleman är medgörlig, så jag har svårt att boka in nån specifik tid att promenixa på... =) Lilleman är iofs ett jätteroligt sällskap i sig, men tyvärr har han en benägenhet att somna ifrån mig så sällskapet varar sällan hela promenaden. *S* Tackar för tips och pepp! =)
  • 15 mars 2012 12:27
    Jag tycker det är skittrist att promenera, för att inte tala om att springa eller hänga på gymmet! Har dock kommit på att jag gillar gruppträningar, bodypump är en stor favorit där man kombinerar rörelser med att lyfta vikter. Dock har jag för långt till träningen så inte blivit av regelbundet. Nu har jag varit gravid och inte tränat men snart är det över och då hoppas jag komma igång med nått igen!
  • 16 mars 2012 08:37
    Jo, gruppträningar är faktiskt lite lättare men det finns inte så stora möjligheter för mig att utöva det då jag, liksom du, har långt till träningen och sen har jag väldigt aktiva barn också som behöver skjuts till sina aktiviteter nästan dagligen vilket ytterligare begränsar den tid jag har att kunna träna... Ska försöka fixa ett gymkort i alla fall (jag tycker att gym är rätt okej ändå) så kan jag komma iväg när som helst på dagen då jag har tid istället för att försöka passa in ett klockslag. Allt blir lite klurigare då man har stor familj. =) Grattis till bäbis!

Logga in för att skriva en kommentar.