Bra dag idag!

Jag har kommit till den punkten i min överviktshistoria att jag har tagit ställning! Tidigare har jag bara mjäkat med, inte orkat ta tag i det men nu som rökfri ska jag se över även alla andra bitar i livet.

Det finns så mycket som jag slutat göra (mycket omedvetet) p g a min övervikt. Jag har helt enkelt gett upp, det finns så många exempel och vissa passar sig verkligen inte här i denna blogg. Dock tycker jag att det är synd att det inte pratas mer om vad man som överviktig faktiskt ger upp! Några av de mer lämpade exemplen är bland annat att jag förut tyckte om dansa när jag var ensam hemma eller ensam i ett rum, jag tyckte om att sjunga och dansa i duschen (dansa har jag som sagt slutat med p g a övervikten och sången p g a attt sambon alltid klagar när jag sjunger), sjunga över huvudtaget är något jag alltid gjort när jag är glad men som sagt det tar lite grann udden av det glada när man vet att det när som helst kommer nån kommentar om att jag sjunger dåligt!

Men det jag verkligen saknar mest men som jag aldrig sagt till någon är vigheten, nu verkar det som om jag varit värsta gymnasten men icke. Jag saknar att vissa ställningar när jag och sambon väl har sex. Det var helt enkelt lättare att sära på benen för 20 kg sen. Nu för tiden så tar fettet och stoppar rörelserna, kan inte svanka ordentligt längre för då tar rumpfettet i ryggraden och jag kan inte sära fullt ut i missionären för då tar fettet på utsidan av låren stopp och jag kan inte längre ha mina ben på sambons axlar för att mag- och lårfettet är i vägen.

Tragiskt att jag bara låtit detta ske, men jag tror att man måste nå botten före man kan vända någonting till det bättre och jag hoppas vid högre makter att jag nu äntligen nått min botten och därmed kan klätta mig uppåt!

Att jag kommit till förlåtelse- och acceptans-stadiet och nu orkar vända på min situation.

Såg på ett tv-program en snabbis på lunchen igår och där uttalades en sak som verkligen tog fäste i mig: "Vi har fokuserat så mycket på egentid, att planera vad vi ska göra med den och se till att den blir av, det vi borde göra är istället att fokusera på den tid vi har tillsammans. Att planera roliga saker ihop, uppleva livet tillsammans. Att sluta ta varandra för givet!" Det var i a f andemeningen i budskapet, och för dom som läst min blogg här i tidigare skede vet att jag klagat mycket på min sambo och att jag behöver egentid. Men det jag egentligen behöver är roligare "tillsammans"-tid, inte bara komma hem från jobbet, äta middag, plocka iordning för morgondagen, diska och titta på tv.

Så det jag ska satsa på denna sommar är alltså att fokusera på mig och mitt välmående, men samtidigt satsa på kvalitetstid med sambon åtminstone några dagar/kvällar i veckan.

Det verkar ju vara väldans fint väder idag i a f. Tänkte ha unnat mig själv att få ta bussen ner till jobbet från Fittja idag men när jag väl kom till Fittja så var det 12 minuter kvar till bussen skulle gå och så tar bussen ca 5 minuter, och jag går till jobbet på ungefär samma tid (d v s 17 minuter) så jag tyckte att det var töntigt att vänta. Har insett att det är ganska ofta så när jag ska unna mig att ta bussen, jag tycker liksom inte att det är värt att vänta!

Och nu har jag precis blivit hemskickad av min chef som tyckte att jag kan jobba halvdag idag, inte mig emot. Ska bara runda av för dagen och sedan ut i solen och njuta!